Idag har det varit en sådan där dag.
Det började när jag skulle åka till odlingslotten någon timme efter Melodikrysset. Suzan var iväg på en grej och skulle åka senare till lotten så jag skulle ta bussen. När jag hade smörjt in ansiktet med solskyddsfaktor, packat ner mackorna och vattnet samt bytt till arbetströjorna och stod utanför lägenhetsdörren och skulle låsa dörren, då kom jag på det. Nyckeln till alla lås på vår lott låg kvar i bilen! Det blev till att vackert gå in igen och glädjas åt att jag i alla fall kom på var nyckeln var innan jag redan var på lotten eller satt på bussen.
När jag några timmar senare står ute och väntar på att Suzan ska hämta upp mig hör jag ett välbekant litet knäpp. Jodå, det var ena bh-bygeln som gick sönder. Den gick dock inte genom tyget så jag iddes inte gå upp för alla trappor för att byta bh, även om det blev en dekorativ liten extra utbuktning mellan brösten.
Väl på lotten skulle jag ge mig på att klippa gräsmattan, det är tre veckor sedan den blev klippt senast. Den första gräsklipparen gick inte att starta för batteriet till startknappen var slut, den andra startade inte för, jag vet inte. Både jag och grannen försökte några gånger men hur mycket vi än ryckte i startsnöret, lät den vila och sedan försökte igen ville den inte starta. Tur då att den tredje var mer samarbetsvänlig.
Så går jag där i godan ro och klipper gräsmattan. När jag nästan är klar hör jag ett väldans kras och något liksom swishar förbi mitt huvud. Det var en gammal glasflaska, modell lite större, som jag lyckades köra över så pass att den krossades mot stenplattorna vid uteplatsen. Flaskan följde så att säga med vid köpet och det har aldrig blivit att vi kastat den men jag var helt säker på att jag ställt den på andra sidan av staketet innan jag började klippa. Nu hade jag återigen tur för jag fick inget glas på mig med det blev oändliga mängder med krossade små glasbitar i gräsgången mellan vår och grannens lott. Suzan fick ett evigt jobba med att plocka bort så mycket som möjligt. Ni som känner mig vet hur absolut livrädd jag är för krossat glas men jag försökte i alla fall plocka upp några bitar på slutet.
Nu var det inte direkt som att Suzan satt och rullade tummarna medan jag klippte gräsmattan och bara väntade på att jag skulle ställa till med något så hon fick något att göra. Verkligen inte. Nej hon har klippt bort nästan hela busken där bakom växthuset, sopat fram stenröset och lagt på några fler mellanstora stenar. Det växer en del fina ormbunkar i skogsbrynet. Vi har fått höra från säkra källor att det inte går att flytta på just ormbunkar men det skadar ju inte att föröka tänker vi. Så Suzan har grävt upp två mindre plantor och satt där i stenröset. Håll tummarna att det kan fungera.
Det var bakom växthuset det men även i detsamma händer det spännande grejer. Gurkplantorna verkar gå bananas. Längst upp på varje planta har det bildats ett kluster av blommor och fruktämnen. Vi gissar att det är gurkornas version av öka takten sista kvarten men är inte helt säkra. Någon här som vet varför de gör på dette viset?
5 kommentarer:
Oj vilken dag!
Men rätt skönt att göra bort allt elända på en och samma dag, så får men fler bra dagar sedan.
Marianne
Marianne
det får jag verkligen hoppas, att eländet är bortgjort på ett tag :-)
Jag tycker att det är toppen att du håller Suzan sysselsatt!
Denna säkra källa kan meddela att hon flyttat ormbunkar utan problem. Det gäller att inte berätta för dem att de inte kan flyttas. Ungefär som med pioner.
Jo. Jag har ju inte svarat på hur länge vi var i Tjolöholms slott. Vi fick vara där i en timme, men det var ju inte som att någon tog tid. och trots allt mitt fotograferande och hyperventilerande så gick vi därifrån efter 45 minuter.
Anni
Hm, jag tror inte att vi sa något om svåra flyttar till ormbunken så förhoppningsvis kan det gå bra då :-)
Skicka en kommentar