Välkommen till ModBloggen
För ett tag sedan kunde vi läsa hur Molly Sandén hyllas på Instagram för sina kurvor och hur modig hon är när hon vågar sjunga i TV iklädd en vit baddräktsliknande kreation. Så här såg Molly ut när hon var modig hos Lotta och så här såg hon ut på den hyllade Instagrambilden.
Om Molly är modig när hon visar upp och är stolt över sin kropp, förstår ni då vad som krävs för att vi kvinnor som ses som tjocka ska våga visa oss i annat än väldigt bylsiga kläder?
I år har jag badat två gånger, enbart för att det har varit sanslöst varmt. Båda gångerna har jag haft på mig T-shirt och vida trekvartsbyxor. Innan sommarens bad var det fyra-fem år sedan jag badade sist, även då i T-shirt och byxor, sent på kvällen på strand som förutom mig och min kompis var helt tom. Visst. När jag doppade mig blev kläderna lika åtsmitande som en baddräkt men jag känner mig ändå tryggare i det än i vanliga badkläder.
Varför vill jag då inte bada bland folk och varför vägrar jag baddräkt och bikini? Det är inte för att jag inte gillar att bad, det är för att jag är så otroligt medveten om att min kropp inte fyller kriterierna för hur en godkänd kropp ska se ut. I tidningar hyllas kvinnor går ner i vik, den som gått upp i vikt eller alltid varit inte jättesmal anses vara lat, slarvig, odisciplinerad. Mulliga modeller, som inte är det minsta mulliga snarare normalviktiga, och företag som anlitar dem hyllas om de inte anmäls för oetisk reklam.
Men det är också kommentarer från folk i min omgivning. Kommentarer om att det bara är att rätta till hur jag ser ut, hur otroligt jobbigt det var när man under sin graviditet gick upp till hela 90 kilo och var stor som ett berg och lättnaden när man lyckades få bort alla dessa hemska kilon. Kommentarer om hur lätt det är att byta ut onyttigheter mot nyttigare alternativ eller hur otroligt många tjocka människor det finns i staden jag bor. Kommentarer om att det kan vara bra att cykla till jobbet får då får jag ju in lite vardagsmotion.
Det är blickar på tallriken när jag tar en andra portion, blickar ner i kundvagnen när jag handlar.
Ja, jag har verkligen fått veta att min kropp inte ser ut som den borde, så bada offentligt gör jag bara under svåra värmeböljor och klädd i T-shirt och byxor för det kommer dröja länge än innan jag är modig och visar mig i baddräkt.
Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna ur Riksdagen - Ja tack
Free Dawit Isaak
2 kommentarer:
Det är helt otroligt vilka friheter vissa människor tar sig när det gäller andras kroppar och utseende!
Jag har själv alltid varit stor, mullig, tjock, rundnätt och alla epitet man kan tänka sig.
Det är så lätt för andra att ge råd om hur vi borde se ut och leva.
Dessutom ska man klä sig på ett sätt som gör att man helst inte syns - gömma sig i kamouflagefärgade syntettält som "slankar" och har "generösa vidder".
Jag är så trött på det. Därför syr jag bara mina linnekläder i stora storlekar och i enfärgade starka färger. Jag vill att man ska få känna sig fin och ta plats, fastän man är "storartad".
Ingen, som inte själv varit tjock, kan förstå hur det sårar med alla "goda råd" och "det är bara att göra det".
Du beskriver det så himla bra!
Kram
Nu blir jag förvånad, för när jag träffade dig var du liten och smal.
Jag har alltid haft komplex för mina kurvor, har alltid vägt lite för mycket, utom under de tio åren som vegetarian och joggare. Men, kurvorna fanns då med, om än lite mindre än nu.
Precis som du, retar jag mig jättemycket på att mulliga modeller inte alls är mulliga, bara välväxta och icke anorektiska.
Efter ett år med 5:2 har jag äntligen kommit ner i "godkänt" BMI, men har fortfarande 10 kg kvar till "rätt" BMI. Nu är jag nöjd om jag kan hålla mig kvar, men jag är beredd på ett fortsatt 5:2-liv eftersom jag går upp ett halvt kilo bara av att läsa recept.
Min räddning vid bad är tankini. En mycket snäll baddräkt som inte följer kurvorna.
Skicka en kommentar