Sidor

söndag, maj 15, 2022

Oväntade glädjeämnen

Välkommen till LottenBloggen

När man har en odlingslott kan lite udda saker fånga ens intresse. Inte hade jag trott att jag skulle springa och kolla på en jordplätt och bli så till mig att jag ställer mig och försöker fota små grässtrån för ett år sedan. Men här är jag nu. 

När vi röjde bakom växthuset och fixade med rabatten mot skogsbrynet hittade vi en rosbuske som vi lät stå kvar. Eller, buske och buske. Det är mer två grenar som blev kvar efter att vi klippte bort det som var dött. Tack och lov verkar rosen inte tagit skada, det ska bli roligt att se om det kommer någon blomma på den och vilken färg den har i så fall.

Äntligen börjar tulpanerna vi grävde ner i våras slå ut. Just de här står i rabatten vid förrådet. I armeringsnätet bakom har klematisen börjat klättra och vi funderar på att sätta ett bihotell på den väggen. Jag har korta bamburör som vi kan sätta i en ram. När vi besökte Bloggblad med make i deras stuga i somras berättade hon dock att deras bihotell hade massakrerats av några fåglar (snacka om dukat bord) så vi ska försöka få lite avstånd mellan nätet och själva boplatserna. 

Ifjol växte det en, gigantisk, gulorange tulpan vid växthuset. I år har det blivit tre stycken.

Nej, det här är inte den första bilden jag tagit från den här vinkeln, och inte den sista heller. Idag har vi äntligen sått morötter och palsternacka. De ska även få sällskap av gul- och rödbetor samt sockerärtor i lådan men de får vänta till imorgon då jag missat att blötlägga fröerna.

Den här vinkeln har jag inte fotat lika ofta men den är fin den med. De flesta jordgubbarna jag planterade i oktober i rabatten i framkant har överlevt vintern och så smått börjat växa. Det är faktiskt bara den planta som var störst från början som kola vippat, än så länge.

När vi åkte från lotten var vi med om något nytt. När vi passerade polishuset var hela byggnaden avspärrad och vid en av ingångarna stod en maskerad polis med automatvapen i högsta hugg. Vi trodde att det hade att gör med den där koranbrännande nazisten som var tillbaka i stan men tydligen hade det kommit in hot mot polishuset i fredags så kanske hade det med det att göra?

Tack och lov slutade inte dagen där. Vid min promenad hem genom stan försökte jag för femtioelfte gången fånga det där ljuset som aldrig går att fånga på bild. Men jag lovar, det var fint.

3 kommentarer:

  1. Jag förstår precis. Jag blir alldeles nojjig när det växer fram något som jag inte förväntat mig. I år har det kommit massor av gula ”vildtulpaner” som inte är vilda, utan bara blivit förvildade - redan på Linnés tid. Så söta. Ovanför vedträna med borrade bi-rum, räckte det med att lägga över ett utskjutande tak. Det klarar inte fåglarna.

    Nu är tomater på plats i min växthuskonstruktion. Gliporna och ”taket” är täckta med fiberduk. Jag har stulit massor med skit nere på ängen ... fast jag är rätt säker på att jag skulle få om jag frågade. Men det känns mer spännande att stjäla koskit.

    SvaraRadera
  2. Vilka fina tulpaner! Kul att den som nu är tre återkom, jag tycker att de oftast bara försvinner.
    Ska bli spännande att följa era odlingar i år också. Den där bildvinkeln blir bra att se förändringarna ifrån!

    SvaraRadera
  3. Bloggblad
    Ha ha ha, ser framför mig hur du smyger dig fram och kikar fram bakom träden med skottkärran och spaden i högsta hugg, i jakt på koskit.

    Skriver upp att bihotellet ska ha ett utskjutande tak, tack för hjälpen :-)

    Anni
    Vi har några lökar från tidigare ägare som kommer upp, förhoppningen är att de vi satte ner i höstas också ska vara återkommande.

    SvaraRadera

Välkommen!
Kul att du hittade just hit.
Lämna gärna en kommentar.
Testa att hoppa över att bevisa att du inte är en robot, kommentaren brukar komma in ändå.