Naturligtvis är det barnens bästa som ska vara i främsta rummet. Jag är övertygad om att barnens bästa är att få vara med båda sina föräldrar när de växer upp. Ja. Det är säkert så att det finns föräldrar som mår dåligt av att vara hemma ”för länge” med sina barn eller som mår dåligt av att inte kunna vara hemma med sina barn. Men det gäller säkerligen både kvinnor och män. Varför ska det då för det mesta vara kvinnorna som är hemma längre med barnen?
Det finns säkert kvinnor som går hemma nu som inte mår bra av det, men de har inget val för att de tjänar mindre än männen eller för att det inte är accepterat på mannens arbetsplats att vara hemmapappa. Vad ska vi göra för barnen till dessa föräldrar? Vad ska vi göra för de barn som faktiskt mår dåligt av att inte få tillbringa tid med båda sina föräldrar?
Finns det inte en risk att den förälder som ”tvingas” att vara hemma hela tiden sedan känner ett litet agg mot den andra föräldern? Finns det inte en risk att den förälder som var hemma med barnen känner att ”här har jag gått hemma hela tiden medan du har gått framåt på jobbet, fått högre lön och gått på vidareutbildning”? Hur kommer deras förhållande att se ut? Kommer deras barn att växa upp i ett kärleksfullt hem?
Dagarna behövs ju inte delas upp så att först tar den ena föräldern fem månader och sedan tar den andra föräldern fem månader. Båda föräldrarna kan jobba deltid. Då är det alltid någon som är hemma med barnen samtidigt som båda jobbar.
Viss finns det barn som får för långa dagar på dagis, för många träningar och andra kvällsktiviteter, för dålig kosthållning. Men det har väl ändå inget med föräldraförsäkringen att göra?
Jag håller med om att problemet ligger i att det finns många kvinnor som tvingas vara hemma länge med sina barn pga låg lön etc. Men är då lösningen att TVINGA åt andra hållet? Att tvinga föräldrarna i sådana situationer att dela på tiden kan innebära stora EKONOMISKA PÅFRESTNINGAR vilket i sin tur ligger till grund till många problem i förhållanden. Dessutom upplever många kvinnor att de inte känner sig mogna att återgå till arbetet efter att varit gravid i 9månader, fött och ammat sitt barn i ytterliga minst 6 mån. Många kvinnor säger sig behöva 1år. Fast alla är ju olika!!
SvaraRaderaBarnen har rätt till båda sina föräldrar. Jag jobbar heltid men har bestämt att sätta barnen först all fritid.Hur många föräldrar gör det? Hörde på "Om barn" att snittiden föräldrarna leker med sina barn per dag är 5 minuter!! Istället för att lagstifta om att dela tiden kanske en lagstiftan om föräldrautbildning vore bättre?
Hinner inte skriva mer nu!! Puss ;o) !
Tyvärr blir nog lösningen att "tvinga åt andra hållet". Detta då det finns män som inte vill ta sitt ansvar och kvinnor som inte låter männen ta sitt ansvar. Den ekonomiska biten blir inget problem om ersättningen är 100% av lönen.
SvaraRaderaMan får inte glömma att det kan vara tvärtom också. Om man vill ha jämställdhet måste man ju titta på pappornas rättigheter. Det kanske finns pappor som inte mår bra för att de inte "får" vara hemma med sina barn. Min bror t.ex. tyckte det var hemskt att tvingas jobba för att ekonimin skulle gå ihop när deras första barn var litet och han är jätteglad över att han nu ska vara pappaledig i 3 månader med deras andra barn som nu är drygt 7 mån. Så det är ju inte bara kvinnor som hindras från att jobba utan pappor som tvingas jobba istället för att få vara hemma med sina barn. Det borde nästan vara ett större problem, får man hoppas, för skaffar man barn vill man väl ändå vara hemma med dem åtminstone första året...eller?
SvaraRaderaKari: För det första så gör du en sammanslagning av vad du empiriskt kan sammanställa för dig själv föräldrar-barn Föräldrar-förhållande. Tycker att det är en taskig attityd du har - men du delar den med de röda...de riktigt röda....har aldrig gillat radikal politik. Barn och ekonomi, det är ju det som ska ställas mot varandra, sedan ska föräldrarna hållas ansvariga för det ekvationen ska fungera,dvs : Väluppfostrade barn och ett kärleksfullt förhållande. Och min käre "röda radikala kamrat"..nu vill du tvinga ekvationen att lösas genom att tvinga till dig just denna ekvation att bara fungera?! Tycker du ska hålla debatten lite högre...eller har du ett ROSENrött skimmer av att tvångsmetoden kommer att fungera!?
SvaraRaderaVågar påstå att kapitalet styr oss, och vill vi vara med och dela på den kakan..så måste vi föräldrar ställa upp på det villkor som ställs (finns dock inga kriterier som ska uppfyllas för föräldraskap..och finns det...blää på dem)av kapitalisterna /staten. Så min röde unge vänsteranhängare..känsla vs pengar.
Vilken bild har du av din egen uppväxt och hur vill du att dina barn ska växa upp samt vad är din syn på mannen just ang pengar och känsla. Inget att äta, men goa föräldrar?!?
Du ska ju inte tro att den attityd som du utger oss alla för att ha kommer av våra enkla könsroller. Könsroller finns och ger oss den säkerhet som behövs. Så¨varför finns den kvar..vill mena på att den är toppstyrd och är en del av hur kapitalet ska kunna bli större. Pga av att den ska bli större så får det inte kosta för mycket att ha föräldrarna hemma från sina arbeten. Tänk på att staten tar han dom dina barn så att du kan verka för att samhället kan bli bättre och mer konkurrenskrafigt....eller kommer du vara hemma med dina barn jämt....eller din man och du kanske kan dela på hemmavarandet och ekonomin?!? Ditt dagis kommer att känna dina barn lika mycket som du ,- hur mycket känsla ligger i det da? Det du menar med att dela..blir i mitt tycke - att dela på det dåliga samvete med sin make/maka mot sina barn. Man tvingas till sitt arbete för att försörja dem oavsett vad man känner inför det..lyckligt värre. Tur att barnen har den andra hälften hemma da. Å sedan är det ju min tur...så då har ju barnen det bra då iaf...sedan kommer ju dagis och vi bägge jobbar och får 3 timnar med varandra innan de ska sova..lyckligt å va rika vi ska va?!?! Näru Kamrad i detta fallet är moderaterna väldigt humana!!
Hemmapappa
Kari
SvaraRaderaÄr det mig personligen du riktar dig till i det du skriver här? Om jag har förolämpat dig på något sätt så ber jag så hemskt mycket om ursäkt. Till mitt försvar måste jag säga att jag dock inte förstår hur jag har förolämpat dig. Jag har inte haft någon speciell person i åtanke när jag har skrivit. Jag tycker inte ens att det jag har skrivit stämmer in på dig.
Sedan tycker jag att du skriver på ett väldigt fult sätt. Det känns väldigt mycke som härskartekniker när du skriver saker som min käre "röda radikala kamrat".. Jag har aldrig förnekat att jag röstat på socialdemokraterna. Att däremot påstå att jag är kommunist, för det är väl det du vill när du skriver kamrat flera gånger, är bara fult och ovärdigt både dig och mig. Även när du skriver "unge vänsteranhängare" känns det som att du använder dig av härskartekniker. Några avv härskarteknikerna är ju att förminska och förlöjliga. Den metoden är ju något man brukar ta till när man inte har några andra argument att komma med.
Min syn på min uppväxt är att den var bra men att jag saknade pappa. Mamma var hemmafru tillen början och jobbade sedan som dagmamma i några år. Pappa blev mer en person man gjorde roliga saker med. Om jag skaffar barn (något som jag inte är säker på att jag vill göra) vill jag att de ska ha en föräldrarelation med båda föräldrarna. Inte att jag ska vara "uppfostraren" och att pappan ska vara "lekledaren". Ja, jag skriver pappan för jag är inte sexuellt attraherad av kvinnor även om jag inte har en pojkvän. Man kan vara hetrosexuell och långvarit singel vet du.
Det du skriver i sista stycket kan jag tyvärr inte kommentera för jag hänger inte riktigt med i resonemanget. Vad är det för attityd jag utger er alla för att ha? När skrev jag att barnen skulle vara på dagis?
Jag har läst din framställning "mer om föräldraförsäkringen" en myckte träffande skrivelse som jag i stora drag håller med om. Jag läste också igenom den respons du mött.
SvaraRaderaJag vill kommentera några av inläggen. Många handlar om pengar, sant är att det innebär en ekonomisk belastning med barn. Lika sant är att denna "belastning" (hoppas ni hörde det hånfulla tonfallet) går att beräkna. Rätt enkelt faktiskt.
Annie, du skriver mycket bra och lägger dina argument väl... Men om du tänker offra allt och även dig själv.. well, du är först och främst Annie, du får aldrig glömma dig själv, den du är, det du älskar att göra, det som gör dig lycklig. Du kan vara en bra mamma och ha ett rikt liv också. Försakar du dig själv, försakar du dina barn. Är du glad och lycklig, blir dina barn glada och lyckliga. Är du ledsen och olycklig, tar dina barn på sig skulden... Jag vet, jag har mött några hundra av dem.
Batti, ställde frågan varför man ska belasta samhället med 100% ersättning. Svaret är enkelt, inga barn inget samhälle, de är vår framtid, din framtid.
Andelieb, skrev att det finns pappor som inte "får" vara hemma. Huvudet på spiken. Många pappor hindras av arbetsgivare, vänner kultur och, inte minst, deras barns mammor. Personlig kommentar till mäns rättigheter, det är ingen skillnad mot kvinnors.
Kari, och för första gången på mycket länge så har jag blivt riktigt förbannad. Aldrig har jag läst så mycket dynga i härskarteknik, förolämpningar, oförskämdheter och allmänt blaha. Inte ett enda vettig argument någonstans. Goja och dravel utan vett och sans.
"min käre röde radikala kamrat" - vad har det med saken att skaffa??
"Barn mot ekonomi"? Barn är ekonomi, så vad menas med det argumentet?
Valet du ställer dig inför, svält eller goa föräldrar? Tja, soc har faktiskt en akut mottagning. Så till slut min "kamrat". Ta dig i kragen, lämmna den erbarmliga relation du tycks leva i, gör dig fri. Eller, ännu hellre ta tag i ditt liv.
Till slut lite statistik.
År 2003 tog 14% av sveriges pappor ut sin pappaledighet...
Kari, är det inte rätt så självklart att man använder olika grejer som empiri för att sedan tolka? Alla gör ju egentligen en subjektiv tolkning av saker, det är svårt att inte göra det. Man har ju alltid grundvärderingar som man utgår ifrån, medvetet eller omedvetet.
SvaraRadera