Välkommen till NorrbottensBloggen
När jag skrev gårdagens inlägg om Rödbergsfortet kom jag till sidan Glömd historia och upptäckte då att det finne en till försvarsanläggning i närheten. Siknäsfortet ligger bara dryga 40 minuter från vår camping. Så vi bestämde oss för att börja söndagen där.
För att få en bättre bild av vad en guidning innebar skrev jag till föreningen och fick då veta att vi fick vänta med att betala till efter visningen utifall att jag behövde avbryta och om så var fallet skulle jag få sällskap upp.
Siknäsfortet ingick i Kalixlinjen och byggdes för att skydda Töre djuphamn som är Sveriges nordligastenaturliga djuphamn, samt E4 och E10 som annars skulle kunna ge fienden fin passage till hela landet.
Redan vid parkeringen fanns ett kanontorn, torn B.
Utsikt från fortet ut mot Töre flod.
Det här är en luftvärnskanon men kaliber och sånt kommer jag inte ihåg för vid det här läget var jag väldigt nervös inför att gå in i fortet.
Jag gjorde ett försök att ta en överblicksbild av kanontornet, torn A, men det gick inget vidare. Här inne arbetade åtta personer åt gången. Vid visningen gick jag in i tornet, vi var nio personer och det var väldigt trångt. Tänk vilket oväsen det måste ha varit när man avfyrade kanonerna.
Närbild på en av kanonerna. Samtliga kanoner på Siknäsfortet kommer från pansarkryssare Fyglia.
Modell av fyglia. Den vita visar hur hon såg ut vid sjösättning och den kamouflagemålade hur hon såg ut efter Andra världskrigets utbrott.
Granater uppställda, redo att avfyras med några krutpåsar. Kanonerna är av historiska skäl fortfarande funktionella men de går inte att avfyra hur som helst för det.
Ingången till fortet sedd från porten.
Ingången. Siknäsfortet byggdes under kalla kriget, när världsmakterna kapprustade med atomvapen. Om en atombomb slog ner i närheten var tanken att tryckvågen skulle passera genom den här gången, in på ena sidan, ut på den andra.
Etta annat skydd är att fortets betong aldrig är i direktkontakt med berget. Istället vilar anläggningen på fjädrar, som ska begränsa vibrationer från chockvågor och/eller detonationer från atombomber på ytan.
Visningen inomhus började med att vi gick två våningar ned på den här lite rangliga spiraltrappan. Jag var så nervös, försökte lugna mig med att upprepa att det här bara var som att tvättstugan skulle ligga en extra våning ner. Tack och lov gjorde nervositeten att jag inte begrep att vi gick ner till den tredje våningen av fyra. Jag tror inte jag hade klarat av att gå så långt ner på en gång om jag hade vetat om det.
Där nere, på durkplan, förvarades krut och granater. krutet i ett rum och granaterna i ett bredvid. Ser ni vad mer som står på luckan, framför krutrören?
På andra sidan av luckan togs krut och granater emot för laddning av skickas upp till kanontornet.
Laddningsrummet. Hålrummet vid stegen var ursprungligen en nödutgång. Vid en vägg stod rekylfjädrar som av juridiska skäl plockats bort från kanonerna för att man inte ska kunna avfyra dem. Tyvärr glömde jag att fota fjädrarna men de var två storlekar, den mindre skulle vara innanför den större, och om jag inte missminner mig vägde de 90 och 130 kilogram.
Längst stridsledningscentralen. Den här telefonväxel, och andra interiörer, är fuktskadade. När Siknäsfortet stängdes på 1990-talet stängde man av elen och låste. Det innebar att vattenpumparna slutade fungera och hela fjärde planet vattenfylldes.
Kommunikationen sköttes till största delen med telefoner som var säkrare att använda än radio
Det här är en karta. När kanonerna skulle avfyras ringdes koordinaterna in. De överfördes till den här kartan och så meddelades männen i kanontornet hur de skulle ställa in kanonerna. De i tornet satt alltså inte och siktade med kikare.
Karta
Sedan gick vi upp till andra plan och fick se sovplatserna för soldaterna. När fortet var i drift kunde 70-80 personer bo på fortet och då stod det fler sängar här inne. Befäl låg i mindre rum med två, tre eller sex bäddar. Nu kan man faktiskt boka övernattning med frukost här. DET skulle jag dock inte klara av.
Från andra plan gick vi en annan, brantare, trappa upp till första plan där visningen avslutades och vi köpte en fika.
Karta över tornet vi besökte.
Faktiskt såg jag en ny fjäril utanför fortet, nämligen en skogsnätfjäril.
Vägen till och från fortet var smal om än inte lika smal som den till Rödbergsfortet. På vägen ner mötte vi faktiskt en personbil och det gick precis att vi kunde mötas utan att någon av oss behövde backa en meter. Men, när vi svängde ut på E4/E10 svängde en stor husbil in på vägen vi just lämnat! Tack gode att vi inte möttes lite tidigare.
Då campingens wifi är snudd på värdelöst har det tagit mer än fyra timmar att få in alla bilder i bloggen och att skriva texten utan att den försvinner. Vi besökte även domkyrkan idag, men det inlägget väntar jag med att skriva tills jag är tillbaka i Ö-vik.
Men för att avsluta positivt vill jag bara säga att Den ömma modern och jag är jättenöjd med besöket på Siknäsfortet. guiden var väldigt kunnig, berättade bra och var mycket lyhörd och tillmötesgående. Dessutom var fikat gott och prisvärt. Befinner du dig i Norrbotten ska du absolut åka hit.
