Bagage

Välkommen till deppbloggen

Pratade med en vän här om kvällen och jag blir så trött och less.

Det är egentligen rätt sjukt hur mycket en del händelser kan ställa till med. Ofta är de inblandade inte ens medvetna om vilka konsekvenser deras agerande får.

Jag tror till exempel inte att de två killar som frågade chans på tjejerna i klassen bara för att reta dem senare och säga saker som "Va, trodde du att jag menade allvar?" eller "Skärp dig, vem tror du att du är, skulle jag vara ihop med dig?" förstår vilka spår det har satt. Jag blev inte utsatt för det själv, jag sa nej när de frågade chans på mig, men jag såg ju hur ledsna tjejerna blev. Och de där orden har fastnat hos mig. "Vem tror du att du är". Att killar bara luras är inte omöjligt för mig. Att de låtsas vara intresserad för att sedan förnedra finns i min värld. Jag har ju själv sett det.

Sedan har vi ju U som inte har den minsta aning av vad han gjort mig. Annars skulle han inte kunna säga en sån sak som att alla sexbrottslingar borde ställas efter en vägg och skjutas. Ok, jag ställer upp, fram med geväret bara så ska jag skjuta dig. Att han nu är gift är för mig helt ofattbart. Spydde nästan då jag såg bröllopsfotot i tidningen. Nej, han har inte våldtagit mig men det finns mycket annat man kan göra.

I spåren av det U gjorde har ligger även förklaringen till varför jag inte kan ta människors svek.

C var den första utanför familjen jag berättade för om det U hade gjort och hon var ett otroligt stöd för mig. Till en början i alla fall. Sedan blev hon tillsammans med U...

Men det var inte nog med det.

Nej, hon skulle berätta för mig om deras fantastiska sexliv. Och förresten, det jag hade berättat var bara lögn och om det ändå var sant så hade det hänt för att jag ville det.

Ett hårt slag

Rätt i ansiktet.

Det finns mer som hänt mig och människor i min närhet som verkligen har satt sina spår i mig men det blir FÖR deprimerande att ta upp allt.

Men det här har lett fram till att jag inte accepterar lögner och svek. Du får en chans och försätter du den är du körd. Så är det bara. Säg vad du vill, så länge du är ärlig. Visst, det är inte alltid roligt att höra sanningen men det går att hantera. Att tro att sanningen är en sak och agera därefter för att sedan få veta att jag är förd bakom ljuset... nej, det accepterar jag inte.