lördag, september 06, 2014

Så gott att må gott igen

Välkommen till LyckoBloggen

Vet ni vad. Jag mår så himla bra just nu.

Efter sjukskrivningen har det sakta men säker gått framåt. Chefen på skolan jag jobbade när jag blev sjukskriven tryckte ner mig så jäkla mycket så det var inte med något större självförtroende jag började på nästa arbetsplats (ytterligare ett vikariat att lägga i samlingen). Där var jag en termin innan jag fick mitt drömjobb, att undervisa elever som av olika anledningar inte är behörig till gymnasiet. Elever som gått igenom svensk grundskola utan att få tillräckligt med betyg med sig, om några alls, och elever som inte bott i Sverige så länge.

Efter att fått höra att jag inte är professionell, varken kan leda eller samarbeta, inte är flexibel och allt vad det nu var jag inte var fick jag plötsligt höra motsatsen. Samtliga chefer jag haft efter sjukskrivningen har berömt mig för min flexibilitet och för min samarbetsförmåga. De har sagt att jag är stabil och professionell i mitt yrkesutövande samt är en tydlig och positiv ledare i klassrummet.

Så jag har kunnat landa i det jag, faktiskt, sa till chefen redan vid det där jäkla lönesamtalet, att eftersom hens omdöme om mig var tvärt om mot vad jag fått höra på alla andra arbetsplatser, av både kollegor och chefer, vore det intressant att ta reda å vad det berodde på att dippen kom precis där. Och jag har insett att det faktiskt inte var hos mig det låg, utan det var hos den chefen.

Drömjobbet varade i ett och ett halvt år sedan bytte jag, på helt eget initiativ. Hade det funkat hade jag blivit kvar men situationen med arbetsplatsen fungerade inte. Jag älskade att jobba med eleverna och kollegorna var fantastiska men vi fick inte rätt förutsättningar för att göra ett bra jobb, varken från skol- eller kommunledning. När skolledningen fick veta om att jag skulle sluta undrade gymnasiechefen om mitt beslut var slutgiltigt eller om hen kunde göra något för att övertala mig att stanna. Det kändes riktigt bra att höra.

Det känns faktiskt som att saker börjar falla på plats. Nya jobbet är så otroligt givande. Från och med den här terminen är vi alltid två lärare på lektionerna. Ja, det betyder att jag är med på ganska många lektioner men jag har bara planerings- och bedömningsansvar för matten och no-ämnena. Så jag har faktiskt tid att planera och efterarbeta. Bara en sån sak!

Dessutom ska jag flytta för äntligen har jag fått en ny, större, lägenhet.

Hade det här varit för något år sedan hade jag inte kunna glädja mig åt de här bra sakerna. Katastrofsökningen hade varit i full gång och jag hade bara väntat på att något hemskt skulle hända. Väldigt typiskt för en stressad hjärna. Så är det inte idag. Istället är jag i nuet. Nu känns allt bra. Hur länge detta nu kommer vara har jag ingen aning om med det är ingen anledning till att inte njuta.

På väg till stan efter jobbet igår kom jag på mig själv med att ett stort leende på läpparna och det slog mig att jag ler när jag går till jobbet, på jobbet och när jag går hem från jobbet.

Säger som Peter LeMarc Det är så gott att må gott igen.


Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna ur Riksdagen - Ja tack
Free Dawit Isaak

6 kommentarer:

Anonym sa...

Så himla roligt att vi fått tillbaka den Veronica som vi för ett antal år sedan.

En äldre kvinna sa till mig vid ett tillfälle. "Det är dumt att oroa innan något hänt. Man mår ju dåligt 2 gånger. OM det inte händer, så har man ju mått dåligt helt i onödan".

Försöker leva efter det.

// den ömma modern :-)

Vonkis sa...

Den ömma modern
Jo, det år så jag tänker nu men det gick bara inte när jag inte mådde bra. Att då få rådet att inte oroa sig kändes som ett hån eftersom jag såg möjliga katastrofer överallt. Tack och lov känns det inte så längre :-)

Cecilia N sa...

I en omgivning som arvet antagligen tror att vi är i fortfarande (och faktiskt så är vi ju där ibland nu med) så är det ju väldigt bra att vi är vaksamma och observanta på alla katastrofer som kan vara i antågande.

Men i utbrändhetsstressen så är det ju synnerligen kontraproduktivt. Men det är svårt/omöjligt att förklara sånt för en kropp som reagerar på smygande tigrar och liknande.

Att fara på jobbet med ett leende borde alla få uppleva.

Kattis sa...

Hurra!

Andelieb sa...

Så gott att läsa! Du är så väl värd att få må riktigt bra efter allt jobbigt. När allt är bra är det bästa tillfället att leva i nuet.
Kram

Anonym sa...

Blev så glad att läsa detta! Ha det bra! Hälsningar Anders Wallin