vonkis

söndag, juli 16, 2023

S:t Olofs kyrka i Sankt Olof, Simrishamn

Välkommen till KyrkoBloggen

Från början hade jag planerat att åka på en liten kyrkotur och besöka kyrkorna inom Simrishamns församling på fredagen men vädret gjorde att jag kastade om lite i planerna och kyrkoturen genomfördes under söndagen istället. S:t Olofs kyrka beskrivs som en av de intressantaste och vackraste kyrkorna på Österlen och jag kan inte säga att de har fel.

Sankt Olofs kyrka ligger i byn Sankt Olof i Simrishamns församling. Både kyrkan och byn är namngivna efter den norske helgon kungen Olof Haraldsson.

Kyrkans äldsta bevarade delar byggdes troligtvis under slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet. Under 1400-talet byggdes kyrkan ut, förmodligen på grund av (och tack vare) att den var en så kallad vallfartskyrka och många pilgrimer kom till platsen. Under medeltiden var S:t Olofs kyrka Danmarks största Olof-helgedom.

Framme i koret hänger en Olofsbild. Den är daterad till 1500-talet och är en helgonbild gjord i trä som förställer S:t Olof. Han sitter på en karmstol och har en krona på huvudet. I sin högra hand håller han en yxa med yxhuvud i silver som är löstagbart. Enligt sägnen var yxan laddad med goda och helande krafter och kunde göra sjuka friska om man offrade och bad till S:t Olof, tog loss yxan och strök med den över sin sjuka kroppsdel nio gånger.

3 mars 1627 gjorde Mads Jensen Medelfar, superintendent i Lunds stift, visitation i S:t Olofs kyrka och blev chockad över att kulten kring S:t Olof fortfarande firades i kyrkan. Församlingsborna hade klätt en Olofsbild i linnekäder och tillbad honom. Mads Jensen Medelfar kastade ut helgonbilden ur kyrkan och rev sönder kläderna inför församlingen. Socknens fattiga fick de kläde som ändå gick att använda. Det gick dock inte lång tid efter det att Jensen Medelfar åkt därifrån innan helgonbilden av S:t Olof var tillbaka och kulten fortsatte som vanligt.

Före reformationen ska det har funnits nio altare i kyrkan. I 1571 års kyrkoordning förordades man att sidoaltarna skulle rivas, detta för att förhindra att de skulle användas på ett felaktigt sätt. Idag finns fyra av altarna kvar, det är Sankta Annas Altare, Treenighetsaltaret, Jungfru Marias altare och Högaltaret.

S:t Annas altare, eller Annaaltaret, finns vid ingången till långhuset. På altaret står en träskulptur med motivet Anna-själv-tredje (Anna, Jungfru Maria och Jesusbarnet). Den är tillägnad S:T Anna, Jungfru Marias mamma och skyddshelgon till havande kvinnor. När en kvinna som fött barn skulle återtas i församlingens gemenskap offrades mat vid altaret. Jag har tyvärr inte kunnat reda ut om man lämnade offergåvorna i fördjupningen du kan se mellan bibeln och det högra ljuset om du klickar på bilden, eller i nischen på framsidan. Kanske lade man sina gåvor på båda ställena?

Vid en mittpelare står Trefaldighetsaltaret. Motivet (Nådastolen) är Gud som sitter med den korsfäste Jesus framför sig och Helig ande i form av en duva sitter på korset. Det vore intressant att få veta vad det är för figurer vid sidan om Gud. Gissningsvis är det två änglar men vilka? Till vänster om altaret syns en frilagd väggmålning från medeltiden. Motivet är Maria med Jesusbarnet i sitt knä.

I det nordvästra hörnet står Jungfru Marias altare, även kallad smörjelsealtaret. Framför skåpet finns en fördjupning i själva stenaltaret, där fanns vigd olja som prästen skulle använda vid sista smörjelsen.

Det centrala motivet i altarskåpet är Jungfru Maria och Jesusbarnet. I skåpets dörrar syns åtta kvinnliga helgon. En av dem till höger är Heliga Birgitta, jag tror att det är hon längst upp, med röd mantel.

Dagens kor finns i det som från början var kyrkans långhus och där står Högaltaret. Samtliga altare tros vara från 1400-talet. På den här bildens syns även dopfunten, den kommer jag strax tillbaka till.

Det är väldigt roligt att läsa på om gamla kyrkor och deras interiörer, jag lär sig så väldigt mycket intressanta saker. Till exempel att ett sådant här altarskåp med tre delar och som kan stängas kalls triptyk. I mittendelen visas berättelsen om Jesus död på Golgata och på flyglarna är sexton manliga helgon avbildade.

När man stänger skåpet under fastan visas 16 bilder som gestaltar passionsberättelsen. I slutet av 1700-talet målades passionsbilderna över med vit färg (uppenbarligen en gamma trend här i Sverige) men i slutet av 1950-talet togs den vita färgen bort och bilderna är nu så gott som trärena.

Predikstolen är med största sannolikhet tillverkad runt år 1620. Bilderna runt den föreställer Jesus och de fyra evangelisterna. På väggen ovanför syns ytterligare en medeltida väggmålning, denna tror man föreställer S:t Olof som sitter på sin tron. Den stora mörka tavlan till höger om predikstolen är en så kallad martyrtavla och visar hur apostlarna enligt legenden dog martyrdöden. Tyvärr kunde jag inte komma närmare för att fota den bättre.

Ovanför predikstolen finns som sig bör en baldakin som det hänger en duva ifrån. På kanten står en putto (en ofta naken barnängelgestalt) som håller i ett timglas och en lie. Timglaset förstår jag men lien?

Dopfunten står framför Jungfru Marias altare och är som så många andra dopfuntar i området gjord i sandsten och är från medeltiden. Den mörkare delen av foten är betsad furu.

Bakom dopfunten stod den här staven som det hängde två änglar i.

När jag gick närmare såg jag att det var två dopänglar, med namn på de som döpts samt datumet för dopet. Lite som dopträdet i Kalmar domkyrka.

Det här blev ett långt inlägg, tack för att du orkade läsa ända hit. Mina huvudsakliga källor till det här inlägget är en rapport från Riksantikvarieämbetet, Kyrkoguider Lunds stift samt en folder jag köpte i kyrkan.

fredag, juli 14, 2023

S:t Nicolai kyrka i Simrishamn

Välkommen till KyrkoBloggen

Efter några timmar i bil var jag så framme i Simrishamn vid 17-tiden. Efter att ha installerat mig i det stora rummet (vi skulle ju ha varit två) blev det till att försöka hitta något att äta.

Då sprang jag på S:t Nicolai kyrka. Jag hade den uppskriven på listan över kyrkor jag skulle besöka på min lilla kyrkoturné (som blev rätt misslyckad). När det nu visade sig att den på riktigt låg ett stenkast från vandrarhemmet passade jag på att gå in i den när jag nu hade den framför mig.

För första gången sedan besöket i Leksands kyrka kunde jag fota kyrkorummet från läktaren. Jag fråga en kvinna innan jag gick upp och det var ok. Längst fram ser man lite av altarkoret.

Närbild på altarkoret. Det här är den äldsta delen av kyrkan. Troligtvis var koret ett fiskarkapell som man tror uppfördes före år 1161. Jag får på riktigt rysningar av sådant här, tänk er, byggd för nästan 900 år sedan! Övriga delar byggdes till under 1200- och 1400-talet samt i slutet av medeltiden.

Det finns två votivskepp i kyrkan , det här är från 1776.

Tyvärr syns det inte på den här bilden hur färggrann predikstolen är. Sidorna är målade i rött, grönt, blått och guld och visar de fyra evangelisterna och Christian IV:s monogram. Den är i renässansstil och utfördes 1626. Predikstolen hålls upp av Moses med de två lagtavlorna, en populärt motiv när det kommer till vad predikstolarna står på. Som du ser finns det ingen synlig trappa upp till predikstolen. Den som ska till predikstolen måste gå vi gång genom muren från koret.

Dopfunten är från 1100-talet och gjord i kalksten. Locket är från år 1726 och föreställer Johannes döparen som döper Jesus.

Okänd konst i vapenhuset.

Det verkade pågå någon form av konstutställning i kyrkan men jag hittade ingen information om vare sig tema eller konstnär(er).

På 1800-talet täcktes kyrkans fasad av cementputs. Tack vare konstnären Carl Milles togs putsen bort på 1950-talet och kyrkan fick då det utseende det har utvändigt än idag. Milles gillade inte cementputsen och lovade att om kommunen tog bort den skulle man få köpa en skulptur av honom till rabatterat pris. Det var ju väldigt snällt av honom, skrev hon syrligt. Nåväl. 1953 ställdes så skulpturen Systrarna utanför kyrkan. Det finns en till staty av Carl Milles utanför kyrkan. Den heter Ängel med trumpet och köptes 1978, av bland andra Lions. Tyvärr tog jag ingen bild av den.

Efter besöket i kyrkan fortsatte min jakt på mat. Det slutade med att jag gick till Ica och köpte en sallad som jag åt i vandrarhemmets fina rosenträdgård. Sedan blev det ett blogginlägg innan jag somnade.

Mina huvudsakliga källor till det här inlägget är en rapport från Riksantikvarieämbetet samt Kyrkoguider Lunds stift.

fredag, juli 07, 2023

Resan hem

Välkommen till ReseBloggen

Det har inte blivit någon uppdatering om skåneresan sedan jag kom hem. Jag har helt enkelt varit för trött och sedan isoleringen under pandemin mår jag inget vidare av att vara hemma utan att ha några tydliga aktiviteter att ta mig för. Men men. Bättre sent än ännu senare.

Den här härliga bonaden har hängt på väggen i den lilla hallen till mitt rum och jag upptäckte den först sista dagen. En del saker är väl för nära ögat för att man ska se.

Håll i er, här kommer en tallrik med mat, med mat på! Hemma äter jag väldigt sällan någon ordentlig frukost. En bra frukostdag blir det havregrynsgröt. Det är verkligen något annat när allt finns färdigt att bara plocka åt sig. På bilden saknas mina två brödskivor som låg på rostning.

Vid ingången stod en fantastisk bukett med rosor från trädgården. Jag luktade på dem ordentlig innan jag åkte. Tänk att ha en sådan rosenträdgård. Över huvud taget är jag väldigt nöjde med boendet på Hotell Turistgården och om Den ömma modern och jag kommer iväg till Skåne nästa sommar kommer vi absolut att bo här.

Sedan bar det av norröver. Det blev ett första stopp i Hässleholm där familjen J bor. Vi har inte träffats sedan vi pluggade och var med i Kefas så det var väldigt roligt att träffas igen. Av någon anledning tog jag dock inte en enda bild under besöket, inte ens på den goda morotskakerulltårtan jag fick.

Efter Hässleholm var siktet inställt på Växjö där det var en visning av domkyrkan och vilken visning det var. Mer om det ett eget inlägg (så klart) men paret som höll i visningen var helt fantastiska.

Det gick inte att få med alla stopp på samma karta men det blev en ordentlig liten rundtur. Något som blivit väldigt tydligt efter alla kilometrar efter vägarna är att män bakom ratten i bilar i allmänhet och män bakom ratten till bilar som drar husvagnar i synnerhet inte är riktigt kloka. Trots det har den här resan gett mig blodad tand. Nästa gång vågar jag mig kanske ut i Europa på egen hand?

söndag, juli 02, 2023

Dag tre, ångtåg och misslyckad kyrkotur

Välkommen till SkåneBloggen

Planen för den här dagen var att först åka ångtåg Brösarp - S:t Olof tur och retur, och sedan åka på en tur till kyrkor i Simrishamns församling. Hur vi tänkte när vi bokade in en tur med Skånska järnvägars ångtåg på Österlen klockan 10, dagen efter Casanova, som slutade klockan 22 i Ystad, det vet jag faktiskt inte.

Tack och lov hann jag till Brösarps station med sju minuter till godo. Ibland ska man ha lite tur. Det visade sig att det var barnens tågdag just idag. Det innebar att alla barn upp till 11 år åkte gratis. Det var många barn på tåget. Många barn.

Två fina biljetter fick jag och efter en stund kom konduktören och klippte den ena.

Äntligen kunde jag ta hyfsat rättvisande bilder på landskapet!

Vi åkte förbi Vitaby kyrka. Den stod inte med på den kyrkotur jag planerat efter tågresan. Det får bli nästa gång.

Som av en händelse visade det sig att S:t Olof romska minnesplats låg precis vid stationen i S:t Olof, där det var paus när tåget vände.

Loket har åkt runt och satts ihop på tågets andra sida och strax kan vi åka tillbaka till Brösarp. Det var en ganska rogivande resa även om visslan från ångloket gav lite jobbiga associationer. På återresan satt jag nästan längst bak i tåget och då hörde jag inte visslan lika mycket.

Tillbaka i Brösarp passade jag på att köpa en fika i Kafé ångloket och det var tur det.

Från Brösarp bar det av till Kiviksgraven (eller kungagraven i Kivik). Det är ett gravröse från bronsålder. Eller, det är en sanning med modifikation. Graven har plundrats och förstörts. Den har sedan restaurerats till ett icke ursprungligt skick. Det var inte värt att betala 45 kronor för att se det här.

Så var jag tillbaka i S:t Olof! Kyrkan ska i vanlig ordning få ett eget inlägg. Så här ser kyrkan ut när man går tillbaka från S:t Olofs källa.

Både kyrkan och S:t Olofs källa ingår (säger man så) i pilgrimsleden Sankt Olofsleden.

En annan kyrka på Sankt Olofsleden är Gladsax kyrka (heter även S:t Jacobs kyrka). Tyvärr var den stängd, hur mycket jag än kände på dörren. Jag som så väldigt gärna ville se takmålningarna.

Men jag fick se ruinerna efter Gladsaxehus...

Järrestads kyrka var stängd.

Långt där borta tornar Östra Nöbbelövs kyrka upp. Bollarna som står på rad mitt i fältet är inte bollar. Det är inte buskar heller. Det är träd men stammarna syns inte för åter igen sitter jag i bilen (som står still) när jag fotar.

Tyvärr var Östra Nöbbelövs kyrka stängd.

Precis som Simris kyrka.

Nåja. Restiden mellan de fyra sista kyrkorna var bara 14 minuter (utan stopp). Tillbaka på vandrarhemmet har jag bara tagit det lugnt och planerat morgondagens hemresa.