Imorgon är det dags för första dagen på arbetsplatsen med all personal på plats och jag är så kluven inför det. Självklart ska det bli roligt att äntligen få vara på skolan igen och jag längtar som en tok efter att få undervisa. Men det där att ha en massa folk omkring mig är inget jag längtar efter.
Jag kommer sitta i ett relativt litet arbetsrum med sex stycken kollegor och några kollegor som sitter i ett utrymme precis innanför. Om de "sköter sig" eller inte ligger utanför min kontroll och det här att vara beroende av hur andra beter sig, det är otroligt jobbigt.
Idag har jag sovit nästan hela dagen, ett sätt för kropp och hjärna att försöka hantera oron. Och jag vet hur jag brukar bli bland folk när jag är stressad och/eller orolig. jag blir tyst och tillbakadragen och uppfattas som sur och otrevlig. Fråga mig något och du får ett väldigt kort svar. Det kan bli roligt imorgon, så att säga, när alla kommer vara uppe i varv och vill prata om sommaren och sånt samtidigt som jag kanske inte vill prata med någon.
Ja ja, man ska inte måla fan på väggen och allt sånt. Det kanske går bra imorgon men just det där att inte veta hur det blir, det är inget jag går bra ihop med.
5 kommentarer:
Ett tips: Se glad ut och se ut att lyssna. Alla som gjort nåt trevligt, är mest intresserade av att få prata. De väntar inte på att få lyssna... Ett knep som har funkat för mig många gånger när jag inte är på humör för att umgås. Det går ju att lyssna lite på avstånd också.
Jag som brukar vara så social, har märkt att jag mer och mer trivs med att vara för mig själv. Ja, maken är i stort sett alltid hemma, men vi har varsin våning i stan. I stugan sitter vi med varsin iPad... :)
Jag förstår att du är orolig; utan att ens vara riskgrupp undrar jag lite hur det ska bli i höst med alla (till stor del ovaccinerade men samtidigt nästan vuxna) elever. Avstånd är ju liksom lite svårt i skolvärlden, inte minst i små arbetsrum, och tvätta händerna är knappast allena saliggörande det heller. Håller för övrigt med Bloggblad i hennes tips. Så brukar jag göra när jag inte orkar engagera mig så mycket i vad folk säger.
Bloggblad
Det blev alternativ nummer två, som jag inte skrev om i inlägget. Jag blev stressad och forcerad. Men ingen av kollegorna blev kränkta i alla fall, tror jag. Men jag ska komma ihåg ditt knep, det lät bra :-)
Jag gillar också att vara själv mellan varven och märker att jag behöver vänja mig med att ha folk omkring mig.
Elisabeth
Det gick bättre än jag trott men jag var helt slut när jag kom hem igår. Visst blir det spännande igen när eleverna kommer nästa vecka. Jag är dock tacksam att jag bara ska undervisa i två klasser det här läsåret.
Nu har jag ju sett att du överlevt, men jag förstår verkligen din stress!
Anni
❤️
Skicka en kommentar