Dag trehundratjugofyra i isolering. Jag har jobbat med en presentation om cirkelmodellen och idag höll jag den för mina kollegor. Det var en märklig känsla att prata i nästan en timme och bara se min egen presentation, inte ett enda ansikte. Men det gick ganska bra trots omständigheterna. Ingen dog i alla fall.
När jag har jobbat med själva presentationen har jag plockat information från en bok jag hade som kurslitteratur under en fortbildning men ville ha några fler böcker att hänvisa till, bland andra två böcker som jag köpte för egna pengar för några år sedan. Tyvärr har de böckerna kommit bort men rektorn la in en beställning på nya. Även om de inte skulle hinna komma till mig innan dagens presentation är det bra att ha dem på skolan. Dessutom ska jag eventuellt ha en fortsättningsträff framöver och då kommer böckerna också till användning.
Igår berättade rektorn att böckerna kommit och att låg i mitt fack samt att hon skulle höra med en kollega som bor i stan om hon kunde ta med sig böckerna till Norrköping så jag får det och ikväll fick jag en påse med tre stora kuvert med böcker.
Tyvärr var det inte böckerna om språkutveckling som kommit till skolan utan häften fördomar kring samer, som jag beställt några klassuppsättningar av. Det är ju faktiskt ganska roligt, det var rätt men ändå fel. Och jag fick en anledning att gå ut idag med. Nu ska jag bara se till att de här häftena kommer tillbaka till skolan och att böckerna, när de nu kommer, hamnar hos mig.
Så knepigt att hålla en presentation på det sättet och dessutom utan att bokbeställningarna kommit fram! Och sedan få helt andra böcker än förväntat på det! Nog uppskattar man när saker fungerar lite mer numera? Kanske ett ålderstecken. :-P
SvaraRaderaAnni
SvaraRaderaHär är det många ålderstecken som gett sig till känna senaste året😂
Nog ser jag fram mot att få berätta framför människor på riktigt men det här var i all fall ett steg på vägen.