Visar inlägg med etikett Stockholm. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Stockholm. Visa alla inlägg

torsdag, juni 01, 2023

Storkyrkan i Stockholm

Välkommen till KyrkoBloggen

I mitten av mars åkte jag och några kära kollegor till hufvudstaen för att gå på teater. Dagen efter gjorde vi stan i regnet och höll oss då mest i Gamla stan och då fick jag till ett besök i Storkyrkan. Jag har besökt kyrkan lite snabbt vid två tillfällen tidigare men det var innan jag hade en bucket list att besöka alla domkyrkor i Sverige. Storkyrkan invigdes på 1200-talet och blev domkyrka för Stockholms stift sedan 1940-talet.

I Storkyrkan finns den välkända trästatygruppen St Göran och draken från medeltiden. Den beskriver kampen mellan Sverige och Danmark, mellan gott och ont.

Jag älskar hästens huvud, med uppspärrade ögon och tungan ute. 

För att hitta vad det här var behövde jag göra en bildgoogling. Då fick jag å andra sidan veta ganska mycket. Det är en jungfru och hon symboliserar både Stockholm och Sverige och man anser att hon är en avbildning av Fru Ingeborg Åkesdotter (Tott) som var gift med Riksföreståndaren Sten Sture den äldre.

Det här är sjustaken, en sjuarmad ljusstake av brons som mäter hela fyra meter på höjden.

Silveraltaret hade jag gärna studerat närmare men plötsligt började två män sjunga och spela på flygeln strax framför altaret så vi kände oss lite i vägen och gick undan och lämnade strax därefter kyrkan.

På väg ut hann jag dock fota orgelläktaren, den går inte av för hackor den heller.

söndag, februari 02, 2020

Kulturtant på Nationalmuseum II

Välkommen till KulturBloggen

Så har jag begått besök-på-museum igen. Det blev andra gången gillt för utställningen 1989 - kultur och politik. På utställningens sista dag åkte jag upp till Stockholm och den här gången kom jag in. Ja, jag var ju inte själv, jag hade sällskap av K.

Direkt när vi kom in möttes vi av en tv-vägg där nyhetsklipp från 1989 rullade och det var verkligen mycket som var omvälvande som hände det året, och mycket jag kände igen.

Berlinmuren föll, Nicolae och Elena Ceaușescu avsattes och mördades i Rumänien, fria val i Östblocket där Solidaritet i Polen och Charta 77 i Tjeckoslovakien dröjer sig kvar i minnet. Men starkast i minnet sitter ändå studentprotesterna och massakern på Himmelska fridens torg i Kina. På någe vis är det talande att massakern sker samma dag, 4 juni, som Solidaritet fick över 80 % i Polens första fria val på 40 år. Bilden är tagen av Stuart Franklin 29 maj 1989.

Det här fotot är taget av Boris Mikhailov i närheten av staden Slovjansk i Ukraina 1986 och ingår i bildserien Salt Lake. En solig dag med familjen på,en kurort. Sjön tros ha läkande effekter, därför struntar man i utsläppen från de många och stora rören från fabrikerna. Det är ändå något fint över den här bilden, mitt i det absurda.

Budskapet från kollektivet Guerrilla Girls är lika aktuellt idag som det var 1989.

Fotot längst ner till höger är taget av Abbas och visar demonstrationer mot Salman Rushdies Satansverserna.

På utställningen fanns även dessa två kontroversiella verk. Salman Rushdies roman Satansverserna och Andres Serranos Immersion (Piss Christ), som föreställer ett krucifix i plast som sänkts ner i behållare med Serranos eget urin. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte kommer ihåg att jag hört talas om Immersion (Piss Christ) tidigare. I efterhand har jag läst på lite om verket och det har verkligen skapat kontrovers. Biskopar har velat förbjuda museer att visa det och fotografiet, som var det enda på utställningen som skyddades med glas, har flera gånger vandaliserats. När Immersion (Piss Christ) visades på Kulturen i Lund 2007 vandaliserades det med järnrör(!) av fyra nazister och 2011 var det en grupp katolska extremister som förstörde fotot när det visades på ett galleri i Paris. Jag gissar att SD i Sölvesborg skulle klassa Immersion (Piss Christ) som utmanande samtidskonst och därför försöka stopp den från att visas i kommunen.

I ett litet rum satt mängder med skivomslag uppsatta, bland andra Roxettes Look Sharp! Neneh Cherrys Raw like sushi och Madonnas Like a prayer. Men det var Sonic youths Starpower som fångade K:s uppmärksamhet. Visst måste det vara från det här omslaget som inspirationen till The pale man i Pans labyrint av Guillermo del Toro kom.

Jag kan inte besöka Nationalmuseum utan att titta på Familjen Jennings av Alexander Roslin. Den är helt underbar.

Titta bara, det ser ju ut som att det är riktigt tyg jag fotat!

En annan, mer bisarr favorit, är Théodore Géricaults De avhuggna huvudena. Bra då att det finns roliga filter så man vågar lägga upp en bild av verket.

Visst är Madame Saint-Ange Chevrier av Louis-Léopold Boilly väldigt lik Mary Bennet i Stolthet och Fördom från 1995.

Det blev en lång och härlig dag med K på Nationalmuseum, där kan man gå hur länge som helst. Dessutom har de väldigt bra mat i restaurangen så man behöver inte gå därifrån för att äta.


Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna i Riksdagen - Nej tack
Free Dawit Isaak

söndag, oktober 13, 2019

Min nya kompis Lisa Nilsson

Välkommen till KonsertBloggen

Den ömma modern är på besök för det vankas föreställning med Lisa Nilsson. Lördag förmiddag satte vi oss på tåget så det blev inget melodikryssande denna lördag. Det var mycket höstfärger utanför det väldigt skitiga tågfönstret.

Vårt första stopp var utställningen 1989 - kultur och politik på Nationalmuseum. Tyvärr var det väldigt många andra i stan som hade samma tanke. Kön in till museet var lång. Jag försökte att köpa entrébiljetter till utställningen men se det gick inte alls. Av någon anledning sa payex att jag skulle skriva in en svarskod från en kortläsare jag inte har. Så vi gav upp Nationalmuseum för den här gången och begav oss av till Gamla stan istället. Men men, jag ska se den där utställningen, har fram till mitten av januari på mig.

Det fick bli lite mat på en helt ok restaurang, vi hade tänkt äta lunch på museet också, och det var minst sagt välbehövligt. Sedan tittade vi på kartan och tänkte att ett besök i Storkyrkan kunde vara kul. Men se det gick inte heller för där skulle det vara mässa minutrarna efter att jag tog den här bilden.

Så det fick bli att gå runt lite i Gamla stan. Vi tog en fika. Vi gick till butiken där Anni säljer sina hantverk, en stor chansning och hon var tyvärr inte där. Men det fanns mycket fint i butiken.

Det var inte mycket som gick vår väg.

Så vi tog tunnelbanan till Mariatorget, som visade sig vara en park. Där var det ganska många människor som satt och pratade eller gick omkring och tittade på växtligheten. Jag blev lite nyfiken på det där med råttgiftet. Låg det i den där stenmojängen eller låg det utspritt lite över allt?

Det var inte jag den här gången heller.

Efter att vi lyckats undvika att köpa något att dricka på Rival innan föreställningen (mitt heta tips är att sätta sig vid ett bord där det redan står glas och/eller flaskor) var det så dags. Lisa Nilsson, kvinnan som är jag.

Vi hamnade rätt nära scenen. Inte Céline Dion-nära, men tillräckligt nära för att jag känner att jag tryggt kan säga att Lisa Nilsson är min nya kompis nu.

Och jägarns i mig så bra hon är min nya kompis. Ja, att Lisa Nilsson kan sjunga är ju sedan gammalt. Hennes totala scennärvaro upptäckte Den ömma modern och jag i somras. Men det var humor, både varm och vass, mot sig själv och mot andra. Helt enkelt väldig bra. Det enda jag har att anmärka på var att musiken var lite väl hög så det var svårt att höra sången alla gånger. Jag funderar faktiskt på om jag inte ska gå när Lisa Nilsson kommer till Norrköping i februari.

Efter föreställningen hade vi drygt tre timmar att fördriva på Centralen innan tåget skulle gå hem. Tack och lov blev det inte en lika traumatisk upplevelse som då K och jag fick tillbringa en natt, ståendes, på Seven eleven.

Vi fick till och med skratta några gånger.

Första tillfället var när vi står på McDonalds på Centralen, vi har kontrollerat så att det inte är något vete i det glutenfria hamburgerbrödet, kassören frågar Den ömma modern vad hon vill ha varpå hon svarar -En hamburgare.

Städarna på Centralen är värda all beundran. Som de gnor på. Men mest oväntade, och roliga, var när städaren tar två trasor, en i vardera handen, lägger händerna på var sin sida om själva rulltrappebandet, sätter sig ner och torkar åkandes av listerna. Det såg inte klokt ut och vi undrade hur han skulle göra på den andra trappan som går uppåt. Svaret kom ganska snart.

Och så var det den äldre kvinna och mannen som samtalade om vilken veckodag det var och där hon hela tiden vände sig till mig och frågade, -Är det söndag, och vände sig tillbaka till mannen för att informera honom om att nej, det är nog lördag.

Vi hade helt klart en bra dag i Hufvudstaden, även om en del saker inte gick efter planerna men planer är väl till för att kunna ändras. Eller?

Runt två på natten kom vi i alla gall hem och jag somnade med doften av tvålen från tågtoaletten i näsan.

Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna i Riksdagen - Nej tack
Free Dawit Isaak

lördag, juli 08, 2006

Depeche Mode, Stockholms Stadion

Vart ska jag börja?

Konserten med Depeche Mode igår var helt fantastisk, även om det inte blev riktigt samma tryck som i Globen i våras.

Dave Gahan är ju hur sexig som helst på scenen. Kläderna, på överkroppen, åkte av rätt snabbt och så är han ju rätt duktig på att vicka med höfterna… mumma
Jag anser även att han är en av dagens allra bästa manliga sångare.

Det är lite olika bud om hur många som var på konserten, med det var i alla fall över 30’000, fatta vilket ös det var!

Vi skrek och sjöng och skrek. Jag har fortfarande ett innerligt ringande i öronen, men det ska ju förhoppningsvis gå över.

Tyvärr kom vi inte längst fram den här gången men vi var rätt långt framme ändå så vi missade inget av Daves karisma och sexighet.

Har jag förresten sagt att jag tycker att Dave är sexig?

Jag saknade dock några låtar.
Just can’t get enough, Everything counts, Sinner in me och Somebody. Alltså, det var inget fel på låtarna de framförde. Det har ju en himla massa bra låter. Det är väl bara så att jag aldrig blir nöjd…

Kommentar överflödig

Dave viftar och alla viftar med

Kläderna åkte av rätt fort...

Mycket folk var det.

Jag skulle inte tacka nej till att vara mikrofonstativ.

Dagen i Stockholm, del fyra

Vi var väldigt turistiga igår. Vi gick lite i Gamla Stan, besökte slottet, badade fötterna i Kungsträdgården och handlade på NK.

På tal om NK.

De hade rea på skor.
Reapriset låg på 500-1000 kronor…

Någon gång ska jag köpa reaskor på NK, om inte annat så bara för att få säga att jag har köpt skor på NK.

C badar fötterna i Kungsträdgården

Dagen i Stockholm, del tre

Jag var på slottet igår igen.
Andra gången på 7 månader.
Jag som inte ens är rojalist…

C har gjort lumpen och gjorde Högvakten då, så vi kollade på bytet igår. Det var ett sånt där stort med regementesbyte och musikkår och hela köret. Det var kul att se det med någon som har gjort Högvakten och som kan förklara vad de sysslar med.

Vi tog en tur till skattkammaren också.

Det är ju helt fantastiskt vilka smycken de har.
Vilka detaljer.

Efter skattkammaren och högvakten gick vi runt i representationsvåningarna och såg bland annat Silvias Nobelklänningar och då noterade vi några saker.

1. Silvia är inte så lång
2. Silvia är väldigt väldigt smal
3. När Silvia vill ha lite roligare klänningar vänder hon sig till Nina Ricci
4. Någon gång mellan 2003 och 2004 hände det något med Silvias bröst, eller bruka alla kvinnor få större bröst när de blir äldre..?

Dagen i Stockholm, del två

Frukost i Gamla Stan är inte det billigaste man kan äta direkt.

63 kronor för en smörgås med ost, skinka och lite grönsaker och lite te till.

63 spänn!

Sedan gick vi runt lite i stan och tittade i roliga affärer.

Vi noterade även att husslarna (kan man säga så?) har kommit till Gamla Stan. Det var en, fast egentligen några, män som gjorde det där när man ska hitta en boll under tre plattor. Femhundra spänn skulle man satsa för att få vara med. Det var en man som var ”spelledare” och så hade han tre kompisar som låtsades vara spelare.

Går folk verkligen på sånt där fortfarande???

Dagen i Stockholm, del ett

Dagen började tidigt.

Hår skulle tvättas.
Ben skulle rakas.
Armhålor skulle rakas.
Fötter skulle filas.
Ögonen skulle sminkas.
Väskan skulle packas.

Så dagen började redan 05:30...

7:30 började färden till Stockholm med Comfortfram. Det var, för att citera chauffören "Den allra första premiärturen" med bolaget.

Det visades en film på bussen också.
Eller
Visades och visades.
Ljudet hördes, men det syntes ingen bild.

Nu gjorde det ju ingenting eftersom C och jag sov nästan hela vägen.

79 kronor för att åka till Stockholm, det är ju inte illa.