Välkommen till FunderarBloggen
Är du rädd för konflikter?
Jag är inte rädd för konflikter, inte så att jag söker upp dem men tycker att något är galet så säger jag det.
Jag har funderat en del på det här med konflikter och rädsla för dem sedan förra veckan Stjärnorna på på slottet, då Gardell blev arg på Scheja. Vad var egentligen grejen? Gardell blev arg, sade att han blev arg, lämnade en situation han inte kände sig bekväm i, förklarade sedan varför han reagerade som han gjorde, höll sig för sig själv ett tag, lugnade ner sig och kunde sedan vara med gruppen igen.
Hade det varit bättre om han hade suttit där och tjurat och om någon av de andra hade frågat vad som var fel, skulle han då ha svarat "Inget"?
Vad är det för fel med att säga som det är?
Jag vet att det finns människor som tycker att jag är obekväm, för jag säger vad jag tycker.
Å andra sidan, så vet man alltid vart man har mig. Jag hymlar inte med vad jag tycker. Man behöver aldrig fundera om jag verkligen menade det jag sa.
Nu är det naturligtvis inte bara när jag tycker folk gör dumma saker som jag säger till, jag säger även till när jag tycker att man gör något bra.
Det jag vill ha sagt är, är det inte bättre att faktiskt säga vad man har på hjärtat, att säga "jag tror inte det här är bra för dig", "jag tar inte att du behandlar mig på det här viset", "du kan inte ignorera mig i flera veckor för att sedan fråga om jag har en bil du kan låna" o.s.v, istället för att utåt låtsas att allt är jättebra men känna sig förorättad, sviken, ledsen, arg, orolig inuti?
Vad är det värsta som kan hända om du säger ifrån?
7 kommentarer:
Här kommer världens konstigaste: jag råkade läsa fel och läste "katoliker" i stället för "konflikter" ... fast jag insåg förstås snart mitt misstag! Missade förra avsnittet av stjärnorna men på din beskrivning låter det som om Gardell handlade klokt. Nu inser jag, inte minst sen i går, att jag faktiskt tillhör hans fan club. Han är oerhört begåvad och smart - och som han skriver!!!!
Klimakteriehäxan
Ha ha ha, det kunde ju också vara en rätt intressant fråga, är du rädd för katoliker...
Om du vill se avsnittet med Gardells "utbrott" så finns den på svtplay på svt.se.
Det "värstaste" som kan hända när man är ärlig, är väl att mottagaren blir sur, arg och inte vill umgås mera. Men då kan man ju undra vad den vänskapen egentligen var värd. Det är väl ingen riktig vänskap, om någon alltid skall ta hänsyn till den andre, och må dåligt av det. Sedan behöver man ju inte alltid påpeka en massa småsaker, utan ta det som är viktigt.
Men det är ju lika viktigt att vara ärlig, för de BRA sakerna, och ge beröm. Är ju alltid kul att få beröm.
Tycker nog att Gardell handlade
rätt.
Elisabet
Jag funderade precis som du när jag såg programmet. Tyckte att de båda visade upp riktigt bra konflikthantering. Scheja (eller hur han stavas) lyssnade ju på vad Gardell sa, bad om ursäkt och förklarade avsikten bakom hur han handlat. Sedan var ju saken utagerad och de verkade iaf i mina ögon vara vänner igen.
Men det blir inga rubriker i tidningar på att bra konflikthantering visas upp i stjärnorna på slottet ;-)
Jag tror att många människor är för konflikträdda, har svårt för att ta kritik eller är för långsinta...
Jag älskar människor som verkligen säger vad de tycker, man behöver aldrig fundera på var man har dem. Sedan kan man göra det på olika sätt. Mitt intryck av Jonas Gardell är att han är en känslomänniska. Hade Scheja varit likadan hade troligtvis båda skrikit åt varandra innan de stormat åt varsitt håll. Nu kombinerade de varandra rätt bra :) Och jag håller för övrigt med Annelieb om konflikthanteringen.
I G:s fall tyckte jag mest illa om att han var otrevlig mot damen som skulle visa honom. Och nog tycker jag just i det här fallet, att man ställer upp på olika påhitt utan att känna efter för mycket vad JAG tycker.
Däremot ska man säga ifrån om man blir illa behandlad. Jag är oerhört konflikträdd själv och säger inte ifrån så ofta som jag borde. Jag har blivit lite bättre med åren.
Jag HAR rivit ifrån rejält en gång och fick mer ovett tillbaka av en kollega som inte kan ta kritik. I mitt fall fick det kosta, men den som bar sig illa åt insåg aldrig det, utan behandlar mig numera som luft eftersom han inte "kan" göra fel och inte kan be om ursäkt.
Jag är impad om det är sant att de blev bästisar och bundis efter det där... kanske är det ett spel för gallerierna för att framstå som lite bättre i efterhand?
Har inte sett programmet men jag håller helt med - säj till(eller ifrån) om du inte är överens. Om det nu är värt att bry sig ö h t. Är det inte det kan man ju gå och ta en latte i stället. Bråk i onödan är onödigt.
Jag gillar människor som har ärliga synpunkter! Fast kritik kan man ibland behöva smälta innan man accepterar - men det är väl bara mänskligt.
Kulsprutan
Programmet är väl menat att visa både idyll (?) och kontroverser.
Skicka en kommentar