Välkommen till IsoleringsBloggen
Dag etthundrafemtiotvå i isolering. Nog för att jag var rätt lättroad förut men fem månader i isolering har uppenbarligen gjort mig ännu mer lättroad.
Hur ska man annars förklara asgarvet jag bjöd grannarna på i morse när jag såg det här på balkongen. En blomma för dagen som håller på att vissna och som kollapsat över ett blad. Det ser ut som att den äter. Helt klart ofantligt roligt.
Kvällen har jag spenderat på behörigt avstånd med fina kollegor. Det var så skönt och komma ut en stund och faktiskt kunna sitta och umgås. Det blev så klart mycket skolprat men vi hann även avhandla pruttventiler, smoking area, potatis, sparande och en hel del annat.
På vägen hem var jag nära att köra på en räv men tack och lov hann den över vägen. Måste man stanna och rapportera om man kör på en räv eller gäller det bara större djur?
Faderskapet säger att man ska rapportera allt vilt man kör på. Är man säker på att det är dött bör man stanna och dra på sidan. Annars att man får hjälp med avlivning.
SvaraRaderaVad roligt att äntligen få kunna umgås, om så bara på avstånd.
Den ömma modern.
Marianne
SvaraRaderaJa, det var roligt att vi fick till en uteträff.
Ska se till att komma ihåg det där med inrapporteringen, nu behövdes det tack och lov inte den här gången men det är bra att veta.
Men så trevligt att få en stunds umgänge! Håller du bra distans ska det ju fungera, speciellt om man sitter mer eller mindre utomhus.
SvaraRaderaKör försiktigt!
Anni
SvaraRaderaJag fick ett eget bord och vi satt på altanen så det kändes tryggt.