Saknar Nellie + kring det i Asien

Jag fick inte med mig Nellie, min katt, hem från Ö-vik. Y-buss som jag skulle åka med tillåter inte att man har med sig djur på bussen, men det hade de inte informerat om, så där stod jag på Ö-viks bussstation med två alternativ. Att lämna Nellie hos mina föräldrar och försöka få ner henne på ngt annat sätt, eller att transportera henne i bussens bagageutrymme. Det sista var naturligtvis helt uteslutet! Så nu är hon kvar hemma hos mina föräldrar. Gud vad jag saknar henne!

Eventuellt kan Bastet ta med henne när hon flyger ner den 8e, men det hänger på om det går på den flighten eller om ”djurkvoten” redan är fylld. Hur gör Y-buss om det kommer en blind person? Får hon eller han inte ta med sig sin ledhund då? Och varför är det ok för alla tanter att ha på sig halva parfymfabriker? Om man är allergiker eller har astma är väl parfym inte så bra heller?

Tillbringade nyår hos Mia i Uppsala. Tyvärr var vi båda förkylda. Jag låg i feber i torsdags och hela fredagen tillbringade jag mer eller mindre i liggande läge. Jag behöver väl inte säga att nyårsfirandet blev väldigt väldigt lugnt och stilla för vår del... Vi åt tackos, såg på tv och tog roliga bilder med Mias nya digitalkamera.

Har sett en del på insamlingsgalorna ikväll. Det är två saker jag oroar mig över i allt det här. Visst kan jag förstå att det är viktigt för de efterlevande att få hem kropparna efter sina anhöriga, men vi måste även tänka på läget i Asien. Ju längre kropparna ligger kvar, desto strörre är risken för epedemier. Myndigheterna i Asien borde få ta kort på de som har hittats samt samla in tillhörigheter, men sedan borde kropparna brännas. Det är min fasta övertygelse. Sedan tänker jag på alla andra ställen i världen som är i behov av stöd från omvärlden. Glömmer vi bort Darfur i Sudan nu? Kommer de inte att få några pengar av oss? Är svält inte tillräckligt tv-mässigt? Jag vet att den här katastrofen är helt enorm, men vi får ändå inte glömma lidandet i resten av världen.