Liten uppdatering

Välkommen till MusikBloggen

Idag smäller det, Miyala blir fru Schweiz, och än så länge är den här dagen rätt lugn så jag tänkte börja beta av vad jag gjort här uppe, förutom att jobba heltid och fixa bröllop alltså.

5 juli var jag med min ömma moder och Carina på Skulefestivalen. Jag hade haft problem att välja mellan att gå på fredagen (Rongedal) eller lördagen (Peter Carlsson & Blå Grodorna). Är väldigt nöjd med att jag valde lördagen!

Kvällen började med Stefan Sundström. Han började vemodigt men responsen från publiken från första raden var enorm och Sundström klarade verkligen av att hålla en dialog med publiken så vi satt och garvade allihop under låtar och mellansnack. Gå och se Stefan Sundström om du har en möjlighet, han är helt klart sevärd.

Eftersom Sundström var så bra blev dippen när kören Singoalla framträdde desto djupare. Visst, de ät nog en bra kör, men på den här scenen föll de platt.

Sedan kom han.

Mannen

Myten

Tuppsångaren

M.A Numminen!

Att han inte kunde sjunga det visste jag sedan tidigare, men att han var så rolig! Ett extra plus var att Carina inte kunde förstå hur de kunde ta dit Numminen och satt och skämdes under hela framträdandet...

Lise & Gertrud, två roliga skönsjungande kvinnor och en cello. Det låter kanske inte så mycket för världen men jämarns vad duktiga de var. Något som slog mig, förutom hur otroligt duktiga de är, var att de var så roliga, och att de var så uppenbart stolta över att de var roliga. Det är inte ofta kvinliga artister använder humor på det här sättet utan att ursäkta sig, för duktiga flickor är inte roliga. Eller?

Halvard Jensen (Kanske släkt med Amanda?) sjön på den allra första Skulefestivalen, tror till och med att han inledde den, så självklart skulle han vara med nu när det 25-årsjubilerades. Duktig, roliga, norsk men aningens för liten för scenen. Han försvann, trots att han var väldigt bra. Jag älskar ju sån där butterhumor.

Så kom de då. Peter Carlsson & Blå Grodorna. Helt ärligt, de är väldigt väldigt duktiga på att sjunga och spela, men det är mellansnacket jag fullkomligt älskar! De där historierna, den gamla piffiga kvinnan, gubben med blåögat... Jag skrattar bara jag tänker på det.

Jag lever!

Välkommen till BloggBloggen

Jo då, jag lever.

Har bara lite svårt att hinna med att blogga mellan heltidsarbete och bröllopsfixande. Men efter 26 juli ska det väl lugna ner sig lite. Då ska ni få rapporter om konserten med M.A. Numminen, övernattning i stugan, 30-årsfirande, bröllop och en del annat som jag lyckats pressa in i tillvaron.

Framme!

Välkommen till ReseBloggen

Så var jag då framme i Koholmen, äntligen. Det tog sin lilla tid ska ni veta men förhoppningsvis kommer avstickaren att löna sig...

Jag ska ju vara här uppe ett tag och packningen var där efter men tror ni att någon, någon gång, erbjöd sig att hjälpa mig på och av tåg, upp och ner för trappor?

Icke sa Nicke.

Vad göra nu då.

Idag ska jag till veterinären med Nellie, inte alls kul men hon har inte mått bra alls efter flytten så det finns inte så mycket att göra, tyvärr. Det känns skönt att få träffa systerdottern efteråt så jag får något annat att tänka på.

Imorgon blir det träff med restaurang och den andra toastmadamen för prat om bröllopsfest och till helgen blir det kanske en eller två dagar på Skulefestivalen, och så ska jag ju lägga in ett eller flera besök till Star Wars samt In hate we trust och Ecce Homo - 10 år senare. Tänk att det skulle finnas så många kulturevenemang att besöka i Ö-vik!