Varje lördag melodikryssas det i grupp, två gånger i månaden blir det ett foto i timmen. Däremellan blir det en del inlägg om odlingslotten, blommor, kyrkor och jag vet inte vad.
Sidor
▼
tisdag, april 27, 2021
Den fyrahundraförsta dagen: Pissdag
Välkommen till IsoleringsBloggen
Dag fyrahundraett i isolering. Dagen började intressant med att polisen knackade på för att fråga om jag hört något under natten. Sedan har fortsatt på samma dåliga spår.
Efter en pissdag är det inte fel att logga in på Disney+ och titta på Captain America and The Winter Soldier, för vilken gång i ordningen vet jag inte.
Du vet det där med Alfons Åberg! Det behövs pissiga dagar för att glädjas åt bättre dagar. Med det sagt hoppas jag på en bättre morgondag. Vi har haft snöfall, regn och sol om vart annat i dag, så hoppas också på en bättre dag här med. /Marianne
Men hu så hemskt! Man borde ju få känna sig trygg där man bor!?! Hade du märkt något? Såna där dagar brukar jag kalla för inte-dagar. Såna dagar som inte borde finnas och som inte räknas.
Själv har jag varit rädd nästan hela dagen. De åtta supertunga takbitarna typ tårtbitar sattes upp med 32˚:s lutning uppåt. Då man inte kan fästa något i luften, var det ett jäkla jobb att med en rejäl trädstam hålla toppen uppe utan att den skulle dunsa ner på maken eller dotterns sambo eller på mig och dottern. Det höll på att gå rejält illa när en bit gled bakåt, men den snuddade bara vid makens panna när han tappade taget. Jag var så spänd och nervös och höll stången så hårt att jag var helt slut när sista tårtbiten baxades på plats. Passformen var sisådär, men med tving och skruv och muskler gick det hela ihop.
Jag lägger ut några bilder på fb när allt är klart, vill inte ha en massa kommentarer och tyckande, men jag kan skicka ett par på pm. För jag har väl berättat att vi bygger ett lusthus vid stugan?
Marianne Tack och lov snöade det i alla fall inte i tisdags.
Bloggblad Jag tror att jag vaknade av en smäll men kan inte säga med säkerhet vilken dag eller tid det var. Jag är helt enkelt värdelös som vittne men det har jag å andra sidan vetat ett tag :-)
Du har berättat om lusthuset, det blev väldigt fint. Det låter som en pärs med byggandet, skönt att det gick bra men jag förstår att du var nervös.
Anni Så här i efterhand kan jag tycka att det var lite läskigt men det brukar inte vara så oroligt här, knivskärningar och skottlossningar håller vanligen till i andra delar av stan.
Välkommen! Kul att du hittade just hit. Lämna gärna en kommentar. Testa att hoppa över att bevisa att du inte är en robot, kommentaren brukar komma in ändå.
Du vet det där med Alfons Åberg!
SvaraRaderaDet behövs pissiga dagar för att glädjas åt bättre dagar. Med det sagt hoppas jag på en bättre morgondag.
Vi har haft snöfall, regn och sol om vart annat i dag, så hoppas också på en bättre dag här med.
/Marianne
Men hu så hemskt! Man borde ju få känna sig trygg där man bor!?!
SvaraRaderaHade du märkt något?
Såna där dagar brukar jag kalla för inte-dagar. Såna dagar som inte borde finnas och som inte räknas.
Själv har jag varit rädd nästan hela dagen. De åtta supertunga takbitarna typ tårtbitar sattes upp med 32˚:s lutning uppåt. Då man inte kan fästa något i luften, var det ett jäkla jobb att med en rejäl trädstam hålla toppen uppe utan att den skulle dunsa ner på maken eller dotterns sambo eller på mig och dottern. Det höll på att gå rejält illa när en bit gled bakåt, men den snuddade bara vid makens panna när han tappade taget. Jag var så spänd och nervös och höll stången så hårt att jag var helt slut när sista tårtbiten baxades på plats. Passformen var sisådär, men med tving och skruv och muskler gick det hela ihop.
Jag lägger ut några bilder på fb när allt är klart, vill inte ha en massa kommentarer och tyckande, men jag kan skicka ett par på pm. För jag har väl berättat att vi bygger ett lusthus vid stugan?
Marianne
SvaraRaderaTack och lov snöade det i alla fall inte i tisdags.
Bloggblad
Jag tror att jag vaknade av en smäll men kan inte säga med säkerhet vilken dag eller tid det var. Jag är helt enkelt värdelös som vittne men det har jag å andra sidan vetat ett tag :-)
Du har berättat om lusthuset, det blev väldigt fint. Det låter som en pärs med byggandet, skönt att det gick bra men jag förstår att du var nervös.
Men där kom skottlossningen ju lite väl nära! Usch!
SvaraRaderaAnni
SvaraRaderaSå här i efterhand kan jag tycka att det var lite läskigt men det brukar inte vara så oroligt här, knivskärningar och skottlossningar håller vanligen till i andra delar av stan.