Varje lördag melodikryssas det i grupp, två gånger i månaden blir det ett foto i timmen. Däremellan blir det en del inlägg om odlingslotten, blommor, kyrkor och jag vet inte vad.
fredag, oktober 14, 2022
Borgerligt och liberalt
söndag, september 12, 2021
Det finns många värda att minnas
Here are the faces of those killed in the last known drone strike of America's twenty-year war, the latest among thousands of civilian casualties from air strikes, mostly faceless to us. Ungrievable lives, as Judith Butler put it. But we can look into this family's eyes:
Zemari Ahmadi, 43, was the target of the strike. The US military said it didn't know who he was, but found his actions suspicious. He was an aid worker for a California-based company, and the breadwinner for his entire extended family. 1/10
His oldest son, Zamir, was 20. He, like his mother and siblings, were included in Zemari's refugee resettlement case, sponsored by his company, Nutrition and Education International. They hoped to escape to America. 2/10
Zamir's younger brother Faisal was 16. His uncle, Romal, who was for the strike, told me his nephew was badly wounded in the torso and face from shrapnel. "He wasn't breathing," he recalled. 3/10
Farzad was 10 years old. The three boys and their father are survived by their mother and sister. 4/10
Here are Benyamin, 6, and Arwin, 7. They were the sons of Zemari's brother Romal. I was shown a picture of Benyamin's badly burned body. 5 & 6/10
måndag, augusti 16, 2021
Människovärde? Så jobbar vi inte här
Skulle det underlätta försvaret av Afghanistan mot talibanerna om 9000 unga män var i hemlandet istället för i Sverige? För egen del gjorde jag 15 månaders militärtjänst för att lära mig försvar vårt fina land.
onsdag, februari 24, 2021
Den trehundratrettionionde dagen: Instagramtips
En svart feminist, Bara en svart feminist och mina tankar, kämpar mot rasism, för jämlikhet och utökade rättigheter för kvinnor och minoriteter.
Enligt porrforskningen, ett nystartat konto som tittar på vad forskningen säger om porr.
Hanna Bergwall, jurist, målsägandebiträde, feminist och före detta ätstörd.
Ina Omma, information, reflektion och diskussion kring samisk kultur, identitet, normstruktur, fördomar, rasism och vår omgivning.
Isaak Betlehem, krönikör, författare till självbiografin Mitt liv utan dig, sommarpratade 6 juli 2020.
Karinkajjan, opinionsbildare, kroppsaktivist, författare till boken Livsviktigt: en handbok i kroppspositivt föräldraskap.
Khadijaskitchen.se, ett matkonto som drivs av Khadija Mahamud, mitt somaliska kök och övriga kök.
Kvinnohistoria, viktiga och intressanta händelser utifrån datum, med fokus på kvinnor.
Mansbebisar, vardagsberättelser om hur det är att möta och/eller leva med mansbebisar. Godkänner bara nya kvinnliga följare med personliga konton.
Moominiatures, ett riktigt feelgood-konto där vi får följa framväxten av en muminvärld i miniatyr och ibland ger sig Mumin, Filifjonkan eller någon annan av invånarna sig ut på äventyr.
Raserietpodden, kopplat till Raseriet - podden med programledaren Amie Bramme Seyoch och skribenten och föreläsaren Fanna Ndow Norrby som skrivit boken Svart kvinna. De har även gjort dokumentären Amie och Fannas striptrip som finns att se på SVT Play till 11 januari 2022.
Rasprofilering, Syftar till att uppmärksamma vittnesmål om rasprofilering och belysa kontrasterna mellan priviligierades upplevelser mot rasifierades.
Schyssta snubbar, anonyma berättelser och screenshots på mäns beteenden online.
Shittorskarsays3.0, konversationer med torskar.
Smaklös, illustratören, charmören och posören Ella Jax, som jag köpte två prints med Carl Larssontolkningar av i somras.
Stulen identitet, adoptionskritiskt konto för feministiskt/postkolonial analys av adoption.
TNKVRT, En interaktiv plattform som syftar till att exponera orättvisor genom personliga berättelser, vittnesmål, nyheter och annat tänkvärt.
Tro och politik, drivs av Anna Ardin och Mattias Irving, Ordförande & vice i Hjärta - en förening inom Socialdemokrater för tro & solidaritet som vill se mer hjärta i politiken. Anna Ardin har skrivit boken I skuggan av Assange: Mitt vittnesmål.
Vardagsrasismen, feminism, rasism, adoptionskritik och en hel del annat. Det konto som fick mig att ändra syn på adoptioner.
fredag, februari 12, 2021
Den trehundratjugosjunde dagen: Skolfrågor i skymundan
tisdag, februari 02, 2021
Den trehundrasjuttonde dagen: Här är vi nu
torsdag, januari 07, 2021
Den tvåhundranittioförsta dagen: Terminsstart och terrorism i USA
Den som behövde fick även lite varsam handräckning för att kunna ta sig ner för trapporna igen när det var dags att gå hem igen, utan att bli arresterad.
Watch this. pic.twitter.com/1U2bmDgQy0
— Sam Stryker (@sbstryker) January 6, 2021
lördag, september 12, 2020
Den hundrasjuttiofjärde dagen: Förbannad igen
Välkommen till IsoleringsBloggen.
Dag etthundrasjuttiofyra i isolering. Dagen började så bra med sovmorgon, Melodikrysset och läsning av lite kurslitteratur. Sedan gick jag in på Sveriges radios hemsida för att läsa lite nyheter.
Det här är bara en av de saker som staten har fått be romerna om ursäkt för, även om det var en halvhjärtad ursäkt och de inte fått tillräcklig om ens någon kompensation.
onsdag, juli 22, 2020
22 07 11
fredag, februari 14, 2020
Nazism då nazism nu
Söndag 26 januari var jag och A på invigning av utställningen Medlöperi och Motstånd - nazismen i Norrköping då och nu på Norrköpings stadsmuseum, det är en lärorik utställning om nazister verksamma i Norrköping innan, under och efter andra världskriget men även om hur nazismen ser ut idag, både med och utan kostym samt i och utanför riksdagen.
Det var mycket folk på invigningen och jag såg mer än en säkerhetsvakt som gick runt i lokalerna. Och det är ju så det är nu för tiden. Att prata om nazism och rasism har blivit farligt och provocerande.
Morgonen efter invigningen hittades en väska i kamouflagetyg samt en påklistrad davidsstjärna utanför museets entré. I väskan fanns glasögon, tvålar och antisemitiskt material.
I slutet av utställningen finns en vägg med ett kollage av artiklar och löpsedlar med händelser kopplade till nazismen i Östergötland. På en av dem står rubriken SD-politiker utreds för inlägg på nazistsajt och en bild på Sverigedemokraternas styrelse i Norrköping. Det föll inte i god jord så partiet gjorde en polisanmälan mot Norrköpings stadsmuseum och mot Norrköpings kommun. I väntan på utredningen plockades bilden ner. Bara någon dag efter beskedet om polisanmälan meddelade museet att de skulle hålla stängt en dag. Bra jobbat av partiet som anses sig värna yttrandefriheten och gapar om censur så fort de inte får säga vad de vill utan att få mothugg.
Men Norrköpingsborna är inte de som de. Istället för att låta nazisterna och rasisterna sätta agendan och ta över arrangerades en kärleksbombning av stadsmuseet under torsdagen. Det blev många fina hjärtan i alla möjliga färger, former och storlekar som sattes upp på och runt museets entré. Nazisterna gjorde ett försök att störa kärleksmanifestationen (de har ju så svårt för kärlek) men de hamnade minst sagt i underläge.
Det blev inget av polisanmälan om förtal mot stadsmuseet och bilden sitter uppe igen. Men tro inte att Sverigedemokraterna i Norrköping ger sig där. Nej då. Nu har Matthias Olofsson, partiets oppositionsråd i kommunstyrelsen begärt ut museichefens och museipedagogen mailloggar från juni 2018 till idag. Det är över 18 månaders mail-konversationer som ska letas reda på och skrivas ut.
Du blir väl inte förvånad, för det här är SD i ett nötskal. Vi pratar trots allt om partiet som i Sölvesborg vill stoppa utmanande samtidskonst (ska vi gissa att det inte innebär stopp mot Lars Vilks rondellhund?), som i Hörby avskedar oliktänkande förvaltningschefer och som i Norrbotten försöker påverka undervisningen på en skola som berättar om partiets historia.
------
Uppdaterad 16 februari
På tal om Hörby, nu slutar den 25e chefen i kommunen och utställningen Medlöperi och Motstånd på Norrköpings stadsmuseum slog besöksrekord på lördagen när 1012 personer besökte museet.
Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna i Riksdagen - Nej tack
Free Dawit Isaak
måndag, januari 06, 2020
Att adoptera ett barn
Jag har aldrig velat ha några barn. Aldrig. Den ömma moderna har berättat att jag gick på lågstadiet första gången jag sa det till henne. Det här var något som inte möttes speciellt bra av samtiden men det har blivit mycket bättre nu. Ofta fick jag höra hur ensam jag skulle bli, att mitt liv skulle sakna mening, när syskon och människor i min närhet skulle börja få barn, då skulle jag minsann ändra mig. Så jag började slänga in brasklappen att jag nog skulle kunna tänka mig att adoptera barn istället. Varför skulle jag sätta ett nytt barn till världen när det redan finns så många barn som behöver någon som kan hjälpa dem.
Till slut började jag nästan tro på det där själv. Att adoption skulle kunna vara ett alternativ. Jag började till och med se det som något bra, såg mig själv som räddaren i nöden. En blivande hjälte som räddade barn från misär och fattigdom. Den här bilden av adoption förstärks ofta i media, tänk Angelina Jolie och Brad Pitts många internationella adoptioner eller Madonna som adopterat flera barn från Malawi, ett av världens fattigaste länder.
Men så började jag följa Vardagsrasismen på facebook och fick för första gången möta någon som problematiserade adoptioner, som visade att det inte bara är guld och gröna skogar. Istället blev det tydligt att adoptioner möjliggörs genom att utsatta och fattiga kvinnor runt om i världen många gånger inte ges någon reell möjlighet att faktiskt ta hand om sina egna barn. Istället för att hjälpa på plats rycks barn inte bara från sina familjer utan även från sina länder, och sedan ska de adopterade barnen visa tacksamhet för det gentemot både sina adoptivföräldrar och det svenska samhället.
Läs mer hos Vardagsrasismen här.
Att få barn på fattigas bekostnad
Jag blev inte räddad, jag blev bestulen på en tillhörighet
Hejdå du vite riddare
Under sommaren lyssnade jag på flera radioprogram som tog upp det här med adoptioner, mest spridning har nog Madeleine In Hwa Björks sommarprat från 17 juli fått. Madeleine var två år när hon kom till Sverige från Sydkorea. Enligt hennes adoptionsberättelse blev hon bortadopterade efter att mamman blivit dödligt sjuk, pappan kallats in i armén och farfadern råkat ut för en svår olycka. De hade inget annat val än att lämna bort. När Madeleine i vuxen ålder söker sina rötter visar det sig att hennes historia inte stämmer. Hon förväxlades med en annan flicka på barnhemmet i Sydkorea. I själva verket var det Madeleines mormor som lämnade bort henne, mot mammans vilja. Skammen att låta en ensamstående mamma ta hand om sitt barn var för stor. Efter mycket om och men får Madeleine kontakt med sin biologiska familj och de kan återförenas.
Madeleine In Hwa Björk blev även vald till lyssnarnas vinterpratare och nu fick vi veta fortsättningen. Madeleine har fått en tredje version av sin bakgrund från en representant från Adoptionscentrum. Hon bodde aldrig med sin mamma utan med sin mormor och mamman var med till barnhemmet och skrev under adoptionspappren. Det här är enligt den biologiska ren och skär lögn.
I vinterpratet får vi dessutom veta att Madeleine har en adoptivbror och två adopterade kusiner. För tre av dessa fyra barn stämmer inte de historier som står i adoptionspapperna. Madeleine ger flera exempel, från fyra världsdelar, på barn som adopterats med felaktiga papper, att de stulits från sina föräldrar.
I Tendensdokumentären Stulet barn berättar David, som adopterats från Chile, om hur det gick till när han stals från sin mamma.
Det finns helt klart väldigt många människor här i Sverige som stulits från sina föräldrar men myndigheter och adoptionsorganisationer tittar åt ett annat håll och låtsas som ingenting. Adoptionscentrum håller överhuvudtaget inte ens med om att något barn har stulits från Chile utan hävdar att det bara är en utredning som sker i Chile.
Vad vill jag då ha sagt med det här blogginlägget? Jo, att adoptioner, framförallt internationella adoptioner, är oerhört problematiska och borde ses över. Ska Sverige ens tillåta adoptioner från andra länder? Hur kan det garanteras att allt gått rätt till? Att barnet inte är stulet eller att de biologiska föräldrarna inte lurats? Dessutom borde de som adopterats få ett betydligt bättre stöd än de får idag. I sitt vinterprat upplyste Madeleine In Hwa Björk oss lyssnare om att de är de adopterade själva som startar stödgrupper, hjälper till att leta efter sina rötter och ordnar med återresor för att den adopterade ska kunna träffa sin biologiska familj.
I februari ska jag gå på Ingenting jag vet om mig stämmer, ett performance lecture med Madeleine In Hwa Björk. Det ska bli intressant.
Här hittar du fler program om adoptioner.
Pärlemor - en film om Marianne Mörck
Tendens Rötter: Bokslut över en adoption
Vetandets värld DNA-testet förändrade hennes liv.
Följ Stulen identitet på Instagram.
Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna i Riksdagen - Nej tack
Free Dawit Isaak




























