lördag, juni 06, 2020

Melodikrysset vecka 23 2020

Välkommen till KryssBloggen

God morgon löjlisar och olöjlisar.  Det har blivit lördag igen och idag får vi dessutom fira Sveriges nationaldag. Tror ni att Eldemannen passar på att slänga in lite Heidenstam eller Kent i dagens kryss, eller är det allt för väntat?

Gruppen med Must be talking to an angel heter Eurythmics, sångerskan Annie Lennox.

Det lät som en av Evert Taubes många visor om Rönnerdahl det där men vilken av dem?
------
Var det Rönnerdahl målar som spelades?
------

Bröderna Rongedal tävlade i Melodifestivalen 2008 på egen hand med Just a minute.

Då fick vi lyssna på en version av Trini Lopez och Peter Paul and Marys If I had ha hammer.

Nog var det väl Jeja Sundström som sjöng psalmen Var jag går i skogar, berg och dalar? Det är psalm nr 251.

Visan heter Min tand är lös. Är det roten Eldemannen menar att man vill ska följa med?

2008 tävlade Carola Häggkvist med Andreas Johnson med One love. Det många trodde skulle bli en superfight mellan Carola och Charlotte Perrelli (som vann med Hero) slutade med att Häggkvist och Johnson åkte ut i ANdra chansen i duell mot Nordman. Så här i efterhand måste jag säga att låten står sig faktiskt ganska bra.

Det var Nana Mouskouri med Only love från Mistrals dotter.

Låten handlar om en stad i Europa.
------
Låten heter I love Paris.
------

The Pretenders har gjort många bra låtar. Don't get me wrong är en av dem. I'll stand by you en annan.

Aj aj aj, det bultar och det bankar

Då avslutar vi planenligt med A-Ha då och så klart Take on me. Underbar låt.

Då var nationaldagskrysset löst och inklickat. Tack alla som var med och löste denna halvmulna förmiddag. Nu ska det diskas och tas fram kyckling som ska tinas. Ta hand om er, håll avståndet även om vädret är fint, så sörs vi igen om en vecka.

snabbgenomgången
V 1 Eurythmics
L 2 Rönnerdahl
L 6 Evert
V 5 Rongedal
L 3 Had
L 4 Sundström
V12 Psalm
L 9 Rot
L 7 Andreas
V10 Dotter
L 1 Europa
V 8 Pretenders
L11 Aj
V11 A-ha

fredag, juni 05, 2020

Den sjuttiofemte dagen: Hjärnsläpp, studentväder och Marvel

Välkommen till IsoleringsBloggen

Dag sjuttiofem i isolering. Huvudet är inte riktigt med mig idag. Tanken var att det skulle bli kycklingfilé med klyftpotatis, avokadoröra och äppelchutneysås. Då ska man inte glömma att ta fram kycklingen från frysen. Jag orkade inte med allt bös med att tina kycklingen i mikron så det fick bli klyftpotatis med två såser istället. Funkade det med. Men nog hade det varit gott med kyckling till också.

Idag har det varit ansvarsfullt studentutspring i Finspång. När läget nu är som det är hade man ju i alla fall hoppats på lite trevligare väder. Å andra sidan hade det kanske blivit corona-fail om det varit strålande sol. Hoppas studenterna fick en fin dag idag oavset.

Nu ska det bli den sjätte filmen i filmserien från Marvel. Iron Man 1 och 2 och The Incredible Hulk kändes mest som transportsträckor om jag ska vara ärlig så jag hoppas på lite förbättring med Thor.

För den som undrar. Anders Wallensten var inte med på dagens pressträff heller. Jag tror att han har gjort slut med oss.

torsdag, juni 04, 2020

Den sjuttiofjärde dagen: Rädd

Välkommen till IsoleringsBloggen

Dag sjuttiofyra i isolering. Jag bär på så många rädslor. Flera av dem har jag varit tvungen att verkligen utmana de senaste åren. Jag är rädd för allt som har med sjukhus och vård att göra. För läkarbesök, för undersökningar, för provtagningar, för att få besked från provtagningar. Rädd för att ta mediciner, rädd för att behöva ändra i medicineringen. I nästan två år gick jag och trodde på riktigt att jag skulle dö, utan att kontakta vården. För de skulle bara säga att jag snart skulle vara död ändå. Vad skulle de kunna göra.

Nu är inte den här sjukdomen någon dödsdom än på ett tag, men den innebär daglig medicinering, ständiga provtagningar och regelbunden läkarkontakt. Verkligen inte ett drömscenario för någon som har fobi för allt som har med vård och sjukhus att göra.

Och så kom den här jävla coronan.

Slutet av mars. Det var senaste gången jag rörde vid en människa. De jag har träffat och pratat med kan jag räkna på mina två händer. När kommer jag ta någon i hand eller ge en vän en kram nästa gång? Ingen vet. Inte en endaste en vet. Jag har ställt in mig på att det kommer vara så här minst ett år.

Försöker underhålla mig så gott det går här i lägenheten. Rättar, bedömer, dokumenterar frånvaro. Läser någon bok, engagerar mig i tv-serier och har projekt att se olika filmer. Skriver intetsägande blogginlägg. Inköpslistor. Plockar bort aluminiumfolie från tablettkartor. Tittar till blommorna. Ja ni hör ju. Det må låta menlöst men det håller mig i alla fall sysselsatt.

Ovissheten och ensamheten är så otroligt tärande. Hela min kropp och min själ skriker efter socialt umgänge, efter beröring. Efter riktiga samtal och intellektuellt utbyte. Det är inte samma att prata på telefon, inte under en så här lång period.

Men jag gör det jag måste. För jag vill verkligen inte få Covid-19. Jag vill inte hamna på sjukhus och jag vill för alt i världen inte hamna i någon respirator. Skulle jag ställas inför det alternativet skulle jag säga nej. Så nu vet ni det. Jag säger nej till respirator. Min kropp skulle ändå inte klara av vad det innebär och med tanke på vilken ångest jag får av ett vanligt tandläkarbesök när det är saker i min mun så jag inte kan gapa, stänga eller svälja som jag själv vill och behöver, hur skulle det då vara med en slang i halsen?

Så jag finner mig i situationen och gör det som krävs. Håller mig hemma, umgås bara utomhus med social distansering. Sitter, går och står inte nära. Håller avståndet.

Och så ser man alla de som fortsätter som om allt vore (nästan) som förut. Nej, jag pratar inte om de som behöver åka kollektivtrafiken för att ta sig till och från jobbet. Försök inte ens. Jag pratar om de som åker än hit än dit med än den ena gruppen människor och än den andra gruppen människor. Som åker tåg, buss, spårvagn, tunnelbana, bil med flera olika människor som inte är ens familj för att man vill hitta på något, se något nytt, göra något roligt.

Så jag får väl fortsätta att vara rädd i min ensamhet ett bra tag till.

onsdag, juni 03, 2020

Den sjuttiotredje dagen: Normala människor

Välkommen till IsoleringsBloggen

Dag sjuttiotre i isolering. Det kan vara så att jag blivit lite smått beroende av Normala människor. Det kan vara så att jag är inne på den tredje omgången av serien och det kan vara så att jag börjat följa ett instagramkonto som är är tillägnat Connells halskedja

Men va fan. 

Jag sitter i min lägenhet hela dagarna och väntar. Väntar på besked, väntar på svar, väntar på än det ena än det andra. Något ska jag väl ha att roa mig med. Och just nu är det en dramaserie om ung, skör kärlek. Om lycka och olycka. Om närhet och brist på närhet. Om längtan. 

Det låter kanske inte så underhållande, men det är det. 

Och ingen Anders Wallensten på dagens pressträff heller.

tisdag, juni 02, 2020

Den sjuttioandra dagen: Digital protest, olivfail och utryckning

Välkommen till IsoleringsBloggen

Dag sjuttiotvå i isolering. Skulle göra olivröra idag. Svart oliver, gröna oliver, soltorkade tomater i olja och så lite vitlök. Men de gröna oliverna hade passerat bäst före datumet med flera månader. Så dumt. Det fick bli bara oliver och soltorkade tomater, utan att vara mixade.

Strax efter åtta hördes flera sirener utanför. Nu är det inget ovanligt då det går en stor väg strax utanför men den här gången stannade fordonen utanför. Två brandbilar, en polisbil och en ambulans. Ett tag funderade jag på om det var som för några år sedan då det brann rätt ordentligt i grannhuset utan att jag märkt något. Tydligen var det en liten brand i en av lägenheterna men den var släckt när brandkåren kom.

Och ingen Anders Wallensten på dagens pressträff heller.


måndag, juni 01, 2020

Den sjuttioförsta dagen: Värmebölja, elevhälsningar och hjärngympa

Välkommen till IsoleringsBloggen

Dag sjuttioett i isolering.  Nu har jag varit hemma längre än ett normalt sommarlov. Att säga att jag är less nå jävulskt är en rejäl underdrift. 

Nu börjar det. Värmeeländet. Idag har det varit 27 grader varmt, nu är det runt 24 grader. Det är för hemskt.Jo, jag får klaga på värmen hur mycket jag vill. Speciellt får jag klaga på solen som jag ska hålla mig ifrån så mycket det bara går.

Måste köpa solskyddsfaktor.

När man rättar och går igenom prov och elevarbeten kan  man hitta allt möjligt. Det kan vara en streckgubbe med märklig utrustning som någon lagt tid på att rita istället för att svara på en fråga. Eller så kan det vara ett litet meddelande som faktiskt känns ganska bra att få läsa så här sjuttio dagar in i det här eländet. Eller när den där lite kärva eleven skriver på snap att hen saknar mig. 

Försöker hitta saker som håller igång huvudet. Läser så klart, men behöver annat. Bamsespelet funkar korta stunder men börjar bli lite less. Skulle kanske skriva upp pussel och korsordstidningar på nästa inköpslista.

Och ingen Anders Wallensten på dagens pressträff heller.

söndag, maj 31, 2020

Den sjuttionde dagen: Balkongfix, glasfynd och efterrätt

Välkommen till IsoleringsBloggen

Dag sjuttio i isolering. Kom igång tidigt med balkongfixandet idag så redan vid nio var tvättstället från Kockums fått två millionbells (tror jag det var) i själva skålen. 

De två runda balkonglådorna fick var sin snöflinga och var sin lejongap. Tror jag ska sätta de tagetes jag har kvar i utrymmet som är tomt men det får bli imorgon för solen lyste alldeles för stark för att jag skulle kunna vara kvar ute. Blommorna har fått ordentligt med vatten så de har piggat på sig under dagen.

För jag vet inte hur många månader sedan lyckade jag ha ner en ljuslykta med en glashuva som så klart krossades mot hallgolvet. Idag när jag städade i gästrummet och flyttade på en liten hylla som står på golvet som ett nattduksbord så låg det en glasskärva från lyktan bakom den! Jag tycker det är otäckt med glas som går sönder och det här är anledningen, det kan fasiken gömma sig var som helst.

Lyxade till det lite efter middagen. Det blev kladdkaka, inkokta rabarber och vaniljglass. Inte illa men så är det mors dag, pingstdagen, sista dagen i maj och söndag. Allt på samma dag.


lördag, maj 30, 2020

Den sextionionde dagen: Kastrullstrul, balkongfix och sommarfunderingar

Välkommen till IsoleringsBloggen


Dag sextionio i isolering. Idag gick en av mina hackmankastruller sönder. Handtaget har varit lite löst och jag har försökt skruva fast det utan att lyckas och idag gick den alltså helt sönder. Tror ni att den går att laga på något sätt?

Blommorna har längtat efter lite mer utrymme och idag fick jag äntligen tummen ur och planterade några i balkonglådorna. Det behövs helt klart något framför blommorna. Ifjol hade jag penningblad och de klarade vintern men tyvärr fick de löss på sig tidigare i maj så de åkte all världens väg.

Jag vågade mig även på att sätta upp blomkorgarna som duvorna visat intresse för. De har inte synts till på ett tag men för säkerhets skull ska jag sätta en del solcellslampor i båda korgarna. Det skulle nog behövas en liten blomma, kanske en till liten petunia.

Klematisen fortsätter växa. Nu har den börjat slingra sig runt balkongräcket och runt snöret där jag hängt några solcellslampor så de senaste nätterna har den fått stå ute, med frostskydd och det har ju gått bra än så länge.

Det är inte många veckor kvar till sommarlovet och jag har så smått börjat fundera på vad jag ska sysselsätta mig med förutom att läsa sommarkursen. Den ömma modern och jag hade planer att åka till till Ystad på årets sommarresa eftersom Malen Ernman inte skulle uppträda på Dalhalla. Det sket sig ju på grund av anledning. En tanke jag har är att hyra en bil och åka till Gränna. På Grenna museum finns en utställning och Andréexpeditionen som det vore kul att besöka. Gränna ligger inom resegränsen på två timmar så det borde vara ok. Men jag vet inte riktigt.

På tal om något annat skulle det kunna vara så att jag sett klart alla avsnitt av Normala människor. Det skulle också kunna vara som så att jag börjat se om serien från början.


10 år

Välkommen till MinnesBloggen

Idag är det tio år sedan mormor gick bort. En av de värsta dagarna i mitt liv.

Så här skrev jag i ett inlägg en vecka efter att hon dött.

Efter jul mådde hon dåligt, hade bland annat svårt att behålla maten. Vid första läkarbesöket blev svaret en trolig förstoppning. I februari fick vi veta att det var en 10 centimeter stor tumör på ena njuren och att den inte gick att vare sig behandla eller att operera bort.

Tre månader tog det.

Och hon har kämpat på. Visst var hon trött mormor men inte kunde man ju gå och lägga sig när man hade besök. Och om man la sig mitt på dan var det ju så svårt att somna på kvällen.

Trots att hon var så trött och trots alla funderingar hon hade, som man säkerligen får när man har fått en liknande diagnos, hade hon ändå koll på oss och på våra vänner.

"Hur mår C? Var det i juli hon skulle ha sig?"

"Hälsa K, trivs hon i Stockholm?"

Mammas mediciner höll hon också koll på. "Nu tog du inga till middagen, du får inte glömma att ta dem senare".

Jag är så otroligt tacksam för att hon var min mormor, för all den kärlek hon gett oss. Jag är så glad att jag hade möjlighet att åka upp så pass många gånger under våren och för att jag kunde vara med när hon fyllde 91 år nu i maj.

Den där tacksamheten är fortfarande kvar. Hon var så genuint fin och omtänksam. Som när hon bakade kakor som jag skulle ta med mig till C och Karin som hon träffat tidigare på sommaren och som hon tyckte var fina vänner. När hon ringde och frågade om hon fick sticka strumpor till mig så hon hade något att göra.  Jag tror att hon alltid gjorde något, mormor klarade helt enkelt inte av att vara sysslolös.

Eller när hon var lite upprörd över att en artist hade visat sina underkläder två gånger under ett uppträdande på Skansen "Varför gjorde han det? Det hade ju varit en annan sak om de hade varit fina, men de såg ju rent gräsliga ut"

Att tillbringa en dag med mormor , det var riktiga guldstunder. Det var det verkligen.

Melodikrysset vecka 22 2020

Välkommen till KryssBloggen

God morgon löjlisar och olöjlisar. Lördag, pingstafton och dagen före mors dag. Jag får väl slå en plingeling till den ömma modern under morgondagen. Pingst får firas med att plantera blommor på balkongen och äta kyckling eller lax till middag. Kanske får vi Py idag. Jag håller i alla fall tummarna.

Ett skrik är allt som behövdes för att höra att det var Carola som sjöng Suspicious minds.

Ebbe och Calle Jularbo spelade Dans på Brännö brygga av Lasse Dahlqvist.

Dansbandsversionen av Paul Simon och Art Garfunkels musik fick den verkligen att låta otroligt slätstruken.

När Eldemannen fråga om en musikkompositör till filmer så är chansen ganska stor att det är Nino Rota han är ute efter. Så också denna gång från Fellinis La Strada. Kvinnonamnet är Gelsomina.

Mer Carola med originalet Tommy tycker om mig.

Tycker nog att det lät som Glenn Millers In the mood.
Vi sjöng Inte mod i studentkören.

Tillbaka till livet sjöngs av Moa Lignell. 

Lars Roos spelade De sista ljuva åren. Mycket dansbandsanknutet i dagens kryss.

Åh, lite nostalgikänslor blir det allt när Eldemannen spelar Summer of 69 med Bryan Adams.

Jag hade en gång en båt
Med segel och ruff och köl
Men det var för länge sen, så länge sen
Svara mig du
Var är den nu?
Jag bara undrar
Var är den nu?

Josefin Nilsson sjöng Älska mig som Benny Andersson har skrivit.

Där kom den, Black Sabbath som Lasse gissade för länge sedan. Låten heter Paranoid.

Ännu ett kryss löst och inklickat. Tack alla som var med och löste krysset idag. Hoppas ni får en fin pingst. Ta hand om er och håll avståndet, så sörs vi igen om en vecka.

snabbgenomgången
L 2 Carola
V 7 Lasse
L 8 Simon
V 6 Nino 
V 5 Rota
V12 Gelsomina
L10 Mig
L13 In
V10 Moa
V11 År
L 9 Bryan
L 3 Adams
L 4 Båt
L 1 Benny
V 1 Black Sabbath

fredag, maj 29, 2020

Den sextioåttonde dagen: Babbel, instagram och balkongförberedelser

Välkommen till IsoleringsBloggen

Dag sextioåtta i isolering. Från förton bilder igår till ingen idag. En sån där fredag. Har pratat en del med vänner i telefonen. Tiden kan verkligen flyga iväg när man pratar i telefonen, man hinner avhandla allt möjligt. högt och lågt. Jag skulle ha pratat med chefen idag men hon ringde aldrig, det var synd för jag hade några saker att ta upp. Får väl ta det på måndag istället.

Jag har börjat följa Henrik Wahlström på Instagram, precis som Mansbäbisar är det en konto som får mig rätt frustrerad men på ett bra sätt. Upplysande men skrämmande samtidigt. Kommer du inte ihåg alla sjuka råd och tips som skrevs till och om tjejer i tidningar som bland andra Frida, Mitt livs Novell och VeckoRevyn? Tips om att sträcka på ryggen, dra in magen och inte ha breda skärp för att slippa oroa sig över bilringar och istället kunna njuta av livet52 tips för att en lyckad flirt (tjej-kille så klart)? Eller varför inte ett tips på hur en 15-åring ska göra slut med sin 45-årige gifta lärare utan att betygen påverkas?

På kvällskvisten har jag gått mellan balkongen och badrummet. Två stora balkonglådor har tvättats med en blandning av vatten, såpa och T-röd. Fy fasen vad vad T-röd luktar, men om det fanns någon liten ohyra kvar i lådorna ska de vara borta nu. Imorgon ska jag sätta igång och plantera i dem. Det är minst sagt dags för det är tre veckor sedan jag köpte blommorna och de behöver ny jord.

Och ingen Anders Wallensten på dagens pressträff heller.

torsdag, maj 28, 2020

Den sextiosjunde dagen: Barnträff, blommor och telefonterror

Välkommen till IsoleringsBloggen

Dag sextiosju i isolering. Efter jobbet idag blev det en promenad till Åbackarna och Färgargården för att umgås ute på lagom avstånd med Suzan och barnen. Håll i er för nu blir det bilder en masse.

Fotograferandet började redan på vägen till Färgargården. En liten magnolia som fortfarande blommar. Som av en händelse stod det här lilla trädet i mitten av en lång och brant uppförsbacke så det var en välkommen fotopaus. Jag gick även förbi den stooora magnolian i Strömparken men den hade blommat över.

Väl vid Färgargården blev det fika och prat om allt från Andréexpeditionen, att börja på högstadiet, målning och att snart börjar Sommarlov på SVT så då kommer jag ha något att titta på varje dag. Som ni ser hade vi strålande väder. Det var välbehövligt att träffa barnen mer än någon minut när de följt med Suzan för att lämna en matkasse och de stått i trapphuset och pratat. Jag har saknat dem.

När vi fikat klart hade barnen spring i benen så vi gick till rhododendrondalen som ligger precis i närheten och nu, nu blir det blommor. Ni får dock hålla till godo med att kvalitén på bilderna är varierande. Fota blommor i starkt solsken och motljus är inte det lättaste.

Rhododendrondalen är verkligen ännu en liten pärla vid Motala ström. Jag trodde att det var Norrköpings kommun som skötte parken men ikväll har jag lärt mig att det är en ideell förening som planterar och vårdar blommorna. Titta bara på färgen på den här. Tyvärr kan jag inte namnen på någon av sorterna, det finns över hundra olika sorters rhododendron och ett tjugotal azaleor i dalen.

Den växer och växer rhododendrondalen. På den här platsen blev det lite väl trångt om man mötte någon. Kanske skulle man sätta upp en skylt om enkelriktat.

Tycker att själva blomman på den här påminner lite om en av mina favoritblommor, clivia eller mönjelilja som den också heter.

Eftersom det finns så många sorters rhododendron har de kommit olika långt i sin blomning. En del har blommat ut, på andra är knopparna precis på väg att slå ut. Titta så fin den är. Det ser ut som att det är små in-och-utvända fickor på den.

Liten men lysande, speciellt med den där mörkare området längst upp.

Snart har den här blommat över men än finns det liv kvar.

Gult, orange och rött har blivit mina favoritfärger på blommor. Som det sprakar om de färgerna. Drömmen vore att ha en trädgård fullproppad med blommor och buskar i de färgerna. Och så någon blomma i lila, för M's skull...

Fuskar lite med några kollage så ni inte alldeles får dåndimpen.

Någon dag framöver, när benen och fötterna återhämtat sig lite, ska jag gå tillbaka och sätta mig på en bänk för att läsa.

Den här skruttan alltså. Henne har jag känt sedan hon föddes. Då fik hon plats i mina två händer. Efter sommaren börjar hon högstadiet. Det är en uttjatad fras men vart tog tiden vägen?

Det är något speciellt med vatten. Många gånger kan jag sakna att bo vid havet, speciellt när någon familjemedlem hemma lägger upp bilder från kusten. Men det här är ett rätt bra substitut.

Kommunen (för det här måste väl vara kommunens ansvar?) har ordnat många fina viloplatser för både människor och djur här vid Åbackarna. Det är som gjort att läsa om Andréexpeditionen eller om Harry Potters fortsatta äventyr här.

När jag gick hem kom jag på att jag inte fotat själva Färgargården. Så kan man ju inte ha det. Den här bilden var en ren chansning. Solen bländade så att jag inte kunde se något alls på skärmen. Jag tog två bilder och på den andra lyckades jag ha fingret över halva bilden så det var ren tur att det blev något foto alls. Här brukar det vara både vår- och höstmarknad. I år blev det ingen vårmarknad, på grund av orsak men kanske kan det bli en marknad till hösten igen.

På hemvägen gick jag förbi en öppen port och såg att trapphuset där inne var otroligt vacker med den böjda trappan och det utsmyckade fönstret. Tänk vad vackert som kan gömma sig bakom en port. Tyvärr vågade jag inte gå in för att fota, det kändes nog fräckt att stå i portöppningen och göra det. 

Det blev en blomma till. Vid Rådhuset står några stora krukor (eller kallas de för urnor när de är väldigt stora?) fyllda med tulpaner i samma färger som de i Carl Johan Park. Då måste man ta en närbild. Ni får tacka er lyckliga stjärna att det inte finns någon makrofunktion på min mobilkamera och om det finns är det inget jag hittat.

När jag gick hem pratade jag med den ömma modern. Tyvärr ringde SIFO och störde flertalet gånger under promenaden. De ringde säkert fem gånger så till slut svarade jag. När jag informerade kvinnan som ringde att jag pratade med någon annan som ringde från SIFO under gårdagen och redan då sa att jag inte ville delta i deras undersökning. Jaha så hon och sedan blev det tyst. Hon hade lagt på! Utan att säga hej då eller någonting. Bara ett jaha. Dagens ungdom.

Och ingen Anders Wallensten på dagens pressträff heller.