Välkommen till MormorBloggen
Mormors död var inte oväntad men inte desto mindre ovälkommen.
Efter jul mådde hon dåligt, hade bland annat svårt att behålla maten. Vid första läkarbesöket blev svaret en trolig förstoppning. I februari fick vi veta att det var en 10 centimeter stor tumör på ena njuren och att den inte gick att vare sig behandla eller att operera bort.
Tre månader tog det.
Och hon har kämpat på. Visst var hon trött mormor men inte kunde man ju gå och lägga sig när man hade besök. Och om man la sig mitt på dan var det ju så svårt att somna på kvällen.
Trots att hon var så trött och trots alla funderingar hon hade, som man säkerligen får när man har fått en liknande diagnos, hade hon ändå koll på oss och på våra vänner.
"Hur mår C? Var det i juli hon skulle ha sig?"
"Hälsa K, trivs hon i Stockholm?"
Mammas mediciner höll hon också koll på. "Nu tog du inga till middagen, du får inte glömma att ta dem senare".
Jag är så otroligt tacksam för att hon var min mormor, för all den kärlek hon gett oss. Jag är så glad att jag hade möjlighet att åka upp så pass många gånger under våren och för att jag kunde vara med när hon fyllde 91 år nu i maj.
Just nu känns det som att jag aldrig kommer vänja mig vid att hon inte finns. Säger som Eva gjorde efter att hennes pappa gick bort. Det kommer att bli väldigt många "första" det här året. Första sommaren, första födelsedagen, första julen utan mormor.
Och mitt i all sorg och saknad är jag förbannad.
Förbannad över kommentarer som att jag "sett instabil ut" på jobbet.
Förbannad över "medvetet tillspetsat" mail som skulle "provocera fram en reaktion" hos mig och som gjorde att jag tappade två dagar med mormor i samband med sportlovet.
Försöker släppa det arga och istället hålla fast vid det ljusa, för mormor lämnade mycket ljust efter sig.
Dagens FRA:are – download torrent Piracy Jihad Jane
Modo vårt HjärtelagSverigedemokraterna i Riksdagen - Nej tack
Free Dawit Isaak
