Gånger jag gjort bort mig i kyrkan

Jag är rätt så bra på att göra bort mig och kyrkan är inget undantag.

När jag gick i nian var jag hjälpledare i kyrkans konfirmandarbete.
Rätt tidigt på höstterminen hör det till att konfirmanderna åker på läger över en helg. Vi brukar åka till Dekarsögården och där har dom en jättevacker logkyrka.

Vi hade gudstjänst morgon och kväll och en av kvällarna skulle konfismanderna ta emot nattvarden för första gången så det var väldigt lugnt och stilla i kyrkan.

När första gruppen stod vid altarringen för att ta emot nattvarden kände jag hur det började "röra sig" i magen. Attans tänkte jag, det här är ju inte så lämpligt.

Så jag knep ihop och pressade rumpan mot kyrkbänken.

Tyvärr brukar det ju inte hjälpa.

Istället sökte sig luften i magen med icke önskvärd kraft ut genom mina hårt ihoppressade skinkor och lät väldigt högt.

Jättebra.

Inte alls pinsmat att förstöra den andäktiga stämningen med en ljudlig fis...
Alla tittade inte alls jättemycket på mig...

Lite mer nyligt gjorde jag bort mig här i Norrköping.

K och jag var i Korskyrkan på sommargudstjänst och det blev dags för kollekten. Jag hade inga sedlar i plånboken men tänkte att de mynt jag hade var bättre än att inte ge något alls.

Sagt och gjort

Kollektbössan kom till mig och tänker mig inte för utan mer eller mindre slänger ner mina mynt var på det skramlar till oerhört högt. Jag börjar skratta och hör även att folk bakom mig börjar att skratta.

Till saken hör att jag är van med kollekbössor som endera är tygbeklädda på insidan eller som helt enkelt är tyghåvar. Den här kollektbössan bestod bara av kall hård metall...