Idag smäller det, Miyala blir fru Schweiz, och än så länge är den här dagen rätt lugn så jag tänkte börja beta av vad jag gjort här uppe, förutom att jobba heltid och fixa bröllop alltså.
5 juli var jag med min ömma moder och Carina på Skulefestivalen. Jag hade haft problem att välja mellan att gå på fredagen (Rongedal) eller lördagen (Peter Carlsson & Blå Grodorna). Är väldigt nöjd med att jag valde lördagen!
Eftersom Sundström var så bra blev dippen när kören Singoalla framträdde desto djupare. Visst, de ät nog en bra kör, men på den här scenen föll de platt.
Sedan kom han.
Mannen
Myten
Tuppsångaren
M.A Numminen!
Att han inte kunde sjunga det visste jag sedan tidigare, men att han var så rolig! Ett extra plus var att Carina inte kunde förstå hur de kunde ta dit Numminen och satt och skämdes under hela framträdandet...
Halvard Jensen (Kanske släkt med Amanda?) sjön på den allra första Skulefestivalen, tror till och med att han inledde den, så självklart skulle han vara med nu när det 25-årsjubilerades. Duktig, roliga, norsk men aningens för liten för scenen. Han försvann, trots att han var väldigt bra. Jag älskar ju sån där butterhumor.
Så kom de då. Peter Carlsson & Blå Grodorna. Helt ärligt, de är väldigt väldigt duktiga på att sjunga och spela, men det är mellansnacket jag fullkomligt älskar! De där historierna, den gamla piffiga kvinnan, gubben med blåögat... Jag skrattar bara jag tänker på det.