Välkommen till Resebloggen
Torsdag
Försöka att packa och få det att ser något så när ut i lägenheten så att kattvakten inte storknar när hon kommer hit. Samtidigt går Nellie (katten) runt mina fötter hela tiden för hon VET att jag ska åka iväg.
Taxi till bussen mot hufvudstaden. Inga problem där inte. Bara att åka, sova lite, läsa lite.
Buss till hemorten.
Hamnar på säte i rad nummer två och det är helt ok för min del. Får dessutom sitta själv hela vägen och det uppskattas. MEN! Hon som satt i sätet framför mig hade såna däringa rastaflätor (eller om det var dreads, ser inte skillnaden) och det var inte trevligt att vakna upp och fullkomligt bada i oset av hår som inte har tvättats ordentligt på väldigt väldigt länge. Och naturligtvis hade hon fällt ner sitt säte hela vägen ner så min näsa bodde nästan i hennes hår. Oh så trevligt... Mitt i allt fick bussens ventilation något spel och bestämde sig för att den skulle spruta ut värme på oss. Härligt härligt.
Men fram kom jag, trött och lite sliten men ack så skönt att vara hemma i Köpmanholmen igen.
Fredag
Vaknar av att telefonen ringer på nedervåningen, mamma svarar och blir upprörd. "Va! Kommer de nu?" Jag tittar på klockan som inte är åtta än. Kommer syrran med familj redan? Men de skulle ju äta lunch hemma hos sig först så de skulle inte komma förän närmar 13. Frågar mamma, Kommer Annelie och de nu? Får ett ilsket "JA" till svar. Springer ner och mamma har fullt schå med att klä sig och jag begriper inte varför. Syrran och hennes familj har ju bott en del hos bäronen de sista månaderna så de har väl sett hur mamma ser ut på mornarna.
Frågar igen, kommer de nu?
"JA, är de de som kommer nu?" ryter mamma till svar.
Går till fönstret och ser en lastbil med grus utanför.
Kommer de i en lastbil, med grus?
"JA!"
Jag fattar ingenting. Varför kommer syrran med familj så tidigt utan att ringa oss först, varför kommer de i en lastbil med grus och varför är mamma så upprörd???
Det visar sig att det inte är syrran med familj som kommer. Utan en lastbil med grus som päronen har väntat på i en vecka.
Ja ja. Vi kom upp i alla fall.
Vid 13-tiden kommer så surran med familj och hjälp vad stor Isa har blivit! Och hon charmar mig (som vanligt) totalt. Hon kallal mig för "min ängel", ska hjälpa mig att göra klyftpotatis och när vi ska grilla och sitter vid utemöblerna flyttar hon sin tallrik för att kunna sitta bredvid mig. Jo jo, nå vet hon hur hon ska linda mig runt lillfingret alltid!
På kvällen bar det av till mormor och sommarstugan. Måste alltid sova minst en natt där, annars är det ingen sommar för mig.
Lördag
Vaknar 07:30 av att det ringer på dörren. Är det hemtjänsten som kommer redan? De brukar ju komma mellan 8-8:30! Jo, det var hemtjänsten. Eftersom de är färre på helgerna börjar de tidigare.
Ja ja, vi kom upp i alla fall.
Mormor och jag plockade lite hallon att ha till rabarberpajen som skulle bli efterrätt till
surströmmingen vi skulle äta senare (oj vad lång mening det blev). Vi försökte oss även på att gå på en promenad men då började det att regna. Så det blev till att hålla sig inomhus, prata, läsa lite i tidningen och förbereda inför
SURSTRÖMMINGEN!!!
Jag har tagit kort med lillhysters kamera men hennes usb-sladd är borta så jag kan inte visa hur gott det ser ut när allt är dukat inför
surströmmingsätandet. Men jag lovar er att jag åt och åt och åt och åt och åt och åt. Sex
surströmmingar blev det och jag hade nog kunnat äta några till men kände att jag nog var tvungen att ge mig. Jag älskar verkligen
surströmming!!!
På kvällen blev det att åka tillbaka till Köpmanholmen och att fixa lite färdkost till återresan mot södern.
Söndag
Upp 7:30, duscha, fixa mackor, lägga ner lite frukt, packa, äta frukost, komma iväg, hinna ta ut pengar till bussen mellan Stockholm och Norrköping.
Inget svettigt hår och en fungerande ventilation den här gången. Och en gammal (eller gammal och gammal, hon är ju yngre än mig...) SSU:are, en gammal klasskamrat och en gammal gymnasieärare (och hon ÄR verkligen gammal!) på bussen. Rätt kul faktiskt.
När vi kom till Stockholm hade det inträffat en traffikolycka så det var liet köer. När vi väl kommit förbi olycksplatsen ville inte bussen köra snabbare än 20km/h för ett tag. Så jag missade bussen jag hade tänkt åka med till Norrpan. Vi mötte den faktiskt. Hade vi bara haft 5 minuter till så...
Ja ja. Det blev till att vänta 90 minuter på centralen och då hade jag ju faktiskt tid att köpa en
Ben & Jerry Chocolate Fudge Brownie. Bara det är värt att sitta en stund på Centralen för!
Buss till Norrköping, hamnar mitt i ett tjejgäng som måste ventilera sina killproblem och dessutom ringa till killarna och reda ut saker med dem under färden. Och naturligtvis måste de prata så högt så att hela bussen hör vad de pratar om.
Kommer hem till en ytterst kelsjuk katt, hamnar i soffan och ser på Beck innan jag stupar i säng.
Helgen har varit minst sagt intensiv men underbar.
Isa, grilla, mormor och
surströmming på två dagar, det är inte illa det!
