Sankt Nicolai kyrka

Välkommen till KyrkoBloggen

När jag är på resande fot älskar jag att besöka gamla kyrkor, så du förstår nog min glädje när vi såg ett ståtligt kyrktorn nära garaget vi parkerade vid. Det var S:t Nicolai kyrka vi snubblat över.

När jag kom hem och läste på lite förstod jag att träkojan framför kyrkan är en del av Open art, en årligt  återkommandekonstutställning. Verket heter Heem och är skapad av den holländska konstnärsduon St. Kleinweh.

Det första jag såg inne i kyrkan var den fantastiska altaruppsatsen. Tyvärr har det varit otroligt svårt att lära sig något om altaruppsatsen. Det jag kunnat ta reda på är att den är från 1661, tillverkad av bildhuggaren Marcus Hebel från Tyskland.

Tavlan består av träfigurer föreställande är apostlarna och evangelisterna. Om jag förstått rätt ser vi evangelisterna Matteus och Markus längst ner. Vid sidan står aposteln Paulus. Längst upp i mitten tror jag det är Matteus som står med ett T-kors. Aposteln Tomas brukar avbildas med en lans men jag kan inte riktigt avgöra om det är en lans figuren längst upp till vänster håller i. Kanske håller den sista figuren i en pilgrimsstav, och då kan det vara Johannes den ska föreställa, men han brukar även ha med en mussla.

Vid sidan om altaret stod det här korset som jag tror är kallas taizé-korset.

Jag tände ett ljus och ställde i ljusbåten av furu som Lars Andersson tillverkat.

Orgelläktaren med rosettfönstret. Jag trodde mönstret i valvbågen men det tillkom på 1960-talet, även om det redan under medeltiden fanns liknande mönster i kyrkan.

Verket Exhaustion av Diane Landry är också en del av Open art. Klicka på länken för där finns en närbild som visar att det inte är kristaller i kronan, utan genomsiktliga bestick och andra föremål av plast!

Modo vårt hjärtelag

Free Dawit

SD i Riksdagen - Nej tack!

Coutureplagg av papper

Välkommen till CoutureBloggen

Fram till valdagen, 11 september kan man se utställningen Haute Papier på Örebro slott. Där kan man se några av modedesignern Bea Szenfelds och illustratören Stina Wirséns alster.

Jag  får erkänna att jag bara hade ögon för Szenfelds papperskreationer. Tänk att kunna skapa sånt här, i papper.

Första gången jag stötte på Bea Szenfeld tävlade hon i  en  dokusåpa på TV3, jag tror att det var ett försök att göra ett svenskt Project Runway. Hur det gick och vem som vann har jag ingen aning om men Szenfeld har klarat sig bra, oavsett hur hon placerade sig i tävlingen.

Hänförande. När ESC avgjordes i Stockholm 2016 var Bea Szenfelds papperskläder med i artisternas catwalk när finalen startade. och vid nobelfesten 2017 bar dåvarande kulturminister Alice Bah Kuhnke en klänning som Bea designat.

Modo vårt hjärtelag

Free Dawit

SD i Riksdagen - Nej tack!

Örebro slott

Välkommen till SlottsBloggen

För nästan exakt 7 år sedan, 14 juli 2015, besökte Den ömma modern  och jag Örebro slott, vi passade på när vi åkte förbi Örebro på väg från Rättvik till Norrköping. Det var ett år innan min familj fick mig till läkaren men jag var väldigt dålig redan då. Jag kommer mest ihåg att jag somnade efter bara någon minut i bilen (tycker synd om Den ömma modern som inte fick  något vidare sällskap där i bilen) och att precis allt gjorde oerhört ont. Talande för hela det året är att jag bara bloggade om Melodikrysset, Melodifestivalen och ESC. Så det finns inget inlägg från vare sig Dalhalla eller Örebro slott att gå tillbaka till.

Men nu ska inte det här bli ett tycka-synd-om-Vonkis-inlägg. Det ska ju handla om att jag idag har varit i Örebro igen och bland annat besökt slottet! Håll i er för nu blir det många bilder.

Jag slog följe med kollegan Lotta och hennes son Sebastian och slottet var det enda vi bestämt att vi skulle se i förväg, sedan fick vi se hur det blev. 

Undrar var tanken var med den här trappen. Svartån var ju minst sagt skitig när det begav sig så att gå ner för att tvätta kläder var knappast aktuellt, och skithinkar kunde man tömma från kanten.

Vi kom fram strax innan den första guidade turen startade. Efter en liten introduktion gick vi till huvudentrén,

som naturligtvis har kanoner på var sida om valvet.

I brist på ringklocka fanns det en rejäl dörrklapp på porten.

Vi fick besöka tortyrkammaren/fängelsehålan. Bara trappen ner var i sig läskig. Smalt som attan och skyhöga steg.

Nu har jag väl aldrig trott att fängelsehålor varit ett trevligt ställe, men herre min je vilken misär det var. Sitta (om man hade tur) fastkedjad på ett jordgolv som titt som tätt svämmades över av det härliga vattnet från Svartån, ett golv som alla kissade och bajsade på, för man fick inte lämna platsen man kedjades fast vid. Mat fick man var tredje dag och man fick det som ratats av alla andra på slottet, så mögligt bröd med larver. Detta sköljdes ner med vatten från Svartån, det vattendrag alla använde som avlopp, där döda fångar och djur slängdes ner. 

Inte undra på att medellivslängden i hålan var en vecka.

Sedan gick vi över den lilla borggården,

och in i själva slottet igen, genom en av prinsarnas portar, som ledde till samma hall. Men det var viktigt att de fick separata portar.

Vi gjorde ett stopp i vapensalen där golvet är utsmyckat med vapen förknippade med personer och släkter som varit ståthållare på slottet.

I Rikssalen hängde kopior av kungliga porträtt, bland annat den kända svampbilden på Gustav Vasa. Tänk så skönhetsidealen har förändrats.

Dörren från Rikssalen in till ett av de små sidorummen är utsmyckad med intarsiabilder som föreställer  Gustav Vasa, Karl IX och Gustav II Adolf.

Vilket hantverk. På Wikipedia står det att det är en Manne Johansson som är utföraren.

Efter att ha läst Annis underbara reseskildringar har jag lärt mig att inte glömma bort taket när man besöker olika byggnader.

Vi tittade även på Bea Szenfelds handgjorda coutureplagg av papper som har en egen utställning i en del av slottet men det och besöket på S:t Nicolai kyrka får egna inlägg.

Modo vårt hjärtelag

Free Dawit

SD i Riksdagen - Nej tack!