Idag smäller det, Miyala blir fru Schweiz, och än så länge är den här dagen rätt lugn så jag tänkte börja beta av vad jag gjort här uppe, förutom att jobba heltid och fixa bröllop alltså.
5 juli var jag med min ömma moder och Carina på Skulefestivalen. Jag hade haft problem att välja mellan att gå på fredagen (Rongedal) eller lördagen (Peter Carlsson & Blå Grodorna). Är väldigt nöjd med att jag valde lördagen!
Kvällen började med Stefan Sundström. Han började vemodigt men responsen från publiken från första raden var enorm och Sundström klarade verkligen av att hålla en dialog med publiken så vi satt och garvade allihop under låtar och mellansnack. Gå och se Stefan Sundström om du har en möjlighet, han är helt klart sevärd.Eftersom Sundström var så bra blev dippen när kören Singoalla framträdde desto djupare. Visst, de ät nog en bra kör, men på den här scenen föll de platt.
Sedan kom han.
Mannen
Myten
Tuppsångaren
M.A Numminen!
Att han inte kunde sjunga det visste jag sedan tidigare, men att han var så rolig! Ett extra plus var att Carina inte kunde förstå hur de kunde ta dit Numminen och satt och skämdes under hela framträdandet...
Lise & Gertrud, två roliga skönsjungande kvinnor och en cello. Det låter kanske inte så mycket för världen men jämarns vad duktiga de var. Något som slog mig, förutom hur otroligt duktiga de är, var att de var så roliga, och att de var så uppenbart stolta över att de var roliga. Det är inte ofta kvinliga artister använder humor på det här sättet utan att ursäkta sig, för duktiga flickor är inte roliga. Eller?Halvard Jensen (Kanske släkt med Amanda?) sjön på den allra första Skulefestivalen, tror till och med att han inledde den, så självklart skulle han vara med nu när det 25-årsjubilerades. Duktig, roliga, norsk men aningens för liten för scenen. Han försvann, trots att han var väldigt bra. Jag älskar ju sån där butterhumor.
Så kom de då. Peter Carlsson & Blå Grodorna. Helt ärligt, de är väldigt väldigt duktiga på att sjunga och spela, men det är mellansnacket jag fullkomligt älskar! De där historierna, den gamla piffiga kvinnan, gubben med blåögat... Jag skrattar bara jag tänker på det.
6 kommentarer:
Det är så det ska vara, bli fnissig långt efter showen är slut.
De där två tjejerna har jag sett/hört på tv. Gillar dem starkt!
Det ser lite glest ut på bänkraderna... men jag önskar att jag hade varit där.
Hej Vonkis!
Jag var inne på brudens blogg, åh vad fin hon hon var!!! Du får hälsa henne det och gratulera till giftasmålet!
Lise & Gertrud spelade på en konferens jag var på för några år sedan. De är ruskigt skickliga, och roliga och helt klart underskattade i underhållnings-Sverige!
Där skulle man ha varit.
Och jo, Halvard är Amandas pappa. Så du vet.
Morgondimma
Precis!
Bloggblad
Bilden är tagen en dryg timme innan det började för dagen/kvällen, det gäller att vara på plats i tid för att få bra platser, både att sitta på och att parkera bilen på.
Cecil
Hon var vacker som en brud... (Annie och jag är dock övertygad att hon har finnar på ryggen).
Listoplisto
Välkommen hit!
Tror jag har sett dem i ett midsommarprogram för något år sedan men där kom de inte till sin rätt. Vi får börja lobba för dem överallt så folk får upp ögonen för dem.
Anonym
Där ser man, tackar för svaret.
Skicka en kommentar