Välkommen till arbetsbloggen
Så har jag då haft min första studiedag som lärare. Det var rätt, intressant.
Vi har pratat om IUP (Individuell utvecklingsplan) och vi kan krasst konstatera att det är ett dokument som inte vänder sig till "våra" föräldrar". Många av våra elever har föräldrar som inte kan svenska eller som är analfabeter. Hur ska de då kunna uttrycka vilken socialutvecklingsnivå deras barn ligger på?
Många vackra ord blir det. Men det är bara att bita i det sura äpplet. Det här är något som måste göras och vi får helt enkelt ta oss tid till det. Något annat får stryka på foten istället för jag tänker inte jobba en minut över mina timmar.
Och det är verkligen mycket som ska hinnas med. Lektioner ska planeras och genomföras. Läxor och uppgifter ska planeras, kopieras, delas ut, rättas och delas ut igen. Samtal ska ringas till föräldrar. Konflikter ska lösas. EVK:er (Elevvårdskonferenser) ska bokas, genomföras och följas upp, raster ska vktas, man ska delta i olika arbetsgrupper och så vidare och så vidare.
Mycket blir det...
Mina ögon föll på frasen "mina timmar"... samtidigt känner jag igen varför det kan kännas så, och undrade jag "vad händer nu". Det kan vara en tidig tecken på utbrändhet tänker jag. Har hört det förut av andra lärare och det blev svårt för dem senare i livet.
SvaraRadera