Igår skrev l. Skugge i sin blogg om mammor och ravida som dricker alkohol. En mamma med signaturen Cecilia W försvarar drickandet och blivit utlagd på bloggen.
Jag slogs av två saker när jag läste svaret från Cecilia W.
1. Om det nu inte finns någon forskning på hur foster reagerar på en måttlig alkoholkonsomtion, varför då reagera att ens barn får skador för livet. Vad ska Cecilia säga till sitt barn om hon nu föder ett som är skadat? "Det fanns ingen läkare som kunde visa på npgån verklig undersökning så jag tyckte att jag hade rätt att dricka med det var ju synd att du fick skador till följd av det."
2 Om man inte kan avstå från alkohol under den tid man är gravid och ammar, borde man inte ta sig en ordentlig funderare då på vilket förhållande man har till alkoholen? Att dricka alkohol är ingen rättighet.
Att människor inte fattar att den stund man blir gravid är man inte ensam om sin kropp...läskigt nog. Då handlar det inte bara om vad mamman vill/kan/känner för. Vilken egoism! Det fattar väl vem som helst att något som inte är speciellt nyttigt ens för mamman inte heller är nyttigt för barnet i magen. Och så finns det mammor som går och är oroliga för att äta någon sorts mat som inte är bra. Hurra för de mammorna!!!!!! Sådan vill jag bli när jag blir stor.
SvaraRaderaJag har hört berättelser från läkare som förlöst barn till kvinnor med alkoholproblem (inga källor, jag vet att det är hemskt ovetenskapligt, men ändå en tankeställare); Det säg att det ibland är så mycket alkohol i placentan att den formligen stinker.
SvaraRaderaHur kan någon tro att en hjärna som utvecklas inte tar skada av att marineras i alkohol? Hur många föräldrar skulle idag ge sina födda spädbarn alkohol att dricka?