Hörde nyss att Maria Gripe har avlidit. Jag har inte läst hennes böcker själv men jag kommer ihàg hur jag älskade att höra vàr fröken läsa Hugo och Josefin och den där sommaren som Tordyveln flyger i skymningen gick som följetong pà radion missade jag inte ett enda avsnitt.
Mitt i mina funderingar kring Maria Gripe kom jag att tänka pà en annan konstnär som nyss gàtt bort. Hans Hedberg. Vi kommer fràn samma lilla samhälle han och jag och jag har alltid varit stolt över det, även om de flesta sörlänningar jag mött inte har haft en aning om vem han är/var (okultiverade människor)!
Hans gjorde stora frukter i keramik. Väldigt stora och till utseendet rätt naturtrogna, förutom just storleken dà, men den har ju ingen betydelse ;-) Bilden är hämtad fràn hanshedbergmuseum.nu Det är värt ett besök om du har vägarna förbi Örnsköldsvik nàgon gàng.Och dà kom jag att tänka pà att det vore pà tiden med en utställning eller nàgot liknande pà Stadsmuseet för att hedra Totta Näslund (en annan holmenbo) som avled 2006, dagen efter det àrets Holmenblues. Kanske skulle en utställning kunna äga rum i samband med nästa sommars blues, för jag fattar ju att det tar tid att planera en sàn sak. Och 2008 är det ju 10-àrs jubileum för Holmenblues!
Jag minns när min mamma (min lärare) läste högt ur alla böckerna om Hugo och Josefin i skolan.
SvaraRaderaMin mormor har åxå dött! Hon var åxå från holmen...men hon dog för 3 och ett halvt år sen!
SvaraRaderaMamselamsen
SvaraRaderaVerkar ha varit en skolklassiker
Annie
Och hon var ju nàgot av en kändis hon med, i alla fall pà byn...
Jag har också stött på en massa människor som inte vet vem Hans Hedberg ... var. Tråkigt, jag tycker om hans grejer. Speciellt tråkigt med tanke på att jag pratar med en hel del konstintresserade människor.
SvaraRaderaFilmen "Hugo och Josefin" är en höjdare. Med Beppe Wolgers.
SvaraRaderaVarför inte tipsa gänget runt Holmenblues. Då kanske det händer nå´t.
SvaraRaderaHa det så BRA de dagar du har kvar i utlandet.
min mamma är dotter till mormor som kommer från holmen. fast.. mamma har inte dött. men hon känner säkert nån!
SvaraRaderaHej Vonkis
SvaraRaderaJa livet har sin gång och nu har vi mist en stor konstnär som alltid hade något att berätta under våra surströmmingskivor.
Om sin Spanske vän picasso sa han alltid att det var något hyss på gång när grannen var på väg över till Hans. Eller när vi fiskade brukade Hans skämta om Chargalls
hicka efter en kall OP.
Hälsningar från Hedberg från Holmen
”Där, i den ljusa tystnaden i ateljén i Biot, öppen för alla vindar , lär jag under årens lopp känna Hans, konstnären, skaparen. En kreatör som tillhör den alltför sällsynta sorten för vilken det viktiga är att skapa, och inte behaga. Jag lär känna integriteten hos konstnären och hans verk. Ett verk som är är personligt, ursprungligt och oefterhärmligt. Jag lär känna något om den enorma arbetsinsatsen under livets alla skeden, i vått som i torrt. Ty Hans Hedbergs bana blir en ensam bana, en ensam människas långa marsch, ensam inför materian, det okända, ensam inför konstens absoluta väsen. En man som inte går i någon annans fotspår, och vars avtryck klart och tydligt avsätter sig i en alltjämt jungfrulig snö, lika obefläckad som de stora isiga vidderna i Norden som han älskar. Det blir en livslång marsch, från det zenitala ljuset som kulminerar i mogen ålder på 50-60 talet, till de purpurfärgade, klarröda skiftningarna när livets höstsida nått sin kulmen.
SvaraRaderaNär jag följer Hans så lär jag mig hans disciplin och stränghet.
Jag minns särskilt en kväll , Det var en höstkväll 1997, några månader efter hans 80 årsdag. Det var mörkt och kallt och det dugg regnade, ett riktigt busväder.. Jag hade gått för att träffa Hans i ateljén. Jag har fortfarande den här visionen av Hans som ännu arbetade . Han höll på med att manipulera sina enorma pjäser med hjälp av taljor och block ute i kylan, i det fina regnet, i skymningen. Ensam, 80 år, med en vilja av härdat stål.
Denna bild av honom, har stannat kvar hos mig, för den imponerade på mig. Den lämnade en stor tystnad inom mig, en tystnad i form av respekt men också av ödmjukhet inför denne man.
På detta sätt lärde jag känna människan, vännen Hans och en oändlig ungdom, formad av arbete och passion. Härad av snö och sol. En man vars händer man måste betrakta. Händer gjorda för att forma materian, knåda tämja, krossa , pressa den ända in i minsta detalj. Händer gjorda för att smeka..Kraftiga händer, brunbrända av sol och vind.. Händer som utstrålar och frigör energi och i vilka materian spontant får liv.. Händer som är geniala.
Mannen från kylan, eldens mästare, liksom emaljens under flamman.. Hans Hedberg är själv en produkt sprungen ur sammansmältningen av två kulturer, den från Norden, Höga Norden, från Skandinavien som lämnar sina avtryck, som en film på hans barndom och ungdom; och den från Medelhavet, Det stora och sagolika moderskapet som fått hans konst att slå ut och blomma.
Denna konst om vilken han själv säger ” Det finns ingen hemlighet, det finns bara erfarenhet”