Idag är det tio år sedan mormor gick bort. En av de värsta dagarna i mitt liv.
Så här skrev jag i ett inlägg en vecka efter att hon dött.
Efter jul mådde hon dåligt, hade bland annat svårt att behålla maten. Vid första läkarbesöket blev svaret en trolig förstoppning. I februari fick vi veta att det var en 10 centimeter stor tumör på ena njuren och att den inte gick att vare sig behandla eller att operera bort.
Tre månader tog det.
Och hon har kämpat på. Visst var hon trött mormor men inte kunde man ju gå och lägga sig när man hade besök. Och om man la sig mitt på dan var det ju så svårt att somna på kvällen.
Trots att hon var så trött och trots alla funderingar hon hade, som man säkerligen får när man har fått en liknande diagnos, hade hon ändå koll på oss och på våra vänner.
"Hur mår C? Var det i juli hon skulle ha sig?"
"Hälsa K, trivs hon i Stockholm?"
Mammas mediciner höll hon också koll på. "Nu tog du inga till middagen, du får inte glömma att ta dem senare".
Jag är så otroligt tacksam för att hon var min mormor, för all den kärlek hon gett oss. Jag är så glad att jag hade möjlighet att åka upp så pass många gånger under våren och för att jag kunde vara med när hon fyllde 91 år nu i maj.
Tre månader tog det.
Och hon har kämpat på. Visst var hon trött mormor men inte kunde man ju gå och lägga sig när man hade besök. Och om man la sig mitt på dan var det ju så svårt att somna på kvällen.
Trots att hon var så trött och trots alla funderingar hon hade, som man säkerligen får när man har fått en liknande diagnos, hade hon ändå koll på oss och på våra vänner.
"Hur mår C? Var det i juli hon skulle ha sig?"
"Hälsa K, trivs hon i Stockholm?"
Mammas mediciner höll hon också koll på. "Nu tog du inga till middagen, du får inte glömma att ta dem senare".
Jag är så otroligt tacksam för att hon var min mormor, för all den kärlek hon gett oss. Jag är så glad att jag hade möjlighet att åka upp så pass många gånger under våren och för att jag kunde vara med när hon fyllde 91 år nu i maj.
Den där tacksamheten är fortfarande kvar. Hon var så genuint fin och omtänksam. Som när hon bakade kakor som jag skulle ta med mig till C och Karin som hon träffat tidigare på sommaren och som hon tyckte var fina vänner. När hon ringde och frågade om hon fick sticka strumpor till mig så hon hade något att göra. Jag tror att hon alltid gjorde något, mormor klarade helt enkelt inte av att vara sysslolös.
Eller när hon var lite upprörd över att en artist hade visat sina underkläder två gånger under ett uppträdande på Skansen "Varför gjorde han det? Det hade ju varit en annan sak om de hade varit fina, men de såg ju rent gräsliga ut"
Att tillbringa en dag med mormor , det var riktiga guldstunder. Det var det verkligen.
Älskade mamma!
SvaraRaderaHon somnade tidigt på morgon på morsdagsmorgon. På fredag var jag där. Jag fick inte åka hem, förrän prydnadspannlappen hon virkade var klar. Vi hade handlat till henne och så ville hon ha hjälp med räkningarna. Honbetalade via personkonto. Det hade blivit besvärligt att skriva rakt. Hon läste och jag skrev. På söndag, morsdag skulle vi alla vara tillsammans och på måndag fm skulle hon flytta till ett boende...
Men hon hann somna hemma i lägenheten hon bott i ca 47 år.
Din ömma moder.
Så underbart att ha haft en sån mormor! Mina barn hade det, men de var bara 16 och 14 när hon dog. Min mormor avskydde barn, så jag har inga roliga minnen av henne. Hon var totalt ointresserad av mig, tyckte bara att jag störde och var lat och i vägen.
SvaraRaderaDin ömma moder
SvaraRadera❤️
Bloggblad
Det var verkligen underbart. Tråkigt med din mormon, hon låter väldigt mycket som min farmor :-/
Men ditt barnbarn har en fin mormor vad jag kan se :-)
Vilka fina minnen av din mormor. Min dog när mamma bara var 2,5 år, så henne fick jag aldrig träffa - och knappt mamma heller. Så småningom gifte morfar om sig, så det var mammas styvmor som fick kallas mormor samtidigt som hon fick egna barn. Undrar vad hon tyckte om det?
SvaraRaderaAnni
SvaraRaderaDet tänker man inte på så ofta, att en mormor kan försvinna innan hon hunnit bli en mormor.