Välkommen till SjukskrivningsBloggen
Det är lite drygt ett år sedan. Där stod jag i klassrummet. Skolveckan var slut, barnen skulle gå hem. Jag delade ut deras kontaktböcker samtidigt som tårarna forsade ner för mina kinder.
Plockade ihop mina saker i klassrummet. Gick till personalrummet. Ringde till mamma nästan 70 mil bort. "Jag vill komma hem".
Hur hade jag då hamnat där?
Svaret på den frågan blir varken enkelt eller kortfattat.
Hösten 2006 fick jag mitt första lärarvikariat. Det var på en termin. När vi kom till december visste jag inte vad jag skulle göra i januari så jag gjorde som jag gjort sedan innan jag började på universitetet. Jag jobbade inom äldreomsorgen under jullovet.
I januari ringde de från en annan skola. Skulle jag kunna tänka mig att börja hos dem efter trettonhelgen?
Så där fortsatte det. Under terminerna arbetade jag heltid inom skolan, jul- och sommarloven tillbringade jag med att arbeta inom äldreomsorgen. För i december visste jag inte vad jag skulle göra i januari, i juni visste jag inte vad jag skulle göra i augusti.
Ett år jobbade jag julhelgen inom hemtjänsten när jag var hos föräldrarna, nyårshelgen jobbade jag på ett äldreboende i Norrköping.
Eller när de ringde från en skola vecka innan skolan skulle börja och undrade om jag kunde jobba hos dem. Så jag jobbade mitt sista pass inom hemtjänsten på söndagen, åkte jag hem, åt lite, blev skjutsad till bussen som tog mig till nattåget söderut. När tåget ankom till Norrköping tidigt måndag morgon tog jag resväskan och gick direkt till skolan för att börja min första arbetsdag där.
Det har blivit nio skolor på sju år. Ständigt nya elever, arbetskamrater, föräldrar, arbetssätt, rutiner, kulturer. Alltid börja om. Samtidigt som jag inte hade någon ledighet. Jobbade jul och/eller nyår, jobbade heltid hela somrarna.
Fortsättning följer...
Den sjunde arbetsplatsen
Närmare avgrunden
Allt faller
Att sparka på den som ligger
Vägen tillbaka
Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna ur Riksdagen - Ja tack
Free Dawit Isaak
5 kommentarer:
Du har tvingats vara starkare än man kan begära av nàgon! <3
Jag förstår dig helt och hållet i denna situation. Har precis börjat arbeta efter att ha varit hemma ca 3 månader. 2 timmar/dag.
Gick på jobbet, gör som Du, arbetar i skolans värld och mådde dåligt. Efter ett läkarbesök konstaterades att jag var deprimerad.
Har haft otrevliga 2 sista år, så till slut gick det åt skogen.
Det är ju bara för mycket! Jag känner så väl igen känslan... Visserligen hade jag bara sammanlagt tre terminer som springvikarie (inte i följd) och det var ett rent helvete!
Miyala
<3
lasse
Tyvärr är det väldigt vanligt bland oss lärare. Jag vet många som inte mår bra men som fortsätter att gå till jobbet. För man vet vilket extrajobb det blir för de andra när man är hemma.
Bloggblad
Första läkaren jag träffade när det tog stopp skakade på huvudet när hon hörde hur många arbetsplatser jag varit på.
IZabella stavas det!
Skicka en kommentar