Det blev väldigt jobbigt idag precis innan jag skulle på handledningen.
För 1,5 år sedan blev jag utsparkad från mn arbetsgrupp på univeritetet ochjag har än idag inte fått veta varför. jag blev bara utslängd och fick en massa extra uppgifter på köpet att göra pluss att de uppgifteter alla andra gjorde i grupp fick jag nu klara av själv. När jag föreslog, via en grupphandledare, att vi skulle träffas för att reda ut altl sa de andra 5 att de var helt ointressant för dem, de hade inget att säga mig.
Idag stötte jag på en av dem på campus. jag fick en sådan himla ångestkänsla av det. Det gick bara en liten stund så började jag att skaka och gråta, precis när jag skulle in till handledare. Det var ju roligt. Precis ett sånt intryck man vil lgöra på någon första gången man träffas...
Jag förstår inte vad de där människorna, alla blivande lärare, tänker med. Hur tänker de reda ut alla de konflikter som de kommer att möta i skolan. Jag vet då en sak. Jag vill absolut INTE att mina framtida barn ska ha något med dem att göra, över huvudtaget!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar