Den trehundratjugoandra dagen: Vilket äventyr!

Välkommen till IsoleringsBloggen

Dag trehundratjugotvå i isolering. Efter att ha promenerat i och runt stan ett antal gånger har jag blivit rätt less på att gå samma vägar hela tiden. Därför hörde jag av mig till vandringsmästaren Bloggblad för att få lite tips på lämpliga leder som inte är för kuperade som Suzan och jag skulle kunna gå. Vi fick flera intressanta förslag och bestämde oss för att åka till Söderköping för att gå runt Bolltorp. Bloggblad servade oss med en karta där hon ritat ut olika banor som vi kunde välja mellan beroende på dagsformen.

Idag var det så dags, prognosen visade strålande sol och några enstaka minusgrader så vid lunchtid gav vi oss av. Nu hör det till saken att Suzan och jag är experter på att åka och gå fel. Har vi åkt tunnelbana i Stockholm och det finns två uppgångar att välja mellan så väljer vi alltid fel. Samma sak när vi ska åka till något nytt ställe, även om det är i eller nära stan så kommer vi alltid på villovägar. Nu blir ingen av oss särskilt upprörda när det händer (vi är ju vana) utan vi har lärt oss att ta god tid på oss och att vi förr eller senare alltid kommer rätt.

Självklart körde vi lite fel innan vi kom till platsen där Bloggblad tipsat om att vi kunde parkera men klockan hann inte bli allt för mycket, 12:42 tog jag den första bilden. Tyvärr syns det inte hur solen strålar in mellan träden och glittrar fint mot all snö. Ni får tro mig på mitt ord helt enkelt.

Snart kom vi fram till Bolltorps slott. Det var inte några problem för någon av oss att gå efter den plogade vägen så vi bestämde oss för att gå en av de lite längre sträckorna.

Måste bara visa den (de?) vackra ladugården som hör till slottet.

Vi slängde allt som ofta en blick på kartan Bloggblad skickat för att se till att vi var på rätt väg, kikade av de namn som var utskrivna med vad som stod på brevlådor. Lite roliga skyltar stötte vi också på.

De första andra levande varelserna vi mötte var lite nötkreatur. De såg lite avmätta på oss och undrade nog vad vi var för ena pajsare som störde dem i det fina vädret.

Här någonstans gick vi så klart fel. Vi tittade och tittade på kartan  men lyckades ändå, talangfulla som vi är. Vi gick och gick och den plogade vägen blev en upptrampad stig med väldigt ojämnt underlag, men vi kämpade på. Det började också dyka upp orangea markeringar på träden och några orangea pilar i trä satt uppe lite här och var, dock utan någon text eller några siffror. Bilden ovan är tagen prick klockan 14.

Till slut kom vi tillbaka på en mer skottad väg men kände att den inte stämde mot kartan. Vi testade att kolla av på mobilerna men de var ingen hjälp.

Så såg vi några personer och en hund komma fram ur skogen en bit bort så vi bad dem om hjälp, var hade vi hamnat och hur långt hade vi kvar att gå för att komma tillbaka till bilen.

De tittade på kartan och kliade sig i huvudet. Gata (där vi parkerat), var låg det? Det visade sig att vi hamnat utanför kartbilden (Du simmar ur bild Kaj), vi var en bra bit nedanför där den slutade!

Då kände jag att jag inte riktigt pallade så mycket mer. Vi hade redan varit ute två timmar och att behöva gå tillbaka, nej, det orkade jag bara inte. Så jag frågade helt fräckt om de bodde långt borta och om vi skulle kunna gå med dem samt om de kunde skjutsa oss tillbaka till bilen. Och vet ni, det gjorde de. Vilka hjältar!

Det visade sig att vi hade kommit till ett område som heter Hälla. Vid ettan hade vi parkerat bilen, vid tvåan ligger slottet och trean visar var Hälla ligger. Den orangea hackiga linjen visar Östgötaleden så det var den vi gick efter när det var orangea markeringar på träden.

Det blev minst sagt ett äventyr av vandringen. Jag är ganska slut och känner redan att kroppen kommer protestera en del imorgon. Men det här har ändå givit mig blodad tand. Jag hade trott att en timmes vandring skulle vara vad jag max skulle kunna klara. Idag har jag gått två och en halv timme utan att krevera. Även om vi inte tänker vara ute lika länge som idag kommer vi absolut ge oss iväg på fler vandringar i närområdet men vi ska nog se till att köpa egna kartor och om vi ska gå runt Bolltorp igen får vi nog stämma träff med Bloggblad så hon kan visa oss de rätta vägarna.

Det bästa sällskap man kan ha när man är på vandringsäventyr i okända marker.

Modo vårt hjärtelag

Free Dawit

SD i Riksdagen - Nej tack