Min gudstro och tro på medmänniskor, uppdaterad

Välkommen till FunderarBloggen

Här kommer ett väääldigt långt inlägg från mig så håll rill godo.

Igår morse märkte jag att min plånbok var borta. I nästa samma stund ringde mobilen. Tjejen som ringde hade hittat plånboken på bussen kvällen innan. Eftersom vi inte bor i samma stad och jobbar/pluggar på helt olika ställen var det svårt för oss att få till ett möte så vi bestämde att hon skulle komma förbi lägenheten och lämna plånboken i brevinkastet. Jag hade ett sent möte på jobbet så jag skulle inte vara hemma när hon slutade skolan.

Jag blev så glad över att det var en ärlig människa som hade hittat plånboken och lättad över att inte behöva fixa en massa nya kort så här precis innan jul.

Som sagt var hade jag ett sent möte på jobbet så jag kunde inte åka hem som vanligt. Tack och lov gick det ett tåg inte allt för sent och chefen kunde köra mig till stationen. Pengar till tågbiljetten hade jag lyckats skramla ihop under dagen. När jag står där på stationen i kylan kommer det upp på informationstavlan att tåget är cirka 20 minuter försenat. Jag kan inte påstå att jag blev glad direkt. Där stod jag och frös, stationshuset och Pressbyron hade stängt så jag hade ingenstans att värma mig. Tänkte att jag nog skulle ta taxin hem från tåget för jag var så trött, hungrig och frusen. Då kom jag på att det ju inte alls skulle gå eftersom jag inte hade plånboken. Frustrationen jag kände då går inte att beskriva. Jag var så arg och trött och ville bara få komme hem till värmen.

Då ringer mobilen. Det var tjejen med min plånbok. Hon hade inte kunnat gå till lägenheten med plånboken och nu undrade hon hur hon skulle kunna ge den till mig. Jag frågade om hon bodde nära stationen och det gjorde hon så hon skulle komma dit med plånboken. Om tåget inte hade varit försenat hade vi missat varandra och jag hade fått klara mig utan visakort och id-handlingar ytterligare en dag.

Eftersom jag är kristen sköljde en känsla av tacksamhet mot Gud över mig för jag är övertygad om att han hade ett finger med i spelet.

Nu hade hela den här historien kunnat sluta här.

Men det gör den inte.

Efter att jag fått tillbaka plånboken ringde jag till Kerbie för jag ville dela med mig av det som hänt. När vi pratade laddade min mobil ur. När jag sedan kom hem var jag så trött att jag somnade nästa på en gång, utan att ha satt mobilen på laddning.

Jag vaknade runt 2-tiden och trodde först att jag hade försovit mig, satte på TV:n och insåg att det hade jag ju inte gjort så jag såg till att ladda mobilen och ställa alarmet på väckning.

Då får jag ett sms. Ja, det hade ju kommit tidigare men jag hade ju inte sett det eftersom mobilen hade laddat ur.

Sms:et var från tjejen och lyder som följer.

"Hej. Jag vet inte hur du resonerar men om jag skulle tappa min plånbok med id-handlingar och kontokort, så skulle jag ge hittelön till den person som hittat den, om allt fanns kvar. Så är det för mycket att begära hittelön för att jag hittade och tog hand om din plånbok? Mvh ..."

Två timmar senare hade hon skickat "Varför får man inget svar?"

Jag måste säga att jag blev rätt paff.

Visst hade jag kunnat ge henne en hittelön men de kontander jag hade var inte mina. Skulle jag ha bett om hennes kontonummer för att göra en överföring och vad ska man då ge för hittelön? Ska man göra en överföring på 10 kronor eller är det "brukligt att ge en hundring för att hon "hittade och tog hand om" min plånbok?

Sedan blev jag upprörd.

Om jag hjälper en för mig främmande människa gör inte jag det med en förhoppning av att få pengar. Jag gör det för att jag anser att det är vanligt hyfs att efter sin egen förmåga hjälpa sina medmänninskor. De gånger jag har blivit erbjuden pengar har jag inte tagit emot några, just för att jag inte har hjälp till för pengarnas skull.

Jag börjar även fundera på om det var för att hon ville ha pengar som hon inte hann gå förbi hos mig och lämna av plånboken som vi hade kommit överens om. Om tåget inte hade varit försenat hade vi inte kunnat träffas och det hade i sin tur ställt till med en hel del problem för mig. Om det nu är så besvärligt att hitta och ta hand om någons plånbok att man måste "begära" en belöning för det, då kan man väl lika gärna lämna in plånboken till busschauffören?

Nej, det här gjorde mig verkligen upprörd och istället för att känna en tacksamhet mot tjejen känner jag just nu något helt annat. Det är väldigt synd att hennes goda gärning ska överskuggas av hennes pengahunger.

------------------------
Allin, du missförstod ingenting. Jag hade tre tjugor i plånboken, två i sedelfacket och en i ett helt annat fack, för det var ett bidrag från en kollega til en annan kollegas 30-årspresent. Den tjugan hade dessutom en post-itlapp runt sig med bidragsgivarens namn på. Lappen var kvar...

Enligt polisens 10 % regel borde det ha inneburit att jag hade 600 spänn i plånboken. Det tackar jag inte nej till!