Varje lördag melodikryssas det i grupp, två gånger i månaden blir det ett foto i timmen. Däremellan blir det en del inlägg om odlingslotten, blommor, kyrkor och jag vet inte vad.
När man kör på E4 runt Norrköping är det mer regel än undantag att se minst en ihjälkörd grävling efter vägen. Idag har jag för första gången sett en levande grävling! Dock var den lite räddhågsen av sig. Det regnade och åskade medan den gick där under trädet och mumsade på körsbär och varje gång det åskade sprang grävlingen snabb och gömde sig under boden och så kom den fram igen efter en stund.
Det är sånt man ser när man är här. Vid tidigare besök har jag sett möss i dasstunnan, en rävvalp som lekte med kalvarna och en ormvråk som seglade på varma uppvindar.
Det hanns med ett besök till badsjön också. Nej, jag badade inte. Jag håller inte på med sånt. Men ser du så fina åskmoln där borta. Det var mullret från dem som skrämde grävlingen.
Jo då, det blev ett (två) besök på utedasset också och bara så du vet så är det en speciell upplevelse att sitta på utedass samtidigt som regnet smattrar mot plåttaket och det mullrar i fjärran.
Vilken lycka. Det blev en tur ut till lotten efter jobbet idag och när vi kom innanför grindarna kände jag på engång hur pulsen gick ner och axlarna blev lite mindre stela. Tack gode gud för odlingslotten helt enkelt.
En av sockerärtssorterna vi sådde i den nyaste lådan har fina lila blommor. Det hade vi inte koll på så det var en trevlig överraskning. De med vita blommor har börjat ge ärtskidor, det var även de vi sådde tidigare i somras men som inte gav nästan några skidor. Tänk så det kan bli.
Morötterna börjar äntligen få en storlek att prata om. Jag fuskar lite och sticker ner ett finger vid blasten för att känna hur det står till där nere i mörkret för det är stå tråkigt att dra upp små späda rackare.
Här om veckan kom jag till jobbet och den här påsen med kantareller stod på min arbetsplats. Det visade sig att kollegan M brukar plocka svamp och ge till folk på jobbet. Han hade tänkt ge till kollegan E men hon hade tackat nej och sagt att han skulle ge dem till mig istället då jag inte klarar av att gå i skogen.
Så otroligt omtänksamt av både E och M. Det var inte lite svamp jag fick så lite hamnade i magen på kvällen och resten förvälldes och hamnade i frysen.
Idag var det dags igen. M hade plockat trattkantareller så att jag skulle kunna torka dem! Fattar ni så snällt!
Det blev till att åka upp till stan efter jobbet och köpa en tork. Där hade jag tur för det var klubbkväll på Clas Ohlson så jag fick 20 procent rabatt. Plötsligt händer det. Torken blev minst sagt full men nu ligger trattisarna på tork och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag har så många fina människor runt mig.
Helgen har tillbringats i Långebråta, i ett hus mitt i en kohage, dit jag följde med S och barnen. Det här blir ett långt inlägg så håll i er.
Det började med att jag inte kom iväg från jobbet. Bussen jag skulle ha åkt med blev inställd på grund av fordonsbrist så jag fick vackert vänta en timme extra i Finspång. En fredag.
När vi sedan kom iväg råkade vi köra fel och hamnade på den här 70-vägen. Ja. Högsta tillåtna hastighet var verkligen 70 kilometer i timmen här.
Gården ligger som sagt mitt i en stor kohage. Här är vi mellan den yttre kohagsgrinden och grinden till själva gården.
Parkerade och klara. Det stora huset till vänster är själva boningshuset. Gaveln till höger är lillstugan, där vi ska sova.
Utedasset. Det gäller att böja på nacken så en inte slår i huvudet.
Dessutom kan det finnas skogsmöss i tunnan. Den här gången var det bara en mus i tunnan. Några minuter innan hade I släppt ut tre stycken. De verkar gilla bajstunnan.
Vi har sett många djur den här helgen. Bland annat den här räven (ja det är en räv) som sprang omkring i hagen med korna och kalvarna. Senare på kvällen när vi satt och åt kom räven upp till huset och lade sig en stund vid staketet.
Och en ormvråk som tog hjälp av varma uppåtvindar och cirkulerade sig till högre höjder.
Den här kon hör egentligen inte till besättningen, den var bara där en dag. Så här nära staketet brukar de inte komma.
Tidig morgon. På väg från dasset till storhuset för att ta morgonmedicinen.
Några timmar senare var det dags för frukost, och vilken frukost sedan.
På lördagen tog S, E och jag en promenad. Runt fem kilometer blev det i värmen. Tycker att den här svampen var rätt snygg men gissar att den är tokgiftig.
Vad säger ni om den här illgröna larven? Strax innan såg vi en både större och fetare larv som var röd och svart men den tänkte jag inte på att vare sig filma eller fota.
På väg tillbaka, vid grinden in till kohagen.
Idag åkte vi till sjön och var där någon timme. A och I badade medan S och jag läste i var sin bok. Faktiskt doppade jag fötterna en liten stund så jag hävdar att jag badat i år.
När vi skulle åka från sjön hörde vi lite muller en bit bort. Åska var på ingående! Och det mörknade på ganska snabbt.
Först var det bara långa rullande muller och blixtar bakom molnen. Men efter en stund kom regnet och åskan gick rakt över oss. Hoppa till 00:58 i videon så får du se en snygg blixt. Åskan gick så hårt att det kom gnistor från en av strömbrytarna i huset.
Det åskade en dryg timme, under tiden åt vi goda hemmagjorda hamburgare, fikade och packade för att åka hem igen.
I regnet, genom hagen, förbi kossorna.
Det regnade nästan hela vägen hem, värst var det vid Linköping där vindrutetorkarna nästan inte fick undan vattnet från vindrutan. Men hem kom vi.
Igår började Den ömma modern och jag dagen med att gå på gudstjänst. Den hölls i Örtagården, vid infarten till Brukskyrkan. Vi var närmare 30 personer som samlats. Det var väldigt skönt och välbehövligt att äntligen komma iväg till en gudstjänst, det var länge sedan sist.
När vi satt där i solen såg jag en myra som släpade på en insekt som såg ut som en lite trollslända. Den var mycket större än myran men det verkade inte vara något problem. Då var det värre med gräset. När myran fastnade i några grässtrån kom en annan myra för att hjälpa. Det tog lite tid men lagom till att predikan var slut hade de kommit loss. Fascinerande.
Ibland blir det så att en sover över hos vänner och ibland när en sover över hos vänner har en turen att få pannkaksfrukost med hemmagjord äppelmos och dito jordgubbssylt. Idag var en sådan dag.
Som ni vet älskar jag åska. På riktigt älskar. Den här sommaren har varit en bra åsksommar så här långt. Det har åskat i Norrköping, det åskade när vi var i Rättvik och det har åskat här hos mina föräldrar.
Idag var det dags igen. Det började med dova muller långt borta och himlen mörknade på rätt ordentligt.
Faderskapet älskar också åska och varje gång det vankas blixtar och dunder sitter han här, på bron (trappen) för att titta på blixtarna och njuter. Idag gjorde jag honom sällskap. Det är en riktigt bra åskskådningsplats. Kuddarna och dynan har den ömma modern sytt.
Ett litet klipp från när åskan började. Det här är ett av de lugnare mullren från dagens föreställning.
K och jag har länge velat gå på afternoon tea men de gånger vi träffats har vi endera inte haft tid eller så har det inte funnits någon stans att gå där vi varit. Men nu, nu har vi äntligen fått avnjuta ett fantastiskt gott afternoon tea på Strand Hotell.
Det här fina bordet mötte oss när vi kom till hotellet. Tror det var bästa platsen med utsikt över Strömmen. När vi satte oss blev vi dessutom bjuden på ett glas bubbel.
K fick laktosfria alternativ så vi fick olika bröd och hon fick en fruktsallad med jordgubbar, kiwi, apelsin och vindruvor. En annan sak, den som bakat kan verkligen det där med choklad.
Behöver jag säga att vi var mer än nöjd med detta afternoon tea? Tror inte det va. Nybakat scones med bra sälta, goda marmelader, stort utbud av te och de här tekopparna att dricka ur. Jag kommer helt klart att gå hit fler gånger.
Efter sjukskrivningen har det sakta men säker gått framåt. Chefen på skolan jag jobbade när jag blev sjukskriven tryckte ner mig så jäkla mycket så det var inte med något större självförtroende jag började på nästa arbetsplats (ytterligare ett vikariat att lägga i samlingen). Där var jag en termin innan jag fick mitt drömjobb, att undervisa elever som av olika anledningar inte är behörig till gymnasiet. Elever som gått igenom svensk grundskola utan att få tillräckligt med betyg med sig, om några alls, och elever som inte bott i Sverige så länge.
Efter att fått höra att jag inte är professionell, varken kan leda eller samarbeta, inte är flexibel och allt vad det nu var jag inte var fick jag plötsligt höra motsatsen. Samtliga chefer jag haft efter sjukskrivningen har berömt mig för min flexibilitet och för min samarbetsförmåga. De har sagt att jag är stabil och professionell i mitt yrkesutövande samt är en tydlig och positiv ledare i klassrummet.
Så jag har kunnat landa i det jag, faktiskt, sa till chefen redan vid det där jäkla lönesamtalet, att eftersom hens omdöme om mig var tvärt om mot vad jag fått höra på alla andra arbetsplatser, av både kollegor och chefer, vore det intressant att ta reda å vad det berodde på att dippen kom precis där. Och jag har insett att det faktiskt inte var hos mig det låg, utan det var hos den chefen.
Drömjobbet varade i ett och ett halvt år sedan bytte jag, på helt eget initiativ. Hade det funkat hade jag blivit kvar men situationen med arbetsplatsen fungerade inte. Jag älskade att jobba med eleverna och kollegorna var fantastiska men vi fick inte rätt förutsättningar för att göra ett bra jobb, varken från skol- eller kommunledning. När skolledningen fick veta om att jag skulle sluta undrade gymnasiechefen om mitt beslut var slutgiltigt eller om hen kunde göra något för att övertala mig att stanna. Det kändes riktigt bra att höra.
Det känns faktiskt som att saker börjar falla på plats. Nya jobbet är så otroligt givande. Från och med den här terminen är vi alltid två lärare på lektionerna. Ja, det betyder att jag är med på ganska många lektioner men jag har bara planerings- och bedömningsansvar för matten och no-ämnena. Så jag har faktiskt tid att planera och efterarbeta. Bara en sån sak!
Dessutom ska jag flytta för äntligen har jag fått en ny, större, lägenhet.
Hade det här varit för något år sedan hade jag inte kunna glädja mig åt de här bra sakerna. Katastrofsökningen hade varit i full gång och jag hade bara väntat på att något hemskt skulle hända. Väldigt typiskt för en stressad hjärna. Så är det inte idag. Istället är jag i nuet. Nu känns allt bra. Hur länge detta nu kommer vara har jag ingen aning om med det är ingen anledning till att inte njuta.
På väg till stan efter jobbet igår kom jag på mig själv med att ett stort leende på läpparna och det slog mig att jag ler när jag går till jobbet, på jobbet och när jag går hem från jobbet.
Ibland får man saker fast man egentligen inte har gjort något för dem. Som när vänner sår och tar hand om diverse grönsaker på sin gård och bara för att de inte är hemma precis när tomaterna mognar blir det _jag_ som får glädjen att njuta av dem. Och sockerärtorna. Och en liten morot. När det gäller moroten följde jag bara ena barnets exempel och tog upp en för att se om morötterna var stora nog för att dras upp men jag kommer inte dra upp en om dagen...
Men men. Lyxigt är det i vilket fall, om än oförtjänt, att ha goda hemmaodlade grönsaker att äta på utan att själv varken ha lagt ner minsta krona eller arbete på dem.
Den här dagen har jag tillbringat ute i skärgården. Hela arbetslaget tog båten ut till Harstena där vi tillbringade några timmar med att gå omkring, umgås och bara vara. Vi hade inte en endaste fråga vi behövde diskutera, inte en endaste rad att skriva ner och lämna in. Helt underbart. Dessutom var vädret fantastiskt. När man ser på mig ser det ut som om jag varit på skidsemester utan att någonsin tagit av mig skidglasögonen...
Några av de ca. 20 000 öarna i S:t Annas skärgård. Det var lite smådisigt när vi åkte ut. Det kändes nästan lite trollskt.
Vi hade sällskap av en säl en liten bit. Jag lovar, den är precis under vattenytan.
En av de ca. 20 bebodda öarna. Ser inte helt fel ut.
Sär skrivning.
Frågan vi ställer oss nu är; Ska vi skicka fakturan till regeringskansliet eller till Centerpartiet?
Grillning stod på schemat här i Koholmen igår. Vi hade bjudit ner min morbror och hans Margaretha samt bonuskusinen med parasit och partner (bonuskusinens partner alltså, inte parasitens).
Det blev inte någon riktig fjutt på elden så faderskapet hämtade en förlängningssladd modell jättelång och kopplade in en hårtork. Det är inte faderskapet som blåser utan min morbror.
Vi storsatsade på tillbehören. På begäran, uppifrån och ner:
Plötsligt stod svanlampan i lägenheten. (Egentligen hade jag tänkt försöka få till en travesti på något av August Strindberg, med tanke på att det är hundra år sedan han gick bort i år. Men det blev Selma Lagerlöf som fick stå för inspirationen istället)
Fåtöljen med tillhörande fotpall från farmor har varit hos mig några år. Lampan däremot. Den vackra svanlampan som morfar gjort, den har jag väntat på länge länge. Nu är den äntligen på plats. Det är en perfekt plats att sitta och läsa på. Eller virka.
Slutet av förra veckan tillbringade jag på landet och som alltid var det ljuvligt där.
Senast jag var med kom vi hem med en hel del rabarber.
Den här gången blev det två turer till svampskogen. Jag har faktiskt aldrig plockat svamp förut så det var en upplevelse. Lite jobbigt var det bara att själva skogen var så mjuk att gå i. Hemma i Ö-vik är den hårdare. Om man kliver på något mjukt där brukar det inte vara så bra.
Vi hittade inte bara svamp. Det fanns en del benräster där i skogen också. Som den här käkdelen. Någon som ser vad det kan vara för djur? Det låg några revben en bit bort också. Spännande.
Det slungades lite honung också.
Så här vacker var honungen när den var slungad, silad och upphälld. Fick med mig några burkar hem. Det tackar jag för.
Stugan ligger inhägnad i en kohage, då kan det vara lite svart att ta sig fram ibland.
Innan jag reste tillbaka till Norrköping efter en hel sommar i Köpmanholmen (Örnsköldsvik) hann jag klämma in tre stycken surströmmingsfester, under den sista veckan där uppe. Jag brukar försöka få till så många surströmmingstillfällen som möjligt när jag är hos päronen eftersom det inte brukar vara så lätt att få någon att äta denna delikatess med här nere i östgötet.
Men nu verkar det som att det kanske kan bli lite surströmming idag. Det är Elsas föräldrar, eller främst pappan då, som efter många års snack verkar få till verkstan!
I söndags åt vi surströmming med mina gudföräldrar. Det var tredje gången sedan tisdagen samma vecka som jag åt surströmming. Man måste ju passa på medan man är hemma.
Som vanligt stod jag för efterrätten så jag gjorde basilika- och limemarinerade jordgubbar med råkräm.
Tog de här grejerna (basilikan köpte jag till midsommar för att använda till samma efterrätt, sedan planterade jag ut den och den har klarat sig) och gjorde så här.
Med det här resultatet. Det är bara att hålla med Tina Nordström. Det blev jette gott.