Välkommen till KryssBloggen
God morgon löjlisar och olöjlisar. Då var det påsklov för den här löjlisen! Lovet kommer präglas av skriva, skriva, skriva, skriva. Och rätta klart provet om hälsa, ohälsa, pubertet och samlevnad. Idag blir det dock fokus på städning, skrala plantor och konsert med Norrköpings symfoniorkester.
Vi börjar med sväng från Anne-Lie Rydé med Bossa nova baby.
The Joker med Steve Miller Band, den spelades faktiskt en del under gymnasiet.
Gävle symfoniorkester bjöd på en fin inledning av Visa vid vindens ängar.
Popbandsduon som inte längre är en duo, Smith and Thell med Year of the young (This year we lost more than we can count).
Sångaren heter Hans Josefsson.
Tänk att en gång i tidens ansågs Billy Idol vara lite farlig. Och vi har gått från White Wedding till The red wedding.
Minionerna är sannerligen små och många. Jag gillar Anna Charlotta Gunnarssons små ledtrådar, de är inte lika uppenbara som Annika Jankells.
Tänk att Sven-Ingvars Säg inte nej, säg kanske, kanske, kanske blev så bra på isländska.
Jag har lyssnat på Morgonpasset i P3 på 1,25 hastighet ett tag för jag låg så många avsnitt bakom. Det är ganska intressant att höra hur pass annorlunda låtar som Molly Sandéns Tur i oturen låter när den går i rätt hastighet.
Scorpions! Med Rock you like a hurricane, och jag försöker headbanga med mitt halvlånga hår. Det går sådär.
Ålderdomen...
Ja men det blev bra med en låt från Motown så jag kan sitta och gunga med lite långsammare.
PY FUCKING BÄCKMAN!!! Ja, med Raj Montana band så klart, med Jag lever.
Lovet kunde inte börja bättre än så här. Inte ens duvjävlarnas försök till återkomst på balkongen kan förstöra det här.
Då var dagens kryss löst och inklickat. Tack alla som var med idag. Ta hand om er så sörs vi igen om en vecka.
