Idag är det tio år sedan mormor gick bort. En av de värsta dagarna i mitt liv.
Så här skrev jag i ett inlägg en vecka efter att hon dött.
Efter jul mådde hon dåligt, hade bland annat svårt att behålla maten. Vid första läkarbesöket blev svaret en trolig förstoppning. I februari fick vi veta att det var en 10 centimeter stor tumör på ena njuren och att den inte gick att vare sig behandla eller att operera bort.
Tre månader tog det.
Och hon har kämpat på. Visst var hon trött mormor men inte kunde man ju gå och lägga sig när man hade besök. Och om man la sig mitt på dan var det ju så svårt att somna på kvällen.
Trots att hon var så trött och trots alla funderingar hon hade, som man säkerligen får när man har fått en liknande diagnos, hade hon ändå koll på oss och på våra vänner.
"Hur mår C? Var det i juli hon skulle ha sig?"
"Hälsa K, trivs hon i Stockholm?"
Mammas mediciner höll hon också koll på. "Nu tog du inga till middagen, du får inte glömma att ta dem senare".
Jag är så otroligt tacksam för att hon var min mormor, för all den kärlek hon gett oss. Jag är så glad att jag hade möjlighet att åka upp så pass många gånger under våren och för att jag kunde vara med när hon fyllde 91 år nu i maj.
Tre månader tog det.
Och hon har kämpat på. Visst var hon trött mormor men inte kunde man ju gå och lägga sig när man hade besök. Och om man la sig mitt på dan var det ju så svårt att somna på kvällen.
Trots att hon var så trött och trots alla funderingar hon hade, som man säkerligen får när man har fått en liknande diagnos, hade hon ändå koll på oss och på våra vänner.
"Hur mår C? Var det i juli hon skulle ha sig?"
"Hälsa K, trivs hon i Stockholm?"
Mammas mediciner höll hon också koll på. "Nu tog du inga till middagen, du får inte glömma att ta dem senare".
Jag är så otroligt tacksam för att hon var min mormor, för all den kärlek hon gett oss. Jag är så glad att jag hade möjlighet att åka upp så pass många gånger under våren och för att jag kunde vara med när hon fyllde 91 år nu i maj.
Den där tacksamheten är fortfarande kvar. Hon var så genuint fin och omtänksam. Som när hon bakade kakor som jag skulle ta med mig till C och Karin som hon träffat tidigare på sommaren och som hon tyckte var fina vänner. När hon ringde och frågade om hon fick sticka strumpor till mig så hon hade något att göra. Jag tror att hon alltid gjorde något, mormor klarade helt enkelt inte av att vara sysslolös.
Eller när hon var lite upprörd över att en artist hade visat sina underkläder två gånger under ett uppträdande på Skansen "Varför gjorde han det? Det hade ju varit en annan sak om de hade varit fina, men de såg ju rent gräsliga ut"
Att tillbringa en dag med mormor , det var riktiga guldstunder. Det var det verkligen.
