Välkommen till MormorBloggen
Mormors död var inte oväntad men inte desto mindre ovälkommen.
Efter jul mådde hon dåligt, hade bland annat svårt att behålla maten. Vid första läkarbesöket blev svaret en trolig förstoppning. I februari fick vi veta att det var en 10 centimeter stor tumör på ena njuren och att den inte gick att vare sig behandla eller att operera bort.
Tre månader tog det.
Och hon har kämpat på. Visst var hon trött mormor men inte kunde man ju gå och lägga sig när man hade besök. Och om man la sig mitt på dan var det ju så svårt att somna på kvällen.
Trots att hon var så trött och trots alla funderingar hon hade, som man säkerligen får när man har fått en liknande diagnos, hade hon ändå koll på oss och på våra vänner.
"Hur mår C? Var det i juli hon skulle ha sig?"
"Hälsa K, trivs hon i Stockholm?"
Mammas mediciner höll hon också koll på. "Nu tog du inga till middagen, du får inte glömma att ta dem senare".
Jag är så otroligt tacksam för att hon var min mormor, för all den kärlek hon gett oss. Jag är så glad att jag hade möjlighet att åka upp så pass många gånger under våren och för att jag kunde vara med när hon fyllde 91 år nu i maj.
Just nu känns det som att jag aldrig kommer vänja mig vid att hon inte finns. Säger som Eva gjorde efter att hennes pappa gick bort. Det kommer att bli väldigt många "första" det här året. Första sommaren, första födelsedagen, första julen utan mormor.
Och mitt i all sorg och saknad är jag förbannad.
Förbannad över kommentarer som att jag "sett instabil ut" på jobbet.
Förbannad över "medvetet tillspetsat" mail som skulle "provocera fram en reaktion" hos mig och som gjorde att jag tappade två dagar med mormor i samband med sportlovet.
Försöker släppa det arga och istället hålla fast vid det ljusa, för mormor lämnade mycket ljust efter sig.
Dagens FRA:are – download torrent Piracy Jihad Jane
Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna i Riksdagen - Nej tack
Free Dawit Isaak
8 kommentarer:
du borde ändra 31 till 91....
i övrigt håller jag med dig..
kram
Beklagar din mormors bortgång. Ändå skönt att hon var så pigg för övrigt och klar i huvudet och höll "koll" på er andra.
Kramar om
*håller om*
Jag tror att din mormor fick en extra làng tid här pà jorden pga allt positivt hon spred runt sig. Själv fasar jag för den dagen min mormor gàr bort och jag vet ju att du stod lika nära din, om inte mer t.o.m.
Jag minns när min mormor gick bort. Så många gånger som det hände något spännande eller roligt och jag var på väg att berätta det för henne. Flera gånger hann jag öppna dörren till hennes sovrum (hon bodde hemma hos oss) innan jag kom på att hon inte fanns där. Det tar tid att vänja sig vid att vara utan någon som varit så viktig för en, om man någonsin gör det.
Bra taktik att släppa det arga och hålla fast vid det ljusa. Det är kanske precis vad din mormor skulle ha sagt till dig om hon kunnat.
Kram
Kramar i massor!!
Man måste få sörja, och det kan ta tid, man blir ganska disträ under den tiden.
Jag har kommit till den åldern då nästan alla äldre släktingar är döda, och att gamla dör har jag vant mig vid. Visst kan jag sörja dem ändå, de var ju en del av mitt liv, men det är helt ofattbart när t.ex. kollegor kör ihjäl sig eller dör av nån snabb elak tumör... det kan jag inte vänja mig vid. Det är så fel.
Lillasyster
Mörsi, ändrade det så det blev rätt ålder.
Pippi
Hon höll verkligen koll på oss.
Marianne
Tack.
Anonym
Det är verkligen inget roligt att vara med om, även om det är oundvikligt. Mormor fick jobba och slita under sitt liv att hon visste nog inte hur hon skulle sluta leva.
Andelieb
Det är precis sån där jag fasar över, att inte längre ha mormor att ringa och berätta saker för.
Cecil
Tack.
Bloggblad
Disträ, det var en bra beskrivning på hur jag är och har varit den senaste tiden, för att inte tala om trött jag är. Det är rätt skrämmande att nästan hela mormors generation i släkten är borta nu, det innebär ju att det är föräldragenarationen som står "på tur".
Skicka en kommentar