Under en stor det av matlagandet hade jag den ömma modern i telefonen. Jag skulle bara fråga lite snabbt om jag kunde använda älgköttet till kalops eller om det var något annat kött man använder men vi pratade nästan 90 minuter. En sak vi avhandlade var vad som händer sedan, när man kan börja umgås med folk igen. Under studietiden och under loven de första åren jag jobbade som lärare, då det bara erbjöds kortare vikariat, arbetade jag extra inom äldreomsorgen. Om det inte varit för att kroppen är som den är hade jag kunnat tänka mig att gå tillbaka dit för det är på många sätt väldigt roligt att jobba med äldre människor. Jag kan faktiskt sakna att ha gamla människor omkring mig så en tanke jag har, som säkert är både orimlig och märklig, är att kontakta kommunen och höra om det finns något intresse av att en sådan som jag (lite lätt knasboll) någon helg nu och då kommer på besök till något äldreboende och surrar med någon tant eller farbror som bor där.
Det skulle vara roligt att slänga käft med en surgubbe eller prata om vad som helst med både tanterna och gubbarna. Nu finns det nog organisationer som besöker boenden under vardagarna och vem är jag att komma här och tränga mig på och allt sånt, men drömma kan man ju göra.
God tanke! Här i stan finns nåt som kallas Väntjänst, åtminstone fanns det tidigare, organiserat genom kyrkan. Det var det du skriver om, erbjuda en pratstund, gå ut och gå med någon eller gå ett ärende.
SvaraRaderaDu tittar väl på Fråga doktorn ikväll? Såg att din favorit-Anders ska vara med.
Bloggblad
SvaraRaderaHade inte sett att han skulle vara med. Tyvärr har jag tappat intresset lite i och med att han släppte sin bok och kom ut som lite av en tönt. Jag menar "Mat ger och kraft och energi", "Sömn återhämtning gör underverk". Vem hade kunnat ana det.
Kanske ska jag gå via någon församling istället och höra om det finns någon som gör helgbesök. Annars för jag väl börja våldgästa diverse pensionärsföreningar.
Klart du ska.
SvaraRaderaVet ju att du har lätt att kommunicera med äldre. Minns speciellt mannen som jag träffade på affären, som du tydligen jobbat hos sommarn innan. Han trodde att jag var DU. Han blev så glad att se mig. Jag visste ju inte vem han var, så han förklarade vart dina föräldrar bodde och du var lärare i Norrköping. Att ni brukade prata om historiska saker tillsammans.
När jag fattade, så sa jag att det är jag som bor på Kläppa och MIN dotter bor i Norrköping. Då säger han ”Men DU har ingen dotter!”
Sedan kom han på att jag var fel generation. Så otroligt mycket gott han hade att säga om dig, nästan så tårarna kom.
// Din ömma moder.
Min ömma moder
SvaraRaderaJa du, det där kommer jag ihåg, svårt att glömma att man misstas för att vara sin egen mamma...
Det var en rar farbror (trots allt), han tyckte om att prata med mig om böcker och om Andra världskriget, helst böcker om Andra världskriget :-)
Vilken underbar tanke du har och vilken underbar berättelse din mamma återger i sin kommentar!
SvaraRaderaAnni
SvaraRaderaTack ❤️