Välkommen till SkolBloggen
Igår såg jag det första avsnittet av Kalle Zackari Wahlström nya serie Gympaläraren på svtplay.
Det ska erkännas att jag är rätt kluven till program av typen Gympaläraren och Morgans mission där det kommer en person utifrån som ska ”fixa” ett problem i skolan. Det jag tycker är bra är att programmen lyfter väldigt viktiga frågor, i exemplen ovan mobbing och hälsa. Men även andra frågor lyft, som hur fattigdom påverkar eleverna i skolan. Enligt läroplanen ska eleverna bland annat lära sig att klä sig efter väder. Problemet är att alla inte har råd med gympaskor och/eller regnkläder. Sådant inverkar så klart både på hur eleven mår och vilka resultat eleven får i skolan.
Vad är det då som gör mig tveksam? Jo, det är just det här att det är någon som kommer utöver. En person kommer dit med ett uppdrag, de ska jobba med en grupp elever om mobbing eller få några klasser att gilla idrottslektionerna. De har inget ansvar för planering, uppföljning, omdömen, betygsättning, föräldrakontakt och så vidare.
I Gympaläraren är det dessutom oklart, än så länge ska jag väl säga, vilken roll Kalle Zackari Wahlström har på skolan. Var det exempelvis verkligen första gången han träffade idrottsläraren Tommy och rektorn Björn när de hälsade på varandra framför kamerorna? I så fall är det väldigt talande för det jag menar. En person som ska jobb med eleverna har inte ens träffat sin blivande närmaste kollega eller sin blivande chef? Vem är det då som har bestämt att Kalle ska vara på just den skolan just den perioden?
Vad händer på skolan när programmet är slut och Kalle/Morgan/Whoever åker därifrån? Eftersom de varit där ”utöver” ordinarie personal är risken stor att det blir ingenting kvar av deras arbete när de inte själva är där, för vem ska ta vid? Som icke-skolpersonal har de dessutom mycket vidare tyglar och kan göra saker som lärare inte kan eller får. För de som inte är insatta i ur verksamheten fungerar ger sådant här en felaktig bild av skolan. –Jag såg på TV, de gjorde så här, det borde väl ni kunna göra här också? Nej, för det är inte alltid så enkelt som det ser ut att vara på TV.
För några år sedan sände SVT ett program där några lärare fick var sin handledare som observerade dem i klassrummet och sedan arbetade med respektive lärare, gav dem konkreta tips och råd på vad de kunde göra för att förbättra sin undervisning. Med ett sådant koncept är chansen till bestående förändringar och förbättringar för elever och lärarna betydligt bättre. Och det är väl bestående förbättringar vi vill ha?
Eller?
#Blogg100
5/100
Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna ur Riksdagen - Ja tack
Free Dawit Isaak
Jag håller helt med. Det finns ingen snabb fix...
SvaraRaderaI "folks" ögon kan det dessutom framstå som att alla lärare är odugliga. Det är ju bara undermåliga pedagoger som uppmärksammas.
Nej, jag är inte heller ett fan av den här typen av program. Håller helt med Bloggblad om att människor får fel bild av skolan... eller snarare att den uppfattning som alltför många redan har späs på ytterligare. Ja menar, hur svårt kan det vara?! Det är ju bara att...
SvaraRaderaBloggfolk och mossfolk
SvaraRaderaPrecis. Det finns så många missuppfattningar om skolan och lärare redan, sådana här program rättar knappast till de felaktigheterna.
Det intressanta är väl att han inte vid ett tillfälle påstår att han ska göra en lösning utan han är intresserad av hur det blir så som det blir. Skolan är vald utifrån att han själv gått där. Gympaläraren är den han hade.
SvaraRaderaDet är intressant att formen blir problemet.
Själv undrar jag mer över hur det kommer sig att det fortfarande är så många som far illa på gymnastiken i skolan och om det nu inte är en snabb fix som gäller så borde det ju över tid ha hänt något.
Nej människor går inte runt och tror att allt går att ordna bara för att de ser något på tv.
Men de ser problemet.
Själv är jag glad för alla insatser som får barn mer aktiva.
Lasse
SvaraRaderaEtt sent svar men...
Jag påstår inte att Kalle påstår sig göra en lösning. Däremot skriver jag att jag är positiv till att sådana här frågor lyfts.
Att det fortfarande ser ut som det gör på skolidrotten på många håll är nog för att det är ett ämne som blivit väldigt eftersatt och att många idrottslärare är väldigt ensamma. De har många elever och ofta är det kanske bara 5-10 minuter från det att den ena lektionen börjar till att den andra slutar. Det behövs helt enkelt fler idrottslärare som delar på jobbet, det skulle nog lösa en del.