Nu är hon borta

Tidigt i morse gick farmor bort. Hon har varit dålig ett tag så det var väntat.

Det känns lite konstigt.

Jag kan inte säga att jag känner någon sorg.
Jag sörjer henne inte.

Det känns mer som när någon pensionär på jobbet har gått bort som att "jaha, då var hon borta". Men hon var ju min farmor. Fast hon fanns aldrig riktigt där för oss. Vi har aldrig haft någon vidare relation med henne, tyvärr.

Nu ska vi försöka få ihop det med begravningen. Jag vill åka på den, inte för farmors skull utan för pappa. Problemet är bara att jag jobbar och att man inte kan ha begravningar på helgerna.

Ja ja
Det ordnar sig väl.