Välkommen till PluggBloggen
Igår pratade jag med Den ömma modern om det här med att plugg och hur man ser på det. Min systerdotter berättade en gång om hur hon pluggat mycket till ett prov och bland annat lagt en del energi på att lära sig ordentligt om lungorna. På provet kom bara en fråga om lungorna så hon tyckte att hon hade pluggat i onödan. Nu är ju jag lärare och part i målet men jag tycker ju inte att man kan plugga på något i onödan. Kunskap är inte onödigt. Men jag är ju som sagt lärare.
Den ömma modern berättade att när hon 33 år gammal läste till undersköterska lästa hon många gånger mer än de sidor de blivit hänvisade för hon ville förstå ordentligt. En drömelev med andra ord. Den ömma modern berättade även att hon ofta använder överstrykningspennor när hon läste eftersom hon har ett bra bild minne. Hon kunde i minnet se text i en bok, speciellt om texten var i punktform.
När de arbetade om virus var kapitlet de läste på 10 sidor men de skulle bara läsa tre sidor, någon i början och någon i slutet av kapitlet. Den ömma modern läste de tre sidorna men fattade inte. Så hon läste alla tio sidor och då trillade polletten ner. De läste även om olika immuniteter. Det finns fem, från A till E. När de hade haft skrivningen och fick tillbaka den såg Den ömma modern att hon missat att skriva om immunitet IE. Hon kollade lite i boken och upptäckte att de fyra första immuniteterna stod på en högersida och att informationen om IE stod på nästa uppslag, på vänster sida. Hon säger då till sig själv, men lite väl högt, -Oj, jag glömde vända sida!
Läraren reagerade så klart och trodde först att Den ömma moderna pratade om att vända sida i en bok hon smugglat med sig in till provet. Det stod dock snart klart att hon inte hade fuskat, de hade bara penna och sudd med sig in till salen, utan att det var i huvudet (bildminnet) Den ömma modern hade glömt att vända blad.
När klassen hade nästa skrivning sa en av klasskamraterna -Marianne, glöm inte att bläddra idag!
Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna i Riksdagen - Nej tack
Free Dawit Isaak
Många minnen från den kursen!
SvaraRaderaEtt annat är när läraren berättade om syresättningen. Då såg jag delar av en film framför mig i skallen. Berättade lite om den, och förfinade detaljerna så det blev en saga som jag delade med mig. Den skrivningen hade de flesta klasskompisarna bättre resultat än vad man brukar om syretillförseln. In andas en vita snögubbar O2, ut andas en sotig gubbe som deltagit i energiutveckling och blivit svart CO2. Syrerikt blod i artärerna är ljust (många snögubbar) och blodet i venerna är syrefattigt och mörkare (många sotiga gubbar). Det blev många bra liknelser på grund av bilderna jag såg i skallen...
/ Den ömma modern
Kommer ihåg den berättelsen, att du läste upp den när vi satt vid köksbordet. En del var att de eldade (förbrände) syret ute i fingrarna och på andra ställen i kroppen och då trodde jag att det var det jag kände när jag var hungrig :-)
SvaraRaderaHåller med dig, inte kan man lära sig för mycket? Det är okunskap som är grunden till så mycket dumt och fel här i världen.
SvaraRaderaOch oförmågan att bläddra i hjärncellerna.
Anni
SvaraRaderaPå föreläsningen ikväll var det en som frågade om man behövde läsa den rekommenderade litteraturen eller om man klarar sig med att lyssna på föreläsningarna. Då tänkte jag att det inte är någon större skillnad på elever och vuxna studenter.