Visar inlägg med etikett Läkarbesök. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Läkarbesök. Visa alla inlägg

torsdag, september 08, 2022

Ny bucket list?

Välkommen till UndersökningsBloggen

Jag har ju min bucket list, att besöka Sveriges alla domkyrkor. Idag har jag kommit på en till möjlig lista, att gråta på så många läkarmottagningar inom Region Östergötland som möjligt. I så fall hade jag nämligen kunnat lägga till en ny idag.

Vad har då hänt undrar du? Snällt av dig att fråga. Jo, jag har blivit undersökt av en läkare på öron, näsa och hals. Jag ska redan nu säga att läkarna (ja, det blev två) och sköterskan var fantastiska. Undersökningen i sig? Låt mig kalla den en upplevelse.

Det började med med att läkaren tittade i mun och hals. Du vet en sån där, gapa stort, trycka ner tungan, säg aaaaa. Och så topsade han mig lååångt bak i svalget. Jag höll på att kräkas men överlevde. Sedan var det näsans tur. Han tittade först i näsan på mig med något som påminde om det de använder för att titta i öronen. Efter det kom det riktigt roliga. Ett så kallat videoendoskop fördes in i näsan och ner, ner, ner. Känslan av att en liten kamera åker genom hela näsgången och liksom kikar ut i halsen var riktigt vidrig. Som ett covidtest som bara fortsätter och fortsätter. Inte gick det superfort heller. De tänkte bedöva näsan med spray först men jag tackade nej och hur obehagligt det än var skulle jag ändå göra samma val igen.

Öron undersökningen då, den var väl inte så hemsk? Nej, den var helt ok, tills de behövde suga bort någon beläggning från trumhinnan. Det var vita sugen, krokodilsugen, ring på läkare nummer två, vita sugen, krokodilsugen, krokodilsugen, bedöva trumhinnan (det sa jag ja till), krokodilsugen, krokodilsugen, krokodilsugen. Fy fasen, det var en liten pärs. Men igen, läkarna och sköterskan var fantastiska. De berättade hela tiden vad de gjorde, kollade att jag var ok och sa att jag fick avbryta när som helst.

Tyvärr fick de inte bort allt men ett blåstest visade att det inte är hål på trumhinnan. Dock vill de få bort den där gula fläcken för att se vad som finns under så nu ska jag droppa öronen tre gånger om dagen i två veckor och sedan blir det ett återbesök. jag hoppas vid Gud att de får bort allt snabbt då.

onsdag, september 07, 2022

På g?

Välkommen till SjukBloggen

Ja vad ska jag säga. jägarns vilken värdelös vecka jag haft. I tisdags var jag hemma en väldig värk, det hade inte fungerat att gå till jobbet och bära på  dator, böcker och annat material mellan klassrummen. natten mellan tisdag och onsdag fick jag enväldig feber och hosta. Hostan har kommit och gått men febern har varit en mer lojal följeslagare. Trots Alvedon har jag pendlat mellan 38.0 och 39.9. När jag passerar 38 grader får jag inte ta den medicin som håller den dagliga värken någorlunda i schack, lite som kronan på ve(ä?)rket alltså.

Men igår fick jag träffa en läkare som bland annat kunde konstatera att jag fått hål på ena trumhinnan, inte konstigt att det bara har sjåsat och tjutit. Igår kväll kom en jobbig febertopp men sedan midnatt har jag än så länge inte gått över 38.0 en enda gång. Så jag känner mig lite som en av solrosorna jag har på balkongen, på g men lite avvaktande.

måndag, mars 28, 2022

Vilken pärs

Välkommen till PärsBloggen

På sex dagar har jag varit på fyra vårdbesök. Allt som har med vård, läkarbesök, provtagning, undersökning och jag vet inte vad är något av det värsta jag vet. 

Sedan några år strular mitt järnvärde så vart annat, vart tredje år behöver jag få järntransfusion. Idag var det dags för en sådan och hjälp vilken pärs det utvecklade sig till. Tyvärr är jag svårstucken (en superbra kombination med min rädsla för sprutor). Ibland går det bra men ofta behövs det några stick och det var vad som hände idag. Första sköterskan gjorde två försök i ena armen. Det behövdes två sköterskor och två omgångar med värme på den andra armen innan infarten var på plats. Men äventyret var inte över för det, nej då. För själva droppet började så klart krångla. De behövde spola infarten tre gånger till och tejpa upp den för att få den att fungera som det skulle. 

Lite drygt två timmar efter att jag satt mig i stolen för droppet gick jag därifrån på något skakiga ben. All rädsla, oro och gråt tar på krafterna. Tack och lov då för de underbara sjuksköterskorna på kliniken. De tittade till mig, tröstade och frågade många gånger om jag inte ville ha något (vatten, kaffe, te, kakor). Till en början höll jag mig till min medhavda banan och mineralvatten men mot slutet var jag väldigt skakig i kroppen och bad om lite juice. Den var välbehövlig.

Efteråt bar det av till Norrköping där fötterna skulle undersökas, mätas och skannas. Tack och lov gick det besöket utan att jag fällde en endaste tår. På hemvägen kikade jag in på Busfrö och hittade två fina påskpynt. Jag är på jakt efter fulsnygga prydnadsljus och kunde bara inte låta bli att köpa kycklingen.