Varje lördag melodikryssas det i grupp, två gånger i månaden blir det ett foto i timmen. Däremellan blir det en del inlägg om odlingslotten, blommor, kyrkor och jag vet inte vad.
När man kör på E4 runt Norrköping är det mer regel än undantag att se minst en ihjälkörd grävling efter vägen. Idag har jag för första gången sett en levande grävling! Dock var den lite räddhågsen av sig. Det regnade och åskade medan den gick där under trädet och mumsade på körsbär och varje gång det åskade sprang grävlingen snabb och gömde sig under boden och så kom den fram igen efter en stund.
Det är sånt man ser när man är här. Vid tidigare besök har jag sett möss i dasstunnan, en rävvalp som lekte med kalvarna och en ormvråk som seglade på varma uppvindar.
Det hanns med ett besök till badsjön också. Nej, jag badade inte. Jag håller inte på med sånt. Men ser du så fina åskmoln där borta. Det var mullret från dem som skrämde grävlingen.
Jo då, det blev ett (två) besök på utedasset också och bara så du vet så är det en speciell upplevelse att sitta på utedass samtidigt som regnet smattrar mot plåttaket och det mullrar i fjärran.
Det där med att klippa gräs, det kan vara rätt tillfredsställande och väldigt jobbigt.
När jag gick på högstadiet klippte jag gräset hos farmor. Jag vet inte hur stor hennes trädgård var men stor var den med bara några bär- och blombuskar och tid tog det. Sedan flytten till Norrköping har det av naturliga skäl inte blivit s mycket gräsklippning förutom när jag varit hemma hos päronen på somrarna.
Men nu, nu jägarns får jag klippa gräs så det står härliga till och idag blev det extra mycket klippt. När jag var klar med lotten tänkte jag köra slut på den lilla bensin som fanns kvar i tanken så jag skulle kunna lägga gräsklipparen på sidan och rengöra underredet ordentligt. Jag hade bara inte räknat med att den lilla bensinen skulle räcka till över 40 minuters klippning. Herre min je. Men nu är över hälften av alla gångar på lotten klippt och gräsklipparens underrede renare än den varit på länge.
Och på tal om att klippa gräset. Lukten av bensin, gräsklipp och trägolv som slår mot en när man öppnar dörren till redskapsboden där gräsklipparna står, det är en av mina favoritsommardofter. Den, våt asfalt, såpa, schersmin, svarta vinbär och surströmming. Vilka är dina favoritdofter?
Igår gjorde jag misstaget att sätta mig ner så den där sylt- och saftkokningen blev det inte så mycket av. Det blev till att ta tag i den idag istället. Det ska bli lite jordgubbs- och rabarbersaft med smak av lite stjärnanis, lite jordgubbs- och rabarbermarmelad och kommer det räcka till att göra lite jordgubbssylt också. Både plattor och ugn kommer stå på, verkligen härligt. Jag fåt nog ta in min lilla fläkt i köket så jag kan svalka mig lite.
Helgen har tillbringats i Långebråta, i ett hus mitt i en kohage, dit jag följde med S och barnen. Det här blir ett långt inlägg så håll i er.
Det började med att jag inte kom iväg från jobbet. Bussen jag skulle ha åkt med blev inställd på grund av fordonsbrist så jag fick vackert vänta en timme extra i Finspång. En fredag.
När vi sedan kom iväg råkade vi köra fel och hamnade på den här 70-vägen. Ja. Högsta tillåtna hastighet var verkligen 70 kilometer i timmen här.
Gården ligger som sagt mitt i en stor kohage. Här är vi mellan den yttre kohagsgrinden och grinden till själva gården.
Parkerade och klara. Det stora huset till vänster är själva boningshuset. Gaveln till höger är lillstugan, där vi ska sova.
Utedasset. Det gäller att böja på nacken så en inte slår i huvudet.
Dessutom kan det finnas skogsmöss i tunnan. Den här gången var det bara en mus i tunnan. Några minuter innan hade I släppt ut tre stycken. De verkar gilla bajstunnan.
Vi har sett många djur den här helgen. Bland annat den här räven (ja det är en räv) som sprang omkring i hagen med korna och kalvarna. Senare på kvällen när vi satt och åt kom räven upp till huset och lade sig en stund vid staketet.
Och en ormvråk som tog hjälp av varma uppåtvindar och cirkulerade sig till högre höjder.
Den här kon hör egentligen inte till besättningen, den var bara där en dag. Så här nära staketet brukar de inte komma.
Tidig morgon. På väg från dasset till storhuset för att ta morgonmedicinen.
Några timmar senare var det dags för frukost, och vilken frukost sedan.
På lördagen tog S, E och jag en promenad. Runt fem kilometer blev det i värmen. Tycker att den här svampen var rätt snygg men gissar att den är tokgiftig.
Vad säger ni om den här illgröna larven? Strax innan såg vi en både större och fetare larv som var röd och svart men den tänkte jag inte på att vare sig filma eller fota.
På väg tillbaka, vid grinden in till kohagen.
Idag åkte vi till sjön och var där någon timme. A och I badade medan S och jag läste i var sin bok. Faktiskt doppade jag fötterna en liten stund så jag hävdar att jag badat i år.
När vi skulle åka från sjön hörde vi lite muller en bit bort. Åska var på ingående! Och det mörknade på ganska snabbt.
Först var det bara långa rullande muller och blixtar bakom molnen. Men efter en stund kom regnet och åskan gick rakt över oss. Hoppa till 00:58 i videon så får du se en snygg blixt. Åskan gick så hårt att det kom gnistor från en av strömbrytarna i huset.
Det åskade en dryg timme, under tiden åt vi goda hemmagjorda hamburgare, fikade och packade för att åka hem igen.
I regnet, genom hagen, förbi kossorna.
Det regnade nästan hela vägen hem, värst var det vid Linköping där vindrutetorkarna nästan inte fick undan vattnet från vindrutan. Men hem kom vi.
Ibland får man saker fast man egentligen inte har gjort något för dem. Som när vänner sår och tar hand om diverse grönsaker på sin gård och bara för att de inte är hemma precis när tomaterna mognar blir det _jag_ som får glädjen att njuta av dem. Och sockerärtorna. Och en liten morot. När det gäller moroten följde jag bara ena barnets exempel och tog upp en för att se om morötterna var stora nog för att dras upp men jag kommer inte dra upp en om dagen...
Men men. Lyxigt är det i vilket fall, om än oförtjänt, att ha goda hemmaodlade grönsaker att äta på utan att själv varken ha lagt ner minsta krona eller arbete på dem.
Tänka, att bara några minuter bort med bil, känns det som att man kommit ännu mer ut på landet än det känns hos päronen. Ja, jag har hälsat på hos A och barnen.
Frukosten intogs, så klart, ute i strålande sol (på landet är det aaalltid strålande sol) och på andra sidan uppfarten betar några hästar.
En liten promenad bort (men vi tog bilen idag) finns en badsjö. Visst, vattnet är kanske lite kallt men det kallar vi för uppfriskande. Sanden var i vilket fall varm och skön att ligga på. Det är den säkert alla dagar. Hela året om.
Isas och mina rädisor har överlevt och har blivit skördade, två fick stå kvar för de verkade så uschliga än. Det ger lite blodad tand det här, nästa år kan vi kanske odla lite mer.
Päronen har två odlingslådor som har fått sköta sig själv de senaste åren också kunde vi ju inte ha det en sommar till, så systerdottern och jag fick för oss att vi skulle odla lite i början av sommaren.
Så här såg lådorna ut när vi startade så det var bara att slita bort allt som såg grönt ut och sedan blanda i lite ny jord innan vi sådde rädisor, sallad, dill och persilja. Dessutom planterade vi ut lite basilika och oregano.
Idag ser det ut så här i en av lådorna.
Rädisorna verkar gilla att det regnar mycket. I alla fall av blasten att döma, det återstår att se vad som hänt där under jord också. Några salladshuvuden verkar det också bli även om de inte är så stora än så länge.
Basilikan gav upp nästan omgående då den kom ut men visst ser de ut som att den är på gång igen?
Oreganon vet jag inte riktigt vad den håller på med. Är den en krypväxt egentligen? Den har nämligen lagt sig ner men det kommer hela tiden nya blad.
Sedan har det dykt upp några blad som varken jag eller systerdottern känner igen. Det är inget som vi har sått eller planterat, vad vi vet, men är det ogräs?
Så här ser de ut. Någon som vet vad det här kan vara för något?
I slutet av sommaren fick jag vara med och se hur det går till när honung blir honung, eller, ja, hur det går till när honungen plockar från vaxkakor och hamnar i burkar.
Nu finns det även en hemsida för honungen från Långebråta.
Slutet av förra veckan tillbringade jag på landet och som alltid var det ljuvligt där.
Senast jag var med kom vi hem med en hel del rabarber.
Den här gången blev det två turer till svampskogen. Jag har faktiskt aldrig plockat svamp förut så det var en upplevelse. Lite jobbigt var det bara att själva skogen var så mjuk att gå i. Hemma i Ö-vik är den hårdare. Om man kliver på något mjukt där brukar det inte vara så bra.
Vi hittade inte bara svamp. Det fanns en del benräster där i skogen också. Som den här käkdelen. Någon som ser vad det kan vara för djur? Det låg några revben en bit bort också. Spännande.
Det slungades lite honung också.
Så här vacker var honungen när den var slungad, silad och upphälld. Fick med mig några burkar hem. Det tackar jag för.
Stugan ligger inhägnad i en kohage, då kan det vara lite svart att ta sig fram ibland.
Förra helgen var jag på landet och lite av landet följde med hem (klicka på bilden så blir den större).
Vi fick med oss drygt 12 kilo rensade rabarber hem och under veckan som gick har det kokats, silats och reducerats för att få rabarberna att bli saft och marmelad. Får alltid en Bullerbyromantisk känsla när jag håller på med sånt här, sylta och safta alltså.
Visst är rabarbersaften vacker! Och god blev den också, både den utan och den med stjärnanis.
Här tillbringade jag min tid från lördag vid middagstid till söndag strax efter lunch. När jag tar kortet står jag in kohagen som omger gården.
Ser ni det lilla huset där uppe på kullen? Om inte, klicka på bilden så blir den större. I alla fall, det där huset låg i anslutning till gården vi var på och tjänade förr som likbod...
Jag vet att vi ska gå till badplatsen men nu vill jag sitta här och leka!
Gå mot ljuset, gå mot ljuset.
Mmmm...
Ey, vad glor du på?
Åh vad gott det ska bli!
"Tjuvtar" man kort så hamnar man här, garanterat, även om man lagar fantastiskt god mat.
Det heter ju mattpiska och det heter gräsmatta. Hon är inte dum inte Världens sötaste Norrköpingsbo.
Såna här vackra, kalla och soliga vinterdagar brukar jag få för mig att det vore mysigt att ta på sig ett par längdskidor, ge sig ut i skogen och efter ett tag äta den medhavda matsäcken bestående av varm choklad och leverpastejmackor.
Vilken tur att jag inte äger några, annars hade jag kanske hunnit ut i skogen innan jag kommit på att jag inte tycker om att åka längdskidor.
Jag är lite av en Bullerbyromantiker. Min stora dröm är att när jag blir vuxen på riktigt kunna bo i ett hus, på gården ska jag ha olika fruktträd, bärbuskar och ett grönsaksland. Det ska vara hyfsat nära till skogen så jag kan komma ut och plocka blåbär, lingon, hallo och andra bär. I frysen ska det alltid finnas en massa kakor, rulltårtor och bullar (som jag naturligtvis inte äter av om jag inte har främande) och de serveras på såna där serveringsfat i två till tre våningar. I källaren finns det sylter, moser, geléer, safter och så vidare.
jag tycker det är mysigt att ha egen gjord sylt och saft. Älskar att ha frysta bär i frysen som det bara är att ta fram och göra något roligt av.
Det nuvarande syltbeståndet minskar konstant men nu verkar det som att jag kan råda bot på blåbärsbeståndet i alla fall.
Om det är fint bärplockarväder i morgon ska en kollega på sommarjobbet och jag bege oss till skogen och plocka blåbär efter jobbet. Jag hoppar VERKLIGEN att det inte regnar imorgon och att vi hittar ett bra blåbärsställe. Ingen av oss är från stan men vi ska i alla fall göra ett försök. Och blåbär brukar et ju vara rätt lätt att hitta.
Värre är det med hallonen (inte Tarja utan bären (eller räknas hallon som en frukt)).
Ingen so mjag känner verkar veta var det växer vildhallon, eller så vill de inte avslöja det till oss...
En liten liten bit från mig växer det ett körsbärsträd som är helt översållat med mogna bär. Det är så lockande att klättra upp och plocka varje gång jag går förbi men så kan jag ju inte göra, även fast trädet hör till en hyresfastighet. Lite hyfs i kroppen har jag trots allt. Trot den som vill.