Välkommen till LottenBloggen
Jag har några områden jag utsett till kampzoner mot kirskålen. En av dem ser ni på bilden här nedanför.
Jag har gjort några försök att få till det jag kallat miniäng och det har inte gått så bra. Enda gången frön jag sått har grott och blivit blommor var 2023. Ni ser början av miniängen till vänster i bild. Längst ner till vänster syns tillstymmelsen av två irisar och på den högra halvan finns lite akleja, pion och bergklint.
1 maj gjorde jag ett nytt försök. Jag sådde blomsterlin, timvisare, ringblomma, gurkört och sömntuta. Alla utom blomsterlin ska vara sååå lätt att så, omöjligt att misslyckas med. Men här gick det inte. Ja, jag täckte med jord, vattnade och lade över en fiberduk för skydd.
Det här var resultatet i lördags. Ni ser ju, fortfarande bara jord där i mitten. I helgen riktade jag dock in mig på området till höger i bild. Det som syns är nedklippt kirskål, bergklint och tjock grässtuvor.
Söndag eftermiddag hade jag fått bort en hel del rötter, även en större trädrot. De ljusa fläckarna ovanför hinken är tuvor som fick vara kvar till idag. Det var dags att lämna tillbaka bilen.
Igår tog jag mig inte ut till lotten. Idag blev det någon timme innan vädret blev för instabilt och jag åkte hem. Jag ville inte hamna i ett nytt ösregn och behöva göra klart innan hemgång.
De höga växterna är akleja jag flyttat från mormorsrabatten (ytterligare en växt som ska trivas överallt). Den röda är en nejlikerot jag flyttat från kantrabatten vid en av de stora odlingslådorna. Den blev alldeles för hög för att fungera där.
Längst fram står två liljor sedan två år tillbaka. De växer men ger inte några blommor.
Förresten. Ser ni att det inte finns så mycket kvar av skogen. Någon gång under vinter/tidig vår har kommunen eller banverket varit på orådet och tagit ner träd. Det tackar vi för.
Irisarna har blivit stora och faktiskt blommat i år. Ovanför dem, till vänster, har jag låtit lite älggräs stå kvar. Det vita är en hosta (funkia).
Till höger i bild syns den lilla pionen jag planterade för några år sedan. Den kämpar på men ger inte några blommor. Strax ovanför den har jag satt ner två vita nejlikor. Fler, i andra färger ska ner en dag som inte hotar med regn. Direkt nedanför den stora stenen trivs en gullviva väldigt bra. Mellan pionen och gullvivan har jag planterat en mjukväva eller en flocknäva vi fått av en person på området. En av nävorna satte jag ner sent i höstas. De övriga, små nävorna, har stått i en hink med vatten sedan förra hösten och klarat sig. Idag fick de äntligen komma i markfast jord.
Jag har gjort några försök att få till det jag kallat miniäng och det har inte gått så bra. Enda gången frön jag sått har grott och blivit blommor var 2023. Ni ser början av miniängen till vänster i bild. Längst ner till vänster syns tillstymmelsen av två irisar och på den högra halvan finns lite akleja, pion och bergklint. 
1 kommentar:
De aklejor som plötsligt dök upp, hemma blå och vid stugan violetta, kommer troget år från år. De som jag sådde i olika granna färger kom så snyggt första året, skulle kunna återkomma i nån enkel färg, men icke!
I år har jag sått zinnia ffg, visste inte att den fanns ens. Kallsådde några ute i växthuset mycket tidigt. De kom upp samtidigt som de senaresådda. Så himla vackra!!!
Vid stugan gäller kampen inte bara ogräs utan också grävlingar och sork. Därute slog de till mot alla zinnia utom en ensam krake. Vi drabbas också mer av torkan, vi har ingen brunn så när regnvatten är slut, får man ta med sig dunkar hemifrån.
Skicka en kommentar