Dag tre, Nederluleå kyrka

Välkommen till KyrkoBloggen

Måndagen tillbringade vi i Gammelstad. Det första vi gjorde, efter att vi parkerat och betalat för guidningen, var att besöka Nederluleå kyrka, den äldsta medeltidskyrkan i Norrland.

Det finns flera skrönor om hur kyrkan byggdes. En berättar hur Bälingekärrinen inte stod ut med kyrkklockornas klang så när de ringde kastade hon stenar mot kyrkan och stenarna blev sedan byggmaterialet.

Kyrkan stod färdig i slutet av 1400-talet var sockenkyrka till Kalix, Råne och Lule älvdalar men den byggdes även för att pinka in reviret gentemot ryssen. 

Med tanke på befolkningen storlek var kyrkan överdimensionerad. Detta beror på att den även användes som lagerlokal och försvarsanläggning. Vid taknocken finns fortfarande en skottglugg. Från den hade man även bra koll över hamnen.

Från början hade man inte stora fönster på kyrkans norra sida eftersom ondska, som norrsken, kom från norr och sådan elände ville man inte släppa in i kyrkan. 

Först var kyrkan vitrappad, därefter målades den röd. 1954 knackades naturstene3n fram från under putsen.

Kyrktornet inte original. Den byggdes i mitten av 1800-talet men följde inte de godkända ritningarna och kallas därför Norrlands största svartbygge.

I gravhuset utanför kyrkan ligger Friedric Frisell, premier majoren och riddaren af kongl. maj:ts svärds Orden jemte dess husfru Margareta Swahn.

Vi står i den del som kallas det moderna rummet, koret kallas det katolska rummet och skeppet det protestantiska.

Predikstolen skapades av Nils Fluur 1712. 1745 lade man till träskulpturerna och ändradefärgsättningen från svart och vit till rött, grönt, guld, silver och brons.

Koret med alla vägg- och takmålningar.

Altare med altarskåpet. Altarskåpet tillverkades i Antwerpen 1520 till en kostnad av 900 silvermarker, som lulebönderna betalade kontant. Det var mer än värdet på alla kor som fanns i Norrbotten. Altarrundel, som är fyrkantig, är från 1769.

Den enda information jag hittat om altarbordet är att den har medeltida delar. På predellan, den nedersta delen av altarskåpet  syns Jesus omgiven av lärjungarna.

Altarskåpets mittdel består av över 140 snidade träfigurer. I en av facken syns Josef hålla upp armarna som att han ska hålla i Jesusbarnet. Men själva barnet försvann någon gång på 1800-talet.

På altarskåpets dörrar visas scener ur Jesus liv.

Dörren på den högra sidan.

Målningarna på korets väggar och tak tror vara målade av Albertus Pictor i slutet av 1400- eller början av 1500-talet. Målningarna kalkades över 1737 men togs fram igen 1909.

Kormattan från 2006 är skapad av Marianne Öqvist.

Dopfunten är tillverkad av marmor och är senmedeltida.

Även korbänken är senmedeltida.

Sidan på korbänken, eller möjligtvis baksidan på biskopsstolen.

Triumfkrucifix från senmedeltiden, man vet inte vem som skapat den.

Predikstolen sedd från koret. Jag har inte hittat någon information om pelarna vid ingången till koret.

1970 genomfördes en stor renovering och då satte man in en ny orgel. Guiden berättade att den har 55 stämmor och de 4200 piporna går från 5 mm till 6 m!

Nils Fluur har även tillverkat ramarna runt minnestavlorna som finns i kyrkan, de har fått behålla originalfärgsättningen. Det här är en minnestavla över 100-årsfesten efter Uppsala möte 1593

Minnestavla över Karl XI:s död. Jag gav mig på att översätta texten i google translate men den blev ganska märklig. Någon som vet vad som står?

Minnestavla över Karl XII:s seger vid Narva.

Epitafium över komminister Nils Berghem.

Längst upp på epitafiet sitter en pelikan som hackar sig på bröstet, det är en symbol för Jesus.

Mässhake från 1600-talet.

Båda mässhakarna har en Kristusfigur i relief.

Sammetsmålning av Rudolf Gowenius, det fanns en sammetsmålning av honom i domkyrkan också.

Många av de kyrkor, stora som små, har haft barnaltare för barnen att leka med. Så även Nederluleås kyrka. Många har sett likadana ut men den här är den första i sitt slag jag sett, skapad av Antero Koskitalo och den invigdes på påskdagen 2018.

Förutom information under guidningen och från turisthäften har riksantikvarieämbetets bebyggelseregister varit till hjälp.

Modo vårt hjärtelag

Free Dawit

SD i Riksdagen - Nej tack!

S:t Olofs kyrka i Sankt Olof, Simrishamn

Välkommen till KyrkoBloggen

Från början hade jag planerat att åka på en liten kyrkotur och besöka kyrkorna inom Simrishamns församling på fredagen men vädret gjorde att jag kastade om lite i planerna och kyrkoturen genomfördes under söndagen istället. S:t Olofs kyrka beskrivs som en av de intressantaste och vackraste kyrkorna på Österlen och jag kan inte säga att de har fel.

Sankt Olofs kyrka ligger i byn Sankt Olof i Simrishamns församling. Både kyrkan och byn är namngivna efter den norske helgon kungen Olof Haraldsson.

Kyrkans äldsta bevarade delar byggdes troligtvis under slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet. Under 1400-talet byggdes kyrkan ut, förmodligen på grund av (och tack vare) att den var en så kallad vallfartskyrka och många pilgrimer kom till platsen. Under medeltiden var S:t Olofs kyrka Danmarks största Olof-helgedom.

Framme i koret hänger en Olofsbild. Den är daterad till 1500-talet och är en helgonbild gjord i trä som förställer S:t Olof. Han sitter på en karmstol och har en krona på huvudet. I sin högra hand håller han en yxa med yxhuvud i silver som är löstagbart. Enligt sägnen var yxan laddad med goda och helande krafter och kunde göra sjuka friska om man offrade och bad till S:t Olof, tog loss yxan och strök med den över sin sjuka kroppsdel nio gånger.

3 mars 1627 gjorde Mads Jensen Medelfar, superintendent i Lunds stift, visitation i S:t Olofs kyrka och blev chockad över att kulten kring S:t Olof fortfarande firades i kyrkan. Församlingsborna hade klätt en Olofsbild i linnekäder och tillbad honom. Mads Jensen Medelfar kastade ut helgonbilden ur kyrkan och rev sönder kläderna inför församlingen. Socknens fattiga fick de kläde som ändå gick att använda. Det gick dock inte lång tid efter det att Jensen Medelfar åkt därifrån innan helgonbilden av S:t Olof var tillbaka och kulten fortsatte som vanligt.

Före reformationen ska det har funnits nio altare i kyrkan. I 1571 års kyrkoordning förordades man att sidoaltarna skulle rivas, detta för att förhindra att de skulle användas på ett felaktigt sätt. Idag finns fyra av altarna kvar, det är Sankta Annas Altare, Treenighetsaltaret, Jungfru Marias altare och Högaltaret.

S:t Annas altare, eller Annaaltaret, finns vid ingången till långhuset. På altaret står en träskulptur med motivet Anna-själv-tredje (Anna, Jungfru Maria och Jesusbarnet). Den är tillägnad S:T Anna, Jungfru Marias mamma och skyddshelgon till havande kvinnor. När en kvinna som fött barn skulle återtas i församlingens gemenskap offrades mat vid altaret. Jag har tyvärr inte kunnat reda ut om man lämnade offergåvorna i fördjupningen du kan se mellan bibeln och det högra ljuset om du klickar på bilden, eller i nischen på framsidan. Kanske lade man sina gåvor på båda ställena?

 

Vid en mittpelare står Trefaldighetsaltaret. Motivet (Nådastolen) är Gud som sitter med den korsfäste Jesus framför sig och Helig ande i form av en duva sitter på korset. Det vore intressant att få veta vad det är för figurer vid sidan om Gud. Gissningsvis är det två änglar men vilka? Till vänster om altaret syns en frilagd väggmålning från medeltiden. Motivet är Maria med Jesusbarnet i sitt knä.

I det nordvästra hörnet står Jungfru Marias altare, även kallad smörjelsealtaret. Framför skåpet finns en fördjupning i själva stenaltaret, där fanns vigd olja som prästen skulle använda vid sista smörjelsen.

Det centrala motivet i altarskåpet är Jungfru Maria och Jesusbarnet. I skåpets dörrar syns åtta kvinnliga helgon. En av dem till höger är Heliga Birgitta, jag tror att det är hon längst upp, med röd mantel.

Dagens kor finns i det som från början var kyrkans långhus och där står Högaltaret. Samtliga altare tros vara från 1400-talet. På den här bildens syns även dopfunten, den kommer jag strax tillbaka till.

Det är väldigt roligt att läsa på om gamla kyrkor och deras interiörer, jag lär sig så väldigt mycket intressanta saker. Till exempel att ett sådant här altarskåp med tre delar och som kan stängas kalls triptyk. I mittendelen visas berättelsen om Jesus död på Golgata och på flyglarna är sexton manliga helgon avbildade.

När man stänger skåpet under fastan visas 16 bilder som gestaltar passionsberättelsen. I slutet av 1700-talet målades passionsbilderna över med vit färg (uppenbarligen en gamma trend här i Sverige) men i slutet av 1950-talet togs den vita färgen bort och bilderna är nu så gott som trärena.

Predikstolen är med största sannolikhet tillverkad runt år 1620.  Bilderna runt den föreställer Jesus och de fyra evangelisterna. På väggen ovanför syns ytterligare en medeltida väggmålning, denna tror man föreställer S:t Olof som sitter på sin tron. Den stora mörka tavlan till höger om predikstolen är en så kallad martyrtavla och visar hur apostlarna enligt legenden dog martyrdöden. Tyvärr kunde jag inte komma närmare för att fota den bättre.

Ovanför predikstolen finns som sig bör en baldakin som det hänger en duva ifrån. På kanten står en putto (en ofta naken barnängelgestalt) som håller i ett timglas och en lie. Timglaset förstår jag men lien?

Dopfunten står framför Jungfru Marias altare och är som så många andra dopfuntar i området gjord i sandsten och är från medeltiden. Den mörkare delen av foten är betsad furu.

Bakom dopfunten stod den här staven som det hängde två änglar i.

När jag gick närmare såg jag att det var två dopänglar, med namn på de som döpts samt datumet för dopet. Lite som dopträdet i Kalmar domkyrka.

Det här blev ett långt inlägg, tack för att du orkade läsa ända hit. Mina huvudsakliga källor till det här inlägget är en rapport från Riksantikvarieämbetet, Kyrkoguider Lunds stift samt en folder jag köpte i kyrkan.

Modo vårt hjärtelag

Free Dawit

SD i Riksdagen - Nej tack!

Dag tre, ångtåg och misslyckad kyrkotur

Välkommen till SkåneBloggen

Planen för den här dagen var att först åka ångtåg Brösarp - S:t Olof tur och retur, och sedan åka på en tur till kyrkor i Simrishamns församling. Hur vi tänkte när vi bokade in en tur med Skånska järnvägars ångtåg på Österlen klockan 10, dagen efter Casanova, som slutade klockan 22 i Ystad, det vet jag faktiskt inte.

Tack och lov hann jag till Brösarps station med sju minuter till godo. Ibland ska man ha lite tur. Det visade sig att det var barnens tågdag just idag. Det innebar att alla barn upp till 11 år åkte gratis. Det var många barn på tåget. Många barn.

Två fina biljetter fick jag och efter en stund kom konduktören och klippte den ena.

Äntligen kunde jag ta hyfsat rättvisande bilder på landskapet!

Vi åkte förbi Vitaby kyrka. Den stod inte med på den kyrkotur jag planerat efter tågresan. Det får bli nästa gång.

Som av en händelse visade det sig att S:t Olof romska minnesplats låg precis vid stationen i S:t Olof, där det var paus när tåget vände. 

Loket har åkt runt och satts ihop på tågets andra sida och strax kan vi åka tillbaka till Brösarp. Det var en ganska rogivande resa även om visslan från ångloket gav lite jobbiga associationer. På återresan satt jag nästan längst bak i tåget och då hörde jag inte visslan lika mycket.

Tillbaka i Brösarp passade jag på att köpa en fika i Kafé ångloket och det var tur det.

Från Brösarp bar det av till Kiviksgraven (eller kungagraven i Kivik). Det är ett gravröse från bronsålder. Eller, det är en sanning med modifikation. Graven har plundrats och förstörts. Den har sedan restaurerats till ett icke ursprungligt skick. Det var inte värt att betala 45 kronor för att se det här.

Så var jag tillbaka i S:t Olof! Kyrkan ska i vanlig ordning få ett eget inlägg. Så här ser kyrkan ut när man går tillbaka från S:t Olofs källa.

Både kyrkan och S:t Olofs källa ingår (säger man så) i pilgrimsleden Sankt Olofsleden.

En annan kyrka på Sankt Olofsleden är Gladsax kyrka (heter även S:t Jacobs kyrka). Tyvärr var den stängd, hur mycket jag än kände på dörren. Jag som så väldigt gärna ville se takmålningarna.

Men jag fick se ruinerna efter Gladsaxehus...

Järrestads kyrka var stängd.

Långt där borta tornar Östra Nöbbelövs kyrka upp. Bollarna som står på rad mitt i fältet är inte bollar. Det är inte buskar heller. Det är träd men stammarna syns inte för åter igen sitter jag i bilen (som står still) när jag fotar.

Tyvärr var Östra Nöbbelövs kyrka stängd.

Precis som Simris kyrka. 

Nåja. Restiden mellan de fyra sista kyrkorna var bara 14 minuter (utan stopp). Tillbaka på vandrarhemmet har jag bara tagit det lugnt och planerat morgondagens hemresa. 

Modo vårt hjärtelag

Free Dawit

SD i Riksdagen - Nej tack!