Dag tre, ångtåg och misslyckad kyrkotur

Välkommen till SkåneBloggen

Planen för den här dagen var att först åka ångtåg Brösarp - S:t Olof tur och retur, och sedan åka på en tur till kyrkor i Simrishamns församling. Hur vi tänkte när vi bokade in en tur med Skånska järnvägars ångtåg på Österlen klockan 10, dagen efter Casanova, som slutade klockan 22 i Ystad, det vet jag faktiskt inte.

Tack och lov hann jag till Brösarps station med sju minuter till godo. Ibland ska man ha lite tur. Det visade sig att det var barnens tågdag just idag. Det innebar att alla barn upp till 11 år åkte gratis. Det var många barn på tåget. Många barn.

Två fina biljetter fick jag och efter en stund kom konduktören och klippte den ena.

Äntligen kunde jag ta hyfsat rättvisande bilder på landskapet!

Vi åkte förbi Vitaby kyrka. Den stod inte med på den kyrkotur jag planerat efter tågresan. Det får bli nästa gång.

Som av en händelse visade det sig att S:t Olof romska minnesplats låg precis vid stationen i S:t Olof, där det var paus när tåget vände. 

Loket har åkt runt och satts ihop på tågets andra sida och strax kan vi åka tillbaka till Brösarp. Det var en ganska rogivande resa även om visslan från ångloket gav lite jobbiga associationer. På återresan satt jag nästan längst bak i tåget och då hörde jag inte visslan lika mycket.

Tillbaka i Brösarp passade jag på att köpa en fika i Kafé ångloket och det var tur det.

Från Brösarp bar det av till Kiviksgraven (eller kungagraven i Kivik). Det är ett gravröse från bronsålder. Eller, det är en sanning med modifikation. Graven har plundrats och förstörts. Den har sedan restaurerats till ett icke ursprungligt skick. Det var inte värt att betala 45 kronor för att se det här.

Så var jag tillbaka i S:t Olof! Kyrkan ska i vanlig ordning få ett eget inlägg. Så här ser kyrkan ut när man går tillbaka från S:t Olofs källa.

Både kyrkan och S:t Olofs källa ingår (säger man så) i pilgrimsleden Sankt Olofsleden.

En annan kyrka på Sankt Olofsleden är Gladsax kyrka (heter även S:t Jacobs kyrka). Tyvärr var den stängd, hur mycket jag än kände på dörren. Jag som så väldigt gärna ville se takmålningarna.

Men jag fick se ruinerna efter Gladsaxehus...

Järrestads kyrka var stängd.

Långt där borta tornar Östra Nöbbelövs kyrka upp. Bollarna som står på rad mitt i fältet är inte bollar. Det är inte buskar heller. Det är träd men stammarna syns inte för åter igen sitter jag i bilen (som står still) när jag fotar.

Tyvärr var Östra Nöbbelövs kyrka stängd.

Precis som Simris kyrka. 

Nåja. Restiden mellan de fyra sista kyrkorna var bara 14 minuter (utan stopp). Tillbaka på vandrarhemmet har jag bara tagit det lugnt och planerat morgondagens hemresa. 

Modo vårt hjärtelag

Free Dawit

SD i Riksdagen - Nej tack!

Dag två, Ystad

Välkommen till SkåneBloggen

Lördag, dag två på plats i Skåne. Efter Melodikrysset blev det Ystad för hela slanten. När jag körde saknade jag Den ömma moderns sällskap extra mycket. Landskapet är helt fantastiskt med böljande fält så långt ögat når, men så dyker det upp några vackra träd eller varför inte en gård. Jag vågade bara stanna bilen för att försöka fånga det vackra på bild en gång och som ni ser gick det inget vidare. Min ursäkt är att jag inte kunde gå ur bilen.

Fram kom jag, tankade bilen och hittade en parkering nära teatern. Allt är väldigt smått och gulligt i Ystad.

Mitt första mål var att gå till keramikern Maria Liliegrens butik för att köpa en temugg. När det var gjort gick jag till en annan butik i Per Helsas gård. Och det ångrade jag verkligen inte, för ägaren hade sällskap av de här hundarna! Sötast av allt och alla.

Efter shopping och gos med söta hundar gick jag till Klostret i Ystad, stans stadshistoriska museum. Klostret grundades 1267 ochdå byggdes den första delen av kyrkan. Övriga delar byggdes till under de kommande århundradena och i början av 1500-talet stod det klart. Men så kom reformationen till Danmark och Ystad 1532. Gråbröderna fördrevs, delar av klostret revs. Det fick sedan tjäna som hospital, kronobränneri och magasin för spannmål. Under den här perioden förstördes nästan hela klostret.

Tack och lov räddades det som var kvar av det en gång stora klostret och 1909 påbörjades restaureringar av klosterlängorna. Det här är korsgången i den östra flygel och den stod färdig 1912. Samma år invigdes muséet.

Som jag förstod det har klosterkyrkan stått kvar hela tiden. Här står jag i den äldsta delen och fotar den nyare delen av kyrkan. Den byggdes runt 60 år efter grundandet och är alltså närmare 700 år gammal.

Naturligtvis finns det flera trädgårdar som hör till klostret. Det här är från pionträdgården, glädjande nog hittade jag några blommor som inte helt blommat ut.

Klostret sedd från klosterdammen, pionträdgården ligger bakom mig.

Pionträdgården låg en liten bit ifrån själva byggnaden, de andra trädgårdarna låg precis vid klostret. Det här är roseriet men det finns även en apelgård, en kålgård och en örtagård.

Sedan var mitt besök på klostret färdigt och jag drog mig närmare centrum Jag vet inte med mig att jag sett en kopparlönn förut. Snyggare stam går man leta efter. Trädet stod vid St Maria kyrka, ni kan aldrig gissa vad jag gjorde sedan.

Jo. Det blev en kyrka till idag. Jag klev in genom porten och möttes av detta, så kyrkan ska få ett eget inlägg längre fram. Eftersom det det var tre timmar kvar till Casanova skulle börja satte jag mig i en av bänkarna och bara tog det lugnt. Det var verkligen inget problem, speciellt som det spelades musik på flygeln.

Jag satt i kyrkan i två härliga timmar. När jag gick ut vräkte regnet ner, tur att jag hade med mitt paraply. Efter lite pizza på Bröderna M (tack för tipset) var det så äntligen dags för det som gjorde att vi alls bokade den här resan. Operan Casanova på Ystads teater.

Föreställningen är över och jag är helt slut. På ett positivt sätt.

Modo vårt hjärtelag

Free Dawit

SD i Riksdagen - Nej tack!

Vem vill kunna planera?

Välkommen till ReseBloggen

För andra gången på mindre än en vecka kunde jag inte åka den buss jag tänkt hem då den var full. Det känns verkligen härligt att inte kunna planera när man ska vara hemma, extra roligt blir det när det är vinter och jag inte vet hur länge jag måste vänta på att kunna åka hem.

OBS
Inlägget kan innehålla spår av ironi.

Modo vårt hjärtelag

Free Dawit

SD i Riksdagen - Nej tack

Kvinnor dog Män dömde

Välkommen till HäxBloggen

Igår besökte vi Häxmuseet i Prästmon. Det är ett ganska litet museum och jag hade nog förväntat mig lite mer fokus på den häxprocess som 1675 slutade med den största dokumenterade massavrättningen i fredstid i Sverige.

När vi var klar på museet åkte vi förbi Torsåkers kyrka, där hölls straffpredikan över de 71 personer som anklagats och dömts för trolldom och bortförande av barn.

Vi stannade inte vid kyrkan utan fortsatte till Häxberget Det var lite svårt att hitta dit. Eller, egentligen inte om vi bara hade följt gps:en men helt plötsligt dök det upp skyltar som visade en annan väg så vi blev lite förvirrade. Ett tips är dock att strunta i skyltarna om du ska till Häxberget med bil. Som vi förstår det visar skyltarna den väg de dömda fick gå från kyrkan till Häxberget här markerad med tjockt rött streck.

Häxberget, eller Bålberget. Avrättningsplatsen ligger på gränsen mellan de tre socknarna Torsåker, Dal och Ytterlännäs.

Här brann häxbål 1675

Kvinnor dog

Män dömde

Tidens tro drabbar människan

Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna ur Riksdagen - Ja tack
Free Dawit Isaak

Äntligen blev det en tur på Siljan

Välkommen till ReseBloggen

För andra helgen i rad är jag på resande fot. Den här gången är det Rättvik som jag besöker, det är fjärde sommaren i rad som jag och Den ömma modern är här. Varje gång har vi velat åka på tur på Siljan med M/S Gustaf Wasa och nu har det blivit av.

C och Den ömma modern har precis satt sig id vårt bord. Resan mot Leksand ska strax börja. Vi åt toast skagen och lax eller entrecote, riktigt gott var det. Men. Vi glömde att ta kort på våra tallrikar, hur nu det går till nu för tiden när maten alltid ska fotas.

När vi närmade oss kajen i Leksand dök den här byggnaden upp. Det visade sig att det är Leksands kyrka. En riktigt häftig byggnad som jag gärna besöker någon gång, jag älskar ju att besöka gamla kyrkor.

Tänk att bo så här. Ljuvligt. Och säkerligen väldigt dyrt.

Båten vi åkte på var aningens större än den här även om den här var rätt söt.

Klockan var närmare 22 när vi kom tillbaka till Långbryggan i Rättvik och solen var på väg ner. Mätta och belåtna efter en härlig tur på Siljan, det här kan vi nog göra fler gånger.


Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna ur Riksdagen - Ja tack
Free Dawit Isaak

Shoppingdag i det gröna

Välkommen till ReseBloggen

Sista dagen på vår lilla minisemester. Vi hade funderingar på att besöka Verner von Heidenstams hem Övralid eller Stjernsunds slott men kom fram till att vi var rätt mätta på historiska platser. Istället drog vi till Åmmebergs antikmarknad och det ångrade vi inte.

Jag gillar lampor och blev lite småkär i den här fina. De tre lamporna hade separata strömbrytare. Åh, den hade passat så fint i min lägenhet men med tanke på vad allt annat kostade vid det här bordet vågade jag inte ens fråga om priset.

Hade jag inte redan haft en fin taklampa i hallen så hade jag nog köpt denna.

Stor och dyr, över tusenlappen. Men nog hade den varit rolig att ha.

Hittade den här och kände att den skulle bli perfekt på balkongen. Kanske ha en kruka med luktärtor där nere så kan de klättra upp över benen. Vad tror ni?

Den här porslinsskålen är som gjord att stå på mitt vardagsrumsbord. Enligt kvinnan jag köpte skålen av är den från 1920-talet. Jag har ingen aning om det stämmer eller inte och det var absolut inte avgörande för mig att köpa den.

Det blev även en liten söt vas. Inbillar mig att det vore väldigt fint med lite blåklint och vallmo (min nya favoritblomma) i den.

Vi fick se lite levande vilda djur på vägen. Tyvärr var kameran (som bara är till för att ta kort med) inställd på leksakskamera så bilden blev inte så bra, men det är tranor på bilden.

Tror det var strax innan Finspång de här kronhjortarna (?) hoppade fram. Stora och ståtliga var de.

Tre härliga semesterdagar är över och jag har haft så roligt och lärt mig en hel del. Sådana här minisemestrar i närområdet måste jag helt klart göra fler gånger.

Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna ur Riksdagen - Ja tack
Free Dawit Isaak

Dag två i Vadstena

Välkommen till ReseBloggen

Minisemestern fortsätter.

När M och jag åt frukost kom det in en kvinna som ville lägga in lite information om Västerbotten. Det visade sig att hon var från Norsjö. Det visade sig att hon känner mamman till mannen till en tjej vi gick i skola med. Så liten världen är!

Efter frukosten begav vi oss till Vadstena slott. En pampig byggnad från Gustav Vass tid. Vi gick runt på egen hand och det var lite lurigt mellan varven att veta vad en tittade på då skyltarna inte stämde.

Kyrksalen var min favorit, föga förvånande. Ljust och högt i tak var det ju i alla rummen på de övre våningarna. Kanske är det bågarna i taket som gör det, eller så är det bara för att det är en kyrka.

Jag tycker på riktigt att det är häftigt att gå runt på ställen där folk levde för hundratals år sedan. Helst skulle jag vilja känna på alla grejerna också men det får en ju inte göra.

Efter Vadstena åkte vi till Ellen Key Strand som Bloggblad tipsat om och vilket bra tips det var, helt klart en av de vackraste platser jag besökt.

M sitter och njuter i solen medan vi väntar på att den guidade turen ska börja.

Ellen ritade själv sitt hus och det är riktigt imponerande. Det är så smarta lösningar i huset med fönster som ger ljus i skafferi och källare, utsökta inredningar, tavlor som hängts upp för att dölj hörn och mycket annat.

Inne i själva huset var det fotoförbud men på solterrassen fick vi ta kort. Tänk att sitta här och bara njuta. Skulle kunna tillbringa hela dagen här.

Statyn heter Lyssnaren och var köp i Italien. Guidens tolkning var att endera vill statyn säga åt den som sitter där ute att vara tyst och lyssna på just tystnaden, eller så kunde den lyssna på allt det en satt där ute och filosoferade om. Jag gillade båda tolkningarna.

Vi har åkt förbi många åkrar de här två dagarna. I många av dem växer inte bara säd utan även mängder av blåklint eller valmo. Det är så vackert. Men jag undrar om blommorna hamnar där av sig själva eller om bönderna ser till att de växer där. Och hur gör de när säden skördas? Hur får de bort blommorna från det andra?

I vilket fall är nu dag två slut. Vi har kommit fram till Vätternterrassen där vi ska sova och vi har fått en god middag. Imorgon väntar nya äventyr.

Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna ur Riksdagen - Ja tack
Free Dawit Isaak