Välkommen till Solidaritetsbloggen
Sitter och tittar på Mot alla odds och som vanlig börjar jag att gråta. tårarna kommer inte för att vi någon av deltagarna berättar sin historia nej tårarna rinner för att jag blir så rörd av att se hur deltagarna stöttar och hjälper varandra.
Alla får vara med efter bästa förmåga. Ingen ses som en parasit för alla vet att var och en gör det bästa hen kan utifrån sina förutsättningar.
Den som har sämre förutsättningar att klara av en utmaning får hjälp av de andra att klara sig igenom den, för alla ska med. Det kanske inte går fort men det är inte det viktiga, det viktiga är att alla är med och att alla kommer fram.
När någon är på väg att falla igenom börjar inte de andra deltagarna att plocka bort hjälp, de sparkar inte undan fötterna och säger inte Nu får du klara dig själv.
Istället säger de, -Det är lugnt, du kommer klara det här. Vi hjälper dig hela vägen. Vi tar myrsteg men vi kommer att ta oss framåt.
Och för varje myrsteg som tas framåt hörs peppande rop och beröm, inget mutter om att man hade kommit längre om personen i fråga inte varit med.
Tänk om det tankesättet kunde genomsyra hela vårt samhälle.
Läs mer
Aftonbladet Aftonbladet
Läs även andra bloggares åsikter om Mot alla odds, SVT, solidaritet
Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna ur Riksdagen - Ja tack
Free Dawit Isaak
Det skulle verkligen vara fantastikt om det synsättet fansi hela samhället.
SvaraRaderaHar bara sett någon del avett avsnitt tidigare, men man blir verkligen glad över deras omtanke om varandra.
Elisabet
Anonyma Elisabet
SvaraRaderaDå kan jag varmt rekommendera dig att titta på serien på SVTPlay. Se till att ha med några näsdukar bara.
Jaa du Vonkis !
SvaraRaderaV i saknar mycket nuförtiden i vårt samhälle. Framför allt finns dit inga "människor med känslor längre".
Det är bra att SVT visar att detta fortfarande finns ibland vissa människor.
lasse
SvaraRaderaVisst finns det människor med känslor, de har bara så svårt att komma fram.
Tycker oxà att det är inspirerande MEN i avsnitt 7 ser de plötsligt till sin egen situation och slutar med mottot att alla ska med. Där blir det plötsligt att den som är stark överlever... Finns dock överlag mkt att lära av dem.
SvaraRadera