Välkommen till BabbelBloggen
I morse stod jag som många gånger förr och pysslade om växtligheten på balkongen. Plockade bort vissna blommor och sånt. Då. Helt plötsligt, tronar en stor, äcklig, vidrig spindel med långa långa ben upp sig i en av blomlådorna! Ännu har ingen knackat på och undrat om jag lever men jag kan ju säga att jag skrek till rätt så bra.
Är så fruktansvärt rädd för spindlar men försökte ändå ta en bild på eländet. Den blev ju jättebra.
Resten av dagen har jag hållit mig från balkongen men nu har jag i alla fall kunnat öppna dörren igen.
Som något mellanting till lunch och middag blev det våfflor med den hemmagjorda jordgubbssylten till. Nu är jag den som är den för jägarns så god sylten blev! Det var tur att jag minskade på sockret rätt ordentligt för det var precis lagom sött, då där så en ändå känner lite syrligt.
Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna ur Riksdagen - Ja tack
Free Dawit Isaak
4 kommentarer:
Joo, nog skrek du alltid 😊Och inte bara en gång!
Avundas dig dina våfflor och den goda sylten. Exakt så syrlig som den ska vara.
//Marianne
Jätteläskig spindel - det ser jag ju! Rekommenderar inköp av elsmälla för getingar, de fungerar superbra på spindlar. Gissa om det krasar fint om benen på dem ...
Marianne
Hoppas du inte fick ont i örat :-/
Anni
Nja, en elsmälla skulle innebära att jag och spindeln tar i samma sak och det fungerar inte. Jag brukar slänga stora böcker efter dem eller spraya dem med hårspray.
Hahaha! Vilken sagolik tur att spindeln inte bodde i våfflan! Hahaha
Skicka en kommentar