Välkommen till IsoleringsBloggen
Dag etthundratretton i isolering. Den här dagen har varit lite av en skitdag- Gårdagens fix med fönster och krukor fick till följd att mina händer varit svullna och värkande idag så jag har kunnat göra exakt ingenting. Tänk er bilden på Trump som cirkulerade för någon vecka sedan, den där han håller ett glas han ska dricka ur med båda händerna. Så har det sett ut när jag har försökt dricka idag.
Sedan har det fortsatt. Provivan jag öppnade i morse var dålig så medicinen som smakar röv fick jag ta med bara vatten. Gastuben till sodastreamern tog slut. Jag kom på att när man beställer varor från Matsmart skickas den till närmaste paketutlämning så då måste jag fixa någon som kan hämta ut den så då sket jag i att göra klart beställningen.
En av orkidéerna jag fick av päronen under våren har fått någon nätspinnande ohyra över all bark och de nedersta bladen. Hur det gått till begriper jag inte för den har stått helt själv i läshörnan. Har tagit bort barken och sköljt av den så gått jag kunde med händer som inte fungerar, får väl göra om när de blivit bättre.
Som sagt. En skitdag.
3 kommentarer:
Visst är det konstigt att det hopar sig vissa dagar! Det drabbar mig med. Jag blir mer och mer less på denna trista isolering. Nu när maken påbörjat projekt husmålning, blir den mer markant. Jag längtar efter friheten att göra vad jag vill, att kunna tjata iväg maken på utflykter fina dagar - men nu ska det målas på varje fin dag ett bra tag framöver. Huset är aldrig så stort som när det ska målas. Vi får hjälp av dotterns duktige sambo, och vår (opraktiske)son kommer också. Jag kanske också måste hjälpa till, fast jag sköter all marktjänst och bygger och målar hellre småprojekt, typ fågelholkar. Jag avskyr segdragna jätteprojekt. Fort ska det gå!
Ikväll ska jag ge mig ner till ICA strax innan de stänger... känner mig så våghalsig. Willys smög jag iväg på förut i några veckor, det är bredare gångar, men det har väldigt många fler kommit på, så nu är det inte glest där längre. Det där trixandet är jag trött på, planera och ha koll på omgivningen ... tänka ut mat flera dar i förväg. Online har jag slutat med, glömde alltför mycket.
Det där med orkidén, verkar knepigt.
Jag fick en av Ulli som hamnade i köket, själv på bordet. När jag vattnade upptäckte jag vattendroppar på nåt nötliknande från jorden och upp mot ett blad. Sköljde den i badrummet i varmt vatten.
Dagen efter var det mer nät. Den står kvar i badrummet. Har sköljt med hett vatten, både jord och blad. Har inte sett mer nät.
Min orkidé stod inte heller i närheten av någon annan blomma och var frisk nerjaga fick den.
//Din ömma moder
Bloggblad
Håller helt med dig, det är för lätt att tappa farten när projektet blir för långdraget.
Avskyr verkligen att inte kunna vara självständig. Minsta grej måste jag be om hjälp med och det tar emot att fråga hela tiden. Vill bara att det här ska vara över.
Din ömma moder
Den har fått stå utan bark i badkaret sedan saneringen, får väl se vad det blir av den. Eventuellt kan jag få hem lite orkidébark vad det lider men det hänger ju som allt annat på att jag ska be någon om hjälp.
Skicka en kommentar