Hemma igen!

Äntligen!

Det tog sin lilla tid men nu är jag tillbaka i Norrköping. Tolv timmar. Käre värld. Inte blev det bättre av att jag mådde illa de sista två timmarna från Ö-vik till Stockholm heller. Må illa och veta att det är många timmar kvar.

Huvva.

På bussen från Stockholm till huvudstaden var en barnfamilj bestående av mamma, pappa och tre små barn. Den äldsta var nog fem år och den yngsta var nog max 6 månader och sjuk i vattkoppor. Ni kan nog räkna ut hur härlig den resan blev.

Det äldsta barnet frågade mamman varför de åkte hem tidigare, hon tyckte att det var roligt att vara hos mormor och ville inte hem. Men mamman bara röt att "Jag ville hem för jag var så trött att vara där, fattar du det". Hon var så där otrevlig mot barnet hela tiden. Sa saker som "Kan du inte fatta det", "Är du dum i huvudet", "Gud vad korkad du är" och "Du är så jäkla trög, håll tyst, NU".

Att säga så där till en femåring. Kunde inte mamman "fatta" att barnet inte förstår såna saker.

Ja ja.

Det fanns säkert någon förklaring till mammans beteende. Hon var säkert trött och slut. Jag tycker ändå inte att man ska säga så där till små barn.

Pappan sa inte ett ljud på hela resan.