Den trettiosjunde dagen: Present, hjärnmos och födelsedagsgrattis

Välkommen till IsoleringsBloggen

Dag trettiosju i isolering. Det ringde på dörren. Utanför stod brevbäraren med ett stort vadderat kuvert och i kuvertet låg ett fint paket från Karin! Hon gav mig en fin skärbräda, som även kan användas till uppläggning, och så var ett ord som beskriver mig inristat längs ner.

Räddad! R kom med godis!!! Jag hade utan problem kunnat trycka i mig allt på en gång men så roligt ska jag inte ha. Har gjort en ransonering så några dagar ska jag klara mig i alla fall.

Ikväll har jag pratat en stund på telefon med en kollega. Det känns att jag inte får så mycket intryck under dagarna, vet inte hur många gånger jag tappade tråden under samtalets gång. Jag behöver helt klart komma in på någon av sommarkurserna jag sökt. Igår öppnades ansökan tillfälligt igen så jag sökte tre kurser till. Två av dem, När Sverige blev till: medeltiden ca 1050-1350 och Förintelsen och andra folkmord, är stängda igen och det står att handläggning pågår. Min hjärna behöver verkligen att jag kommer in.

Idag fyller en av de absolut finaste människor jag känner år. Tyvärr har jag inte kunnat träffa Andelieb på många år men hon är en sådan där person som ofta dyker upp i tankarna och som jag vet finns där om det skulle vara något. Varm, omtänksam, rolig, rak, kreativ, Det finns hur många ord som helst för att beskriva henne. Man vet var man har henne och så har hon ett jäkla minne, framförallt för repliker i filmer och tv-serier. Hennes muffins med vit choklad, röda vinbär och kardemumma är något av de godaste muffins jag någonsin ätit. För att inte tala om den däringa broccoli- och ädelostpajen. Födelsedagsfirandet kunde inte bli av som det var tänkt på grund av den där eländiga ni-vet-vad men grattis kan man säga ändå, så grattis på födelsedagen Andelieb!



Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna i Riksdagen - Nej tack
Free Dawit Isaak